Artikel i Kyrk-Filip

Gott nytt år!

🥂 2021 är mer än välkommet 🥂

Trots de dystra omständigheterna som omgett år 2020 har jag här nedan samlat några av mina höjdpunkter under året, gällande författarskapet: ✍🏼

⭐️ Mitt barnboksmanus blev antaget av Idus förlag

⭐️ Besked om att min debutbok ”Järnmärkt” blir inköpt centralt av Akademibokhandeln

⭐️ Känslan när jag fick se ”Järnmärkt” på AdLibris, Bokus och Akademibokhandelns hemsidor

⭐️ Lanserandet av min egen webbsida (helenwigh.se)

⭐️ Fick vara med i Svensk bokhandels tidning med mitt debutantporträtt

⭐️ Blivit intervjuad av Filipstads tidning och Värmlandsbygden

⭐️ Känslan av att få se olika omslags-varianter på Järnmärkt och vara med och välja mellan dem

⭐️ Att få se omslaget till barnboken ta form genom proffset @Vintraforsdesign

⭐️ Korrläsningen av debutmanuset klart

⭐️ Inledde redigeringen av manus II

⭐️ Fina möten med vänner, skrivarvänner och förläggare

⭐️ Fick besöka Näringslivskontoret i Filipstad och prata om min debut

⭐️ Byggde klart skrivarstugan (invändigt)

Nu ser jag fram emot 2021 och hoppas på ett ljusare år för oss alla! 🕯🙏🏼

Debutantporträtt, Svensk Bokhandel

Text: Helén Wigh, publicerad i Svensk Bokhandels tidning, 201204

Artikel i Värmlandsbygden

Text: Rolf Carlsson, ur tidningen Värmlandsbygden, 201204

Artikel i Filipstads tidning

Text: Göran Persson, Filipstads tidning 201120

Debutboken ”Järnmärkt”

Äntligen får jag visa omslaget till min debutbok offentligt! Och att kunna gå in på exempelvis Bokus eller Adlibris och se att min bok finns där, känns helt fantastiskt. Det är svårt att tro att det faktiskt händer och jag försöker njuta av att drömmen slår in.

Förutom att känna glädjerus blir jag också nervös. Människor ska få läsa sådant som jag skrivit. Något som legat mig varmt om hjärtat. Jag vet att man kommer få både ris och ros och det är ju det här jag vill. Att någon läser det jag skrivit. Samtidigt är det läskigt. Manuset har varit mig så nära under så lång tid och nu är det dags att släppa in andra i världen jag byggt upp med inspiration från Högbergsfältet, Persberg.

Jag hoppas att läsarna kommer att få uppleva spänning och dramatik när de läser ”Järnmärkt”. Den 22 mars 2021 smäller det! Då finns den ute i handeln.

Barnboksmanus antaget

Idag är en bra dag!

Jag har haft ett barnboksmanus liggande länge. Säkert ett par år. Förra hösten lät jag en extern läsare (lektör/författare) läsa och ge feedback. Först under sommaren hade jag tid att bearbeta manuset mera och den 30 augusti skickade jag in manuset till några barnboksförlag.

Nu har ett förlag svarat och vill anta mitt manus(!). Det är ett förlag vars monter jag besökte under Bokmässan 2019 och jag passade på att prata med författarna där. Intrycket jag fick var väldigt gott och nu känns det såklart hedrande att förlaget antagit mitt manus.

Det är ett bilderboksmanus för 3-6 åringar. Jag vill ännu inte berätta vad det är för filur som det handlar om, men kul kommer det att bli. Jag lovar!

Min resa till utgivning – att debutera, del 3

Videomöte och tidsplan

För två veckor sedan hade jag ett videosamtal med förläggaren. Där fick jag ytterligare feedback på manus med några mindre saker att lägga till/ändra i manuset, samt en tidsplan. Jag fick tre veckor på mig med småändringarna och har nu fixat det sista för den här gången. Så nu i dagarna ska jag skicka manuset åter till förlaget som sedan skickar vidare till en extern person som gör en närläsning av manus och ger feedback på det. I början av november är tanken att jag ska få den externa läsningen tillbaka med kommentarer. Då har jag en månad på mig att gå igenom manuset igen, för att sedan hamna på sättning och slutkorrektur innan årsskiftet. Omslaget ska vara klart vecka 4 och boken går till tryck vecka 5(!), för att sedan ges ut i mars.

Formgivare

Förläggaren berättade för mig under videosamtalet att en formgivare håller på att göra omslag till boken. Formgivaren är Miroslav Sokcic och har formgivit många böcker för den svenska marknaden, många stora författarnamn varav några är mina förebilder. Det känns stort att just han gör mitt omslag. Kan inte förstå det! Nu i skrivande stund har jag fått en fil med olika exempel på omslag och jag mailade tillbaka och bad att få se, ex. titel på omslag 7, på omslag 2 istället och så vidare. Alla omslag var verkligen jättefina och att bestämma sig kommer att vara väldigt svårt.

Under tiden som manuset läses externt kommer jag arbeta vidare med manus 3. Det gäller att inte ligga på latsidan. Likaså måste jag fixa ett författarfoto som ska pryda fliken på omslaget, samt på förlagets hemsida. Novis som jag är, måste jag googla för att ta reda på vad man bör tänka på. Alltsammans med författarfoto och att välja omslag, är väldigt angenäma bekymmer. En kommentar som jag fick på mitt Instagram-inlägg gällande omslagen beskriver det bra, att det känns som en författares julafton. Precis så känns det! Min julafton kom tidigt i år.

Foto av Giftpundits.com pu00e5 Pexels.com

Min resa till utgivning – att debutera, del 2

Kontrakt och redigering

Efter att ha besökt förlaget i Lund den 4:e december, skrev de kontrakt på mina två manus, som de sedan skickade hem till mig. Jag läste kontrakten, såg till att jag förstod vad de innebar och sedan signerade jag dem innan jul och skickade dem åter till förlaget. 

Med kontrakten påskrivna hade vi kommit till redigeringsfasen. Första tanken från förlaget var utgivning hösten 2020 alt. januari 2021. Efter att de sett över sin utgivning från andra författare blev det senare bestämt till mars 2021. Nu med facit i hand känns månaden och året väldigt bra, med tanke på vad världen gått igenom under 2020. Vem vet hur läget ser ut i mars, men förmodligen är man bättre inställd på läget mentalt i mars, än om utgivningen hade skett under hösten 2020.

Hur som helst, i januari i år, fick jag tillbaka manuset med kommentarer. Jag redigerade under några veckor och sände det åter. Corona-läget slog till och i slutet av maj fick jag manuset åter för nästa redigeringsvända. Datum för inlämning sattes till den 15 augusti. Generellt kan man säga att i första redigeringsvändan var det att ta bort flera sidor – få manuset att minska i omfång. I andra vändan blev det mer tillägg av olika slag eller förtydliganden. Under våren fick jag också ett dokument att skriva olika slags texter i, ex. baksidestext och författartext till förlaget. Ett dokument som jag inte lämnat in ännu, då det inte behöver vara klart förrän i slutfasen. Jag har redan skrivit texter i dokumentet, men det känns bra att låta dem vila och se dem med nya ögon när det väl är dags igen.

Nu sitter jag här i skrivande stund med manuset inlämnat. Förläggaren ska återkomma om två, tre veckor och ge mig en tidsplan för vad som ska ske under hösten. Ett mer intensivt arbete, fick jag höra. Det känns väldigt spännande att få vara med om allt som komma skall. Både spännande och nervöst! Under tiden skriver jag på manus 3. Ett manus som är tänkt att bli det första i en bokserie. Jag hoppas innerligt att förlaget även ska gilla det manuset, så som de gjort med mina två tidigare.

Min resa till utgivning – att debutera, del 1

Beskedet

En dag i december 2019 satt jag på tåget från Karlstad ner till Göteborg. Slutdestination: Lund. Där skulle jag träffa förläggare och redaktör för Historiska Media Förlag för första gången. De ville träffa mig, äta lunch och få tid att lära känna mig lite, innan jag skulle skriva på avtal för båda mina historiska manus.

Mötet hade bokats in en månad tidigare. Jag glömmer aldrig när förlagschefen Erik Osvalds skickade mailet till mig, att de haft ett utgivningsmöte på förlaget och diskuterat mitt manus. Det var i mitten av november. Förläggarna hade varit positiva till mitt manus och förlaget ville diskutera utgivning. Erik bad mig att så snart som möjligt komma ner till Lund för att utbyta tankar samt skissa på en utgivningsplan. Förläggaren Åsa skulle ringa mig och boka in ett passande datum för mötet.

Jag läste mailet när jag hade rast på mitt arbete. Jag minns hur jag med oro klickade upp mailet, då jag visste att Erik skulle maila tillbaka och berätta om det skulle bli ett positivt eller negativt besked. Jag hann läsa hans första meningar när jag överöstes av lycka och oron lämnade kroppen som i ett trollslag. Tårar trängde fram och jag for ner på knä på golvet. Höll tag i elementet(!). Jag var så glad att ingen var i närheten när beskedet kom. Ensam på mitt rum kunde jag släppa ut alla känslor som fanns där. År av förhoppningar hade gjort att det var en känslomässig fördämning som brast inom mig och lät mig inse att min dröm var på väg att bli sann. Jag skulle få ge ut mitt manus.

Ett par dagar senare ringde förläggaren mig och ville höra vad mer jag skrivit och om jag hade fler manus på gång. Jag berättade om att jag är inne på mitt tredje manus som var tänkt att bli en serie. Hon ansåg att det var väldigt bra, då förlaget vill ha ett manus per år att ge ut och att man siktade på ett långt samarbete, när man skrev avtal med författare. Datumet för det första mötet sattes tre veckor framåt. I början av december. En lång väntan, tyckte jag. En väntan som var blandat av både spänning och nervositet. Kvällen innan mötet var jag övertygad om att jag inte skulle kunna sova. Döm om min förvåning när jag ändå sov gott och var lugn i sinnet hela resan ner till Göteborg. Först när jag satte mig på tåget till Lund började pulsen öka och mina tankar blev grumliga. Jag tittade på bilderna på redaktör Lena och förläggaren Åsa på Historiska Medias hemsida, för att jag skulle komma ihåg hur de såg ut när de väntade på perrongen. 

Jag steg av och på några sekunder såg jag Åsa och Lena komma gående och jag steg fram och tog i hand. Nervositeten från tåget hade jag tagit med mig och andan var väldigt ytlig. Omedelbart fick jag känslan av att de var två lättsamma och varma människor. Om bara mina tankar inte hade så hög hastighet. Vi tog oss till ett lunchställe och jag beställde in soppa – av en anledning. Det är så att jag äter långsamt och jag visste att under lunchen skulle de ställa en hel del frågor, liksom jag till dem. Att prata och tugga gör såklart att jag blir ännu mer långsam. 

Trots mitt val var jag klar sist och fick skynda mig att skopa i det sista, för att inte dra ut på tiden alltför mycket. Jag ville ju se förlaget. J Under tiden vi åt ställde vi som sagt frågor till varandra, både mer privata om familjen samt om skrivandet. Jag upptäckte att jag ofta använde ett positivt ord för mycket. I skrivande stund är jag osäker på vad det var, men det var något liknande med ”Åh, vad bra” som jag sedan var tvungen att byta ut. Jag kunde ju inte säga det tjugo gånger om medan de berättade om förlaget och hur de arbetade.

På väg till förlaget stannade vi till vid ett mysigt konditori och där valde jag ut en gigantisk bulle – något som inte passar långsamma Helén, insåg jag senare. Sockersuget tog över logiken… 

Bild tagen december 2019 åt Historiska Media Förlag AB. Fotograf: Cecilia Ek
Bild tagen december 2019 åt Historiska Media Förlag AB. Fotograf: Cecilia Ek

Förlaget låg i en vacker byggnad mitt inne i Lund och de visade mig runt bland medarbetarnas platser. Några medarbetare var på plats så vi kunde hälsa på varandra. Efter rundturen satte vi oss i konferensrummet och där på bordet låg båda mina manus – utskrivna. Återigen började tankarna snurra och bredvid mig låg en monsterstor bulle. Jag drack några klunkar kaffe och lät Åsa berätta för mig hur de såg på mina manus och ställde några frågor runt dem. De ville ge ut båda mina manus och då skriva avtal för inbundet, pocket, ljudbok, m.m. De såg ett långvarigt samarbete framför sig med ett manus per år. Jag var både lycklig och livrädd. Lycklig – för det var min dröm! Livrädd – ifall redigeringsarbetet skulle sluta med ett manus som jag inte gillade (jag vet att man för dialog och att författaren alltid har sista ordet, men ändå). Livrädd för att hamna i det berömda Writers block, när man skriver mer eller mindre på deadline. Livrädd för vad folk skulle säga när böckerna skulle komma ut. Rädslan slogs mot drömmen – att få ge ut böcker! 

Tiden gick snabbt. Tåget skulle snart gå och där vid konferensbordet låg en halväten bulle och stirrade på mig. En bulle som aldrig ville ta slut, vilket gjorde att jag lämnade hälften. Så oförskämt! Men det gick inte. Jag hade hjärnan full av intryck och behövde smälta just intrycken, inte vetebrödet. Jag tackade för deras tid, fick med mig broschyrer från förlagets höst- och vårutgivning och tog mig sedan till tåget. På tåget bläddrade jag i broschyrerna, såg böcker och författarnamn som ingav respekt.

Mina rädslor tog över det första dygnet. Jag mådde illa hela vägen hem. Besvikelsen över den känslan var stor – jag skulle ju sväva på moln, inte sitta vid en mental dikeskant. Till slut insåg jag att det inte var något att oroa sig över. Jag hade ju Åsa och Lena som jag verkligen kände var genuina och mycket kloka människor att ”hålla hand” i en bransch som var okänd för mig. 

Jag kvävde jantelagen som levde i mitt inre. Istället tänkte jag: Jag litar på förlaget. Det kommer gå bra. Jag är på väg att få uppleva min dröm.