Svar från förlag och agent

För över ett par månader sedan skickade jag in mitt första manus som har ett historiskt tema (1850-tal) till några förlag samt en av de större litterära agenterna i Sverige. Nu har jag fått svaren som man under alla dessa veckor både längtat efter men även våndats över.

I skrivande stund har jag fått två ”nej-tack” av förlag, samt ett peppande ”nej-tack” av den litterära agenturen. Svar som det sistnämnda är de som gör att man inte gräver ner sig i pappershögar, anteckningssidor och post-it-lappar här hemma. Eller om man istället väljer att bära ut varje mikromillimeter av pappersmassa och tända på en magnifik lättantändlig och något tidig majbrasa – som dessutom brinner upp innan den första raketen hunnit brista ut i en ”knall”-vacker färg.

Det peppande ”Nej-tack”-et innehöll dessa värmande meningar: ”Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential.” och ”Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

Agenturen menar att det är svårt att sälja in historiska manus hos förlag. Och antagligen för att förlagen anser att läsarkretsen inte är så vid som man önskar för att våga satsa pengar på en debutant.

Platsen där mitt manus utspelar sig (Högbergsfältet) är dock populärt hos många både i Sverige och även amerikaner har upptäckt platsen. Intill Högbergsfältet i Persberg har jag vuxit upp och mina föräldrar bor fortfarande kvar där. Nästintill dagligen kommer det människor, geologer och andra för att uppleva och utforska de gamla gruvorna och den vackra miljön. Hårdrockssångaren Alice Cooper har uppmärksammat platsen via Facebook och NWT har skrivit en artikel om det här. Programmet ”Vem tror du att du är?” med avsnittet med skådespelerskan Marie Richardson hade haft släktingar som arbetat i Högbergsfältets gruvor. Men att säga att det kan ge manuset läsare… Det är såklart inte garanterat, men åtminstone är det ett bättre utgångsläge än om platsen inte ens drar någon besökare eller att ingen vet om att platsen ens finns.

Hjälp mig hålla modet uppe – det måste gå!

Här är en bild på en del av Högbergsfältet. Taget på påskafton under en promenad med familjen. Just klocktornet är med i en hemskare scen i manuset:

IMG_2525

Vem skriver du för?

Efter ett tips från en av skrivarträff-deltagarna har jag börjat lyssna på podden ”Skrivarpodden – för dig med författardrömmar” som Kerstin Önnebo håller i. Jag kan snabbt se att jag har en hel del att ta igen och att ett flertal avsnitt lockar till omedelbar lyssning. 

I avsnitt 66 (Efter manus med författarskolefolk), ställdes denna fråga till examinerade från Lunds universitet: Vem skriver du för?

Genast kände jag själv att de två manus jag arbetar med, skriver jag av samma anledning… För att få berätta huvudkaraktärernas historia. Visst är det väl trevligt att skriva för att bli läst, skriva för ens egen skull och kanske går allt det där samman. Men motivationen som driver mig allra mest är känslan av att få förmedla liv som levts av någon och tankar/känslor som någon gång funnits och kanske även finns här och nu bland oss. Även om mina manus är fiktiva, så är de i mitt inre verkliga. Jag bygger dem på samhällsfrågor och människoöden som faktiskt existerar även om miljön eller tiden har förändrats. Jag skriver för att ge en röst till den ”lilla” människan, som annars lätt glöms bort. Och det ger mig ett driv.

Vem skriver du för?

Att våga släppa taget

Jag skriver just nu på mitt andra (nutida/historiska -> år 1947) spänningsmanus. Alla lärdomar jag samlade på mig genom mitt första, gör att det andra manuset känns väldigt mycket lättare att närma sig och styra upp. Några misstag jag inte gör om är att skriva alldeles för omfattande och omständigt runt en scen. Exempelvis hur HP tar sig fram till situationen där rörelsen som driver manuset framåt inträffar och sedan fortsätta beskriva hur den mynnar ut. Sådant som verkligen saktar ner tempot i ett manus. Istället försöker jag till stor del så att säga ”komma in sent” och ”lämna tidigt” i scenerna för att öka spänningen.

Ett annat misstag var att inte planera sin berättelse tillräckligt från start och ha alldeles för många idéer att pressa in. Spretigt – minst sagt. Jag tog säkert bort hundra sidor av skriven text som inte längre tillförde något då jag ändrat premissen för manuset. Detta var ett par av misstagen.

Så till det andra manuset tog jag med mig lärdomarna. Nu har jag planerat fram till slutet – men jag märker att jag måste släppa taget om planerna till viss del och låta manuset leva ut dit det vill. Våga låta karaktärerna visa vägen och styra om siktet mot målet. Grundpremissen finns däremot kvar och grundhistorien – därför kommer nog inte hundra sidor strykas denna gång. Det ska bli spännande att se vilka lärdomar manus nummer två har att bjuda på.

Första blogginlägget – någonsin

Det här får bli mitt första blogginlägg – någonsin.

Korta stunder i flera veckor har jag funderat på vad mitt första blogginlägg skulle innehålla. Något omvälvande? Kanske något spännande och som skulle få den första (och efterföljande) läsaren/läsarna att (precis som i god litteratur) vilja läsa mer, uppleva mer? Så fort jag lade ner den tanken att behöva leverera på rad ett, börjar jag nu att skriva. Precis som när jag skriver första raden till ett nytt manus. Känslan är befriande och förhoppningsvis kan texten börja växa.

Igår var jag på min andra skrivgruppsträff, som jag först blev inbjuden till av en annan skrivande själ som bor geografiskt nära mig. Totalt är vi tre skrivarvänner som träffas en gång varannan månad och för samtal om skrivandets alla sidor. Jag känner mig trygg i gruppen och det ska bli spännande att se hur vi utvecklas tillsammans och formar våra träffar längs vägen. Vi har till och med haft modet att mellan träff ett och två delgett varandras manus och tillåtit kritik på dessa. Värdefull kritik, sådan man inte får av sin egen ”mamma” utan där ärligheten är i främsta rummet. Hur ska man annars ta sig vidare och nå dit man vill?

Om någon läsare här på just min – i skrivande stund – väldigt magra blogg har egna erfarenheter av skrivgrupper får ni gärna delge mig dem. Det är just i kontakten med er som jag har startat denna sida.