Svar från förlag och agent

För över ett par månader sedan skickade jag in mitt första manus som har ett historiskt tema (1850-tal) till några förlag samt en av de större litterära agenterna i Sverige. Nu har jag fått svaren som man under alla dessa veckor både längtat efter men även våndats över.

I skrivande stund har jag fått två ”nej-tack” av förlag, samt ett peppande ”nej-tack” av den litterära agenturen. Svar som det sistnämnda är de som gör att man inte gräver ner sig i pappershögar, anteckningssidor och post-it-lappar här hemma. Eller om man istället väljer att bära ut varje mikromillimeter av pappersmassa och tända på en magnifik lättantändlig och något tidig majbrasa – som dessutom brinner upp innan den första raketen hunnit brista ut i en ”knall”-vacker färg.

Det peppande ”Nej-tack”-et innehöll dessa värmande meningar: ”Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential.” och ”Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

Agenturen menar att det är svårt att sälja in historiska manus hos förlag. Och antagligen för att förlagen anser att läsarkretsen inte är så vid som man önskar för att våga satsa pengar på en debutant.

Platsen där mitt manus utspelar sig (Högbergsfältet) är dock populärt hos många både i Sverige och även amerikaner har upptäckt platsen. Intill Högbergsfältet i Persberg har jag vuxit upp och mina föräldrar bor fortfarande kvar där. Nästintill dagligen kommer det människor, geologer och andra för att uppleva och utforska de gamla gruvorna och den vackra miljön. Hårdrockssångaren Alice Cooper har uppmärksammat platsen via Facebook och NWT har skrivit en artikel om det här. Programmet ”Vem tror du att du är?” med avsnittet med skådespelerskan Marie Richardson hade haft släktingar som arbetat i Högbergsfältets gruvor. Men att säga att det kan ge manuset läsare… Det är såklart inte garanterat, men åtminstone är det ett bättre utgångsläge än om platsen inte ens drar någon besökare eller att ingen vet om att platsen ens finns.

Hjälp mig hålla modet uppe – det måste gå!

Här är en bild på en del av Högbergsfältet. Taget på påskafton under en promenad med familjen. Just klocktornet är med i en hemskare scen i manuset:

IMG_2525

Annonser

Vem skriver du för?

Efter ett tips från en av skrivarträff-deltagarna har jag börjat lyssna på podden ”Skrivarpodden – för dig med författardrömmar” som Kerstin Önnebo håller i. Jag kan snabbt se att jag har en hel del att ta igen och att ett flertal avsnitt lockar till omedelbar lyssning. 

I avsnitt 66 (Efter manus med författarskolefolk), ställdes denna fråga till examinerade från Lunds universitet: Vem skriver du för?

Genast kände jag själv att de två manus jag arbetar med, skriver jag av samma anledning… För att få berätta huvudkaraktärernas historia. Visst är det väl trevligt att skriva för att bli läst, skriva för ens egen skull och kanske går allt det där samman. Men motivationen som driver mig allra mest är känslan av att få förmedla liv som levts av någon och tankar/känslor som någon gång funnits och kanske även finns här och nu bland oss. Även om mina manus är fiktiva, så är de i mitt inre verkliga. Jag bygger dem på samhällsfrågor och människoöden som faktiskt existerar även om miljön eller tiden har förändrats. Jag skriver för att ge en röst till den ”lilla” människan, som annars lätt glöms bort. Och det ger mig ett driv.

Vem skriver du för?