Barnboksmanus…

Att skriva manus till barnböcker. Det är något jag aldrig gjort förrän nu. Egentligen har jag gjort tiotals, kanske hundratals under mina år i arbetet samt med mina egna barn, men jag har aldrig satt mig ner och skrivit ner mina muntliga berättelser.

Oftast föds de genom att barnen ger mig vissa premisser (något jag växt upp med att min mammas kusin gjorde för mig och mina systrar). Det funkar på så sätt att mina barn får bestämma vilka saker som måste vara med i berättelsen och ibland även vilken genre den ska röra sig inom. Spänning, drama, humor. Och på något sätt lyckas jag få dit alla de karaktärer eller händelser som de ville ha med. reading-2910682_1920

Det blir ibland hisnande historier och med twister man aldrig hade kunnat räkna ut. Just eftersom det är tre olika individer som tar med saker som de anser spännande eller av intresse just då. Och syskon är inte alltid så samstämmiga, men ändå brukar det gå vägen. Det gäller bara att vara kreativ och se möjligheter. Lättare sagt än gjort ibland.

Nu då. Jag och min son har länge pratat på att skriva manus. Sist ville han att han och jag skulle skriva en bilderbok tillsammans. Sonen är 8 år och älskar att skriva (längst ner är ett citat från inledningen till en av alla hans snart hundratals egna ”manus” som han gjort). Tillsammans har vi nu kommit på karaktärer för en serie bilderböcker som är passande för barn mellan 3-6 år. Men även äldre samt vuxna (det är vår familjs sorts gemensamma humor). Som det är nu kom vi tillsammans på karaktärerna och jag skrev handlingen. Men han ska få se igenom manuset och ge kommentarer och sedan får vi se om vi skickar in.

Vi har dock emot oss att jag faktiskt aldrig skickat in barnboksmanus förut och har även kommit till frågor som om man ska ge ut på egen hand eller skicka till förlag? Illustratör kan jag få tag i, men det är så mycket mer. Marknadsföring är det stora som är viktigt och då känns det som att förlag har mer resurser.

Det är för mig/oss en spännande tanke att till slut få manus inskickade och lästa av professionella. Kanske borde jag hålla mig enbart till vuxenlitteratur? Vi får se.

Min åttaåriga sons inledning på en av sina berättelser: Det nya livet var fantastiskt men det var tyst. Skymningen började resa sig över landet. Innan han visste ordet var det natt, men till sist somnade han. (LWJ sommaren 2018)

child-2443969_1920.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s