Hur bygger jag upp ett manus från början?

I tidigare inlägg har jag skrivit om boken Story Engineering” av Larry Brooks. Har ni inte läst den, så gör det. Jag har även läst ”The writers journey” av Christopher Volger. Båda böckerna är spännande och ger mig något för att förfina skrivandet. Avskyr man planering och struktur för att skriva – läs dem inte. Men om man är alltifrån lite nyfiken till helsåld – läs. Ta till dig det du vill. Något ger det dig. Det kan jag garantera.

IMG_1144.jpg

Hur gör jag nu när jag för ”första gången” ska strukturera upp ett manus från start?Inte mitt i som jag gjorde med mitt andra manus. (Bör tillägga att jag använt mig av post-it-lappar till både manus ett och två, så någon form av struktur har funnits, även om jag inte hade koll på premisser, teman och koncept vid det laget)

  1. Jag har en idé om vad det ska handla om. Idén kan ha kommit från en bild, en nyhet, en film eller bok, något någon sa på jobbet, en sko som ligger ensam längs en landsväg, ett övergivet hus… MASSOR av frön ligger runt omkring oss och som väntar på att få planteras. Och om en idé bara ploppar upp, så har man säkert undermedvetet samlat på sig någon känsla från något, som växt sig starkare med tiden.
  2. OneNote kopplat till molnet! Däri kan jag närsomhelst anteckna vidare på idén när fler saker kommer till mig. Öppna mobilen och hitta anteckningsboken som du gett en arbetartitel. Få allt samlat på ett och samma ställe.
  3. I OneNote skapar jag sedan olika sidor som jag namnger. Det kan vara: bakgrund, idéer, konceptet, temat, karaktärer, struktur, scenöversikt, beat sheet. Dessa flikar har jag hittills och måtte det räcka. Koncept, tema, beat sheet – de begreppen kommer från Larry Brooks. Läs! Jag går endast igenom kort och det är (för mig) kraftfulla verktyg att få igång en spinn-off på.
  4. Under bakgrund och idéer skriver jag ner mina första tankar som jag burit med mig ett tag. Därefter går jag vidare till att fylla i koncept och tema. Viktiga delar! Hur gör jag det? I konceptet ställer jag en rad ”Vad om…”-frågor. Här får man mycket till sig. Ordna dina frågor hierarkiskt. Vilken blir den första Vad-om-frågan? Ursprungstanken? I temat försöker jag svara på frågor som: ”Varför finns din berättelse till?” Vad har den att säga oss kopplat till verkligheten?” ”Vad betyder din berättelse?” För mig kopplas tema-frågorna till att svara på manusets premiss. Vad är det egentligen det handlar om och varför? Kan du svara kort på dessa frågor? Hur ser svaret ut om du bygger ut det? Ger dina svar dig fler infallsvinklar du kan använda dig av för att bygga scener? Karaktärer? Parallella historier som länkas samman på något spännande sätt?
  5. Hittar jag någon polaritet i idéerna? Om jag skriver om en gullig hund som tror att verkligheten är rosa, så får jag till en spänning, en twist, genom att det då finns en annan hund som inte är så gullig och bara ser världen svart. Där finns en spänning att bygga vidare på. Vad händer om de möter varandra? Vad lär sig karaktärerna av de olika verkligheterna? Och kom ihåg att onda människor blir bättre om man ger dem mänskliga drag och inte enbart ondska och elände.
  6. I ett tidigare inlägg visade jag min tidslinje där jag markerat ut de dramaturgiska kurvorna. Var är första vändpunkten (där något avgörande händer hp), var är mittpunkten (där ytterligare något sker och hp börjar kämpa tillbaka) samt var är andra vändpunkten (sista avgörande händelsen som leder till slutet)? I den skriver jag in mina centrala idéer (scener) som jag fått från start. Sedan är det dags för brobyggandet mellan dessa scener så manuset känns komplett (brobyggande = fler scener som länkas samman med de stora händelserna/scenerna)
  7. Vilken bihistoria ska få finnas med? Jag drar mig ofta åt mer historiska händelser/personer, har jag märkt. Hur många perspektiv ska man få följa? Minst två, max tre, känns det för mig. Koppla då alltid till dina viktiga frågor under temat – varför finns din historia till? Vad tillför den? Förhoppningsvis något nytt som inte blivit läst, utan som sticker ut. Lättare sagt än gjort.
  8. Vet du slutet på manuset, mer eller mindre? Börja bakifrån från det du vet och lägg ut ledtrådar, twister, karaktärer som bär olika masker för att förvilla läsaren och hp.
  9. Anteckna det du vet om karaktärerna. Lär känna dem. Hur reagerar de? Vilka synliga uttryck hade de? Vad lever i deras inre? Vilken polaritet finns inom dem?
  10. Fyll på en scenöversikt. Fyll på parallella scenöversikter på de perspektiv du har med. Se om de har någon koppling till varandra. Har du olika tider med i manuset? Lägg deras scenöversikter bredvid varandra och se hur de kan relatera till varandra. Varför finns scenerna med, vilket syfte fyller de? Försök använd vad-om-frågan till skapandet.
  11. Scenöversikten kan lätt kopplas till ”beat sheet”. Se var de olika scenerna hamnar till den dramaturgiska kurvan. Länkar till tidigare inlägg om detta här. Saknas någon scen? Känns händelserna för givna? Vad kan du ”kasta in” som överraskar och som får en betydelse, men som samtidigt finns där på ett logiskt sätt? Upprepa ovanstående punkter tills du nått i mål med en scenöversikt.
  12. Här gissar jag att det är dags att börja skriva på scenerna. Medan du skriver kommer du komma på fler saker och vilja ändra något. Gör det. Uppdatera scenöversikt/beat sheet m.m. Det tar inte så lång tid.

Jag har kommit till punkt 6–8. Jag går fram och tillbaka mellan de olika delarna och fyller på allt eftersom. Post-it-lappar kommer också fram för att snabbt lägga upp scener och flytta runt med lätthet på golvet eller på en A3. Olika färg på post-it på olika karaktärer/perspektiv. Min ordning för jag sedan in i OneNote för att lätt kunna se hur jag tänkt upplägget och ändra om ifall det behövs.

Säkert kommer jag ändra något i min punktlista ovan. Då uppdateras inlägget. Hoppas den är till någon hjälp för att få igång skapandet. Lycka till!

IMG_3702

Annonser

Att få idéer till manus

Nu är jag igång igen. Medan mitt andra manus ligger hos lektören, planerar jag mitt tredje manus. Idén till det fick jag år 2015 ser jag i mina anteckningar. Just att skriva ner bra idéer, närhelst de kommer, gör att man har ess i rockärmen när det väl behövs. Flera stycken, faktiskt.

Idén till mitt första manus kom när jag gick en skrivkurs och skulle skriva om något man kände till. Det blev ett manus som utspelar sig i en gruvmiljö under mitten av 1800-talet och kvalificerar sig i genren historisk spänningsroman.

img_2506

Hämnd är ett centralt tema liksom skuld. Det var miljön som gav mig historien. En miljö jag växt upp i och som betyder mycket för mig. Om ni inte besökt gruvfältet i Persberg, så gör det. Men var rädd om den. Många besöker gruvfältet och tyvärr lämnar de spår efter sig i form av skräp och annat.

Till mitt andra manus fick jag idén från en bild när jag scrollade genom en nyhetsapp. Två människoskelett man hittat som varit begravda i flera hundra år och de låg i en ställning som att de höll om varandra. Det födde idén till att skriva om året 1947 samt nutid, med kopplingar till arbetarrörelsen, pianisteroch litteratur, det skrivna ordets makt och betydelse. Manuset hamnar i genren spänningsdrama.

Mitt tredje manus som också hamnar inom spänningsgenren kommer från en bild jag kom över när jag letade bilder till bloggen. En bild på ett bibliotek. Och det är utifrån den startpunkten en idé har växt fram som kommer att beröra ämnet att höra till. Eller snarare att känna att man inte har någon plats i denna värld. Man bara finns. Utifrån detta växer huvudkaraktärer, centrala scener, början och slutet fram. Det som måste få ta mera tid är att hitta vägen fram till de centrala scenerna. Om man ser de stora händelserna som öar, måste jag sedan bygga broar fram till öarna som leder dit. Bygga fler scener. Hur kommer huvudpersonen dit? Vad borde kompletteras till mina första originaltankar? Vilka bifigurer bör finnas? Jag hör inte till dem som har ett persongalleri som behöver en egen innehållsförteckning med namn, roll och kopplingar till varandra för att läsaren ska hänga med. Snarare så få som möjligt, men inte så få att historien blir snäv. Jag tror att man får ett bättre djup med färre karaktärer och kan lära känna dem bättre.

Jag kommer att lägga ut ett inlägg om hur jag bygger upp ett manus från start. Hur gör jag? Denna gång ska jag för första gången använda mig av struktur och planering för att få alla delar rätt från start. Något som inte alla gillar då de vill se längs vägen var karaktären tar dem. En del kan tycka att det hindrar deras skapande.

bricklayer-28805__340

För min del vet jag redan var karaktären kommer hamna, det som kommer överraska mig är hur vägen dit varit samt vad karaktären upplevt. Trots struktur och planering, kommer ändå sådana överraskningar in både när jag skriver, men även medan jag lägger strukturen. Att skriva är för mig att utföra konst från början till slut. Jag skapar inte bara medan tangentbordet smattrar, utan från planering till slutprodukt. Jag tänker att det är likadant för konstnärer. De skapar också från start när de väljer färg, element, verktyg, material och tjocklek. Sedan om de kastar in lite pastellfärg i akrylen längs vägen, för att de fick ett infall spelar ingen roll. Huvudsaken är att de förstår att trots valen de gjort från början så kan man faktiskt ändra sig och ändra om i planeringen. Det viktiga är att man inte gör det svårt för sig så man kör fast och inte kommer längre. Bara för att man inte vet hur själva historien ska sluta, eller hur karaktären ska kunna ta sig genom hindren. Då har man målat in sig i ett hörn och får börja om.

Dags för lektören att ”titta in”

Det är gjort! Redigerat och ”klart” (tills jag ska redigera än en gång efter vila/lektör…). Tre gånger genomläsning med ändringar och tillägg har jag lyckats hunnit med på kvällarna. Jag har även bokat in en lektör. Tidigare (till det första manuset) har jag använt mig av Cajsa Winqvist, två gånger och som jag varmt rekommenderar. Till det andra manuset prövar jag en annan lektör som jag hört gott om. Men det var inte ett lätt beslut, eftersom jag gärna kör på det som fungerat tidigare. Och det har Cajsa. Men nu håller vi tummarna för att även denna lektör gör ett bra jobb.

check-1289751_1920 (1)

I mitten av januari ska manuset lämnas in. I slutet av januari, eventuellt början av februari får jag tillbaka kommentarer och åsikter som jag själv får avväga hur mycket jag håller med om eller inte alls. Det måste vara en balans mellan att vara lyhörd, självkritisk samt att komma ihåg vad jag ville med manuset från början. Ändra det tills jag får det som det var tänkt, alternativt ännu vassare. Inte få det till något som någon annan vill, för jag vill inte riskera att hamna på villovägar.

Det som jag inte gjort med mitt andra manus är att använda mig av testläsare. Helst innan lektör. Jag ska däremot fundera på om jag ska skicka iväg det till några frivilliga efter min redigering utifrån lektörsutlåtandet. Just med testläsare är det bra att få höra när manuset blir segt/tråkigt eller om man inte riktigt hänger med i händelseförloppen. Likaså om twisterna och slutet är tillfredsställande på rätt sätt.

Min att-göra-lista efter lektörsutlåtandet (slutet av januari/början februari):

  1. Lyssna in lektörens kommentarer. Ställa frågor om jag blir fundersam. Tänka till. Skriv!
  2. Dubbelkolla scenerna än en gång hur de startat, avslutats samt av vilken anledning de existerar. Är det ett driv i dem? Tillför de manuset något? Är någon scen onödig? Är någon scen bortglömd?
  3. Slutet. Läs igenom slutet igen. Anledningen till det är för att jag är något fundersam över mitt upplägg. I bakhuvudet känner jag att man kan få till det snyggare. En tankenöt att bära med sig tills det är dags att vässa manuset ytterligare.
  4. Testläsare? Frivilliga/utbyta tjänst med någon? Se till att denne i så fall får en mall att gå efter/frågeställning.

Under tiden denna lista ligger på viloläge, planera inför manus 3.