Skrivtid & skrivplats

Att hitta olika ställen att skriva på kan vara både enkelt och lite klurigare. Under sommartid med uppehållsväder är möjligheterna oändliga, så till vida man inte har problem med olika kroppsställningar som inte alltid är de bästa ergonomiskt sett. 

Själv har jag börjat med att packa ner alla mina skrivattiraljer i en stor väska. I den finns det alltifrån hörlurar, dator, böcker för inspiration (skrivarteknisk- och dramaturgisk litteratur är något som triggar mig), kollegieblock, pennor av olika slag och snacks/vatten. Enkelheten att snabbt bara ta med sig väskan var man än ska gå, är smidigt. Om jag så bara ska sätta mig i trädgården eller om jag ska skjutsa på matcher/träningar (denna sommar får man ju snällt vänta i bilen/hitta på något annat då det ska vara publikfritt).

Det har fungerat perfekt med väskan och det är så enkelt. Jag kan inte förstå att jag inte haft en ”skrivarväska” tidigare.

Något annat jag kört igång är projektet ”skrivarstuga”. Vi har en isolerad friggebod med indragen el på vår tomt och som i alla år fungerat som ett förråd. Nu är det dags att ge den en make-over. Till hösten har jag gått ner i tjänst för att satsa mer på skrivandet. Hittills har jag suttit inomhus höst, vinter och vår och oavsett var jag än sätter mig, så blir man avbruten då familjen söker upp mig för olika saker. Det är såklart förståeligt att det blir så, men om jag kunde får mer aktiv och fokuserad skrivtid, kunde jag därefter vara mer med i nuet med familjen. Att få sätta sig i stugan gör det enklare för både mig och familjen, då jag får mer fokus och skrivtiden blir effektiv, vilket i slutändan ger mer familjetid dessutom. Självklart finns andra lösningar, så som att sätta sig på ett bibliotek eller café. Men med tanke på att vi bor ute i ”skogen” och har 10-15 min in till Karlstad, så är det självfallet lättare att bara gå några steg ut på tomten och få skrivarstunder då och då, än att sätta sig i en bil. Ett stort plus med en skrivarstuga är att allt material kan ligga framme. Post-it-lappar kan sitta på anslagstavlan, idéer kan pryda whiteboard-tavlan och det utan att man känner att någon inkräktar i ens huvud, då jag inte gärna visar upp mina tankar för projektet jag arbetar på. Böcker kan ligga uppslagna utan att de stör eller stökar till i familjelivet.

Jag ska uppdatera vidare om ”Projekt skrivarstuga” här på bloggen och på Instagram, så kan ni följa hur mitt nya arbetsrum så sakteliga tar form. Häng med! 

Det finns en del saker att hitta nya platser åt och även sådant som kan rensas bort för evigt.

Digital skrivkonferens #dskriv2020

En hel helg i skrivandets tecken – så inspirerande och roligt med nya bekantskaper och påfyllning av kunskap. Jag har precis medverkat i Digital Skrivkonferens #dskriv2020 i Ann Ljungbergs regi, med flera medverkande författare och lektörer.

Just att medverka i sådana sorters tillställningar är för mig (och säkerligen för många andra) väldigt givande, då det på något sätt ger mer energi och lust till skrivandet. Det är inte så att lusten på något sätt försvunnit, utan snarare är det så att man vrider upp skrivarlågan till snäppet högre efter att ha umgåtts med skrivande själar. Man fortsätter med sitt skrivande men med ännu mer energi och lust än tidigare. Konferenser, tillställningar, litteratur och workshops som behandlar skrivandet är något jag alltid kommer att fylla på med längs vägen. Det blir som fortbildning på något sätt och man ser saker ur andra perspektiv.

AEF8F063-4808-4BA3-9FD3-684EAD87CEE8

Efter den här helgen kommer jag bland annat ta med mig det Lennart Guldbrandtsson föreläste om 7 intrigverktyg, något han skriver mer om på sin blogg ElementX. Jag kommer fundera vidare på Catrine Tollströms föreläsning/intervju om hur man skriver spännande. Jag har redan hennes böcker ”Fängsla dina läsare” samt ”Överraska dina läsare”, men att få höra författaren prata om ämnet ger det hela ytterligare en dimension. Rekommenderar hennes böcker varmt! Likaså kommer jag att grotta ner mig mer i Snöflingemetoden som ”Gilly”, Gunilla Nyström föreläste om. Marita Brännvall talade om scener och uppbyggandet av dem. Också något att läsa mer om. Lina Ingemarsdotter talade om Enneagrammet som man kan använda för att bygga trovärdiga karaktärer… Man blir ju aldrig fullärd.

Vi fick även vara med på andningsövningar som Louise Buenafe Mistén höll i, något som jag verkligen behöver då andan ofta är uppe i bröstet och jag behöver slappna av. Ska hålla utkik på hennes hemsida, då hon ger kurser i andningsteknik. Har man koll på andningen så öppnar det bland annat upp kreativiteten när vi är avslappnade, mindre stress, et.c. Låter helt underbart!

Helgen innehöll många delar och fler inspirerande talare, likaså föreläsningar/workshops som pågick parallellt och som man får ta del av i efterhand då de spelades in. Det innebär att även om helgen är slut, så har man fortfarande material att se på eller se om på. Ett väldigt bra upplägg på konferens måste jag säga och som jag hoppas dyker upp fler gånger.

Jag avslutar blogginlägget med ett boktips som också var med på konferensen: ”Skriv bara skriv” av Louise Alvarsson. En väldigt vacker bok med övningar att använda sig av för att komma in i skrivandet. Louise blev intervjuad av Maria M. Berglund, som arbetar som lektör och har stor kunskap inom det litterära. Båda bor i Värmland – precis som jag!

Redigering, planering, arbete

En första redigeringsrunda av mitt första manus är utfört och lämnades in till förlaget för cirka en och en halv vecka sedan. Nu inväntar jag en tidsplan från förlaget där jag får veta när jag kan förvänta mig manuset åter och få ytterligare feedback.

Jag är ytterst tacksam som får vara en del av en utgivningsprocess med ett förlag vid min sida och jag lär mig massor längs vägen – och jag har fortfarande saker att lära. En spännande start på 2020, minst sagt. Förutom att ha redigerat texten en vända har jag också skrivit ihop baksidestext och andra texter som hört till bokens utformning och om mig själv som författare. Att skriva om sig själv är svårare än att ha skrivit hela romanen, känns det som.

Många kollegor undrar hur jag hunnit skriva böcker överhuvudtaget. Läraryrket som jag befinner mig i, är ett yrke som verkligen kräver ens tid och engagemang. Som person engagerar jag mig väldigt lätt och jag vill ständigt utveckla mig själv och min undervisning. Skrivandet har då varit en väg att slappna av och tänka bort arbetet under de sena kvällarna. Tjugo minuter per dag i skrivandets tecken och man kommer framåt samt att man känner sig uppladdad och avkopplad för att kunna sova gott och ta tag i arbetet nästkommande dag. Att sedan sätta sig ned i tjugo minuter nästkommande kväll, gör skrivandet lättare att komma in i, eftersom jag försöker underhålla det dagligen och aldrig låter tankarna glömma vad jag har skrivit tidigare och vart jag är på väg. Sedan finns det kvällar när tiden eller orken inte finns där också, såklart.

Just nu har jag återvänt till mitt synopsis till det tredje manuset för att checka av mitt upplägg och fila på det ytterligare (samtidigt som jag sneglar på mitt fjärde manus synopsis). Jag vill inte bara skriva ett manus – jag vill skriva ett spännande manus med vändningar och då måste upplägget funka och jag måste känna tillit till det. Annars riskerar det att det hamnar i ”byrålådan” och däri ska inga manus ligga och självdö. De måste få leva och leva väl! Och det är mitt jobb att se till att det blir så.

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649

Första samtalet om mitt skrivande

Häromdagen var jag inbjuden till Näringslivskontoret i Filipstad. De ville träffa mig för att prata om mina böcker, låta mig berätta vem jag var och hur de skulle vilja sälja min första bok på turismbyrån när den väl kommer ut i handeln.

Det var ett väldigt trevligt samtal och även det första samtalet där jag sitter ned med människor utifrån och ska försöka sammanfatta vad det är jag skriver om och hur det kommer sig att jag skriver om just det jag gör (då är mitt möte med förlaget inför antagningen i december borträknat).

Att formulera högt vad jag skriver om, var faktiskt svårt. Man vill inte berätta för mycket, utan låta spänningsfaktorn finnas kvar. Man vill också berätta i en sådan rak linje som möjligt för att behålla en röd tråd i handlingen, samtidigt som handlingen har sina tvister och händelser som påverkar ursprungshandlingen. En hiss-pitch är något jag hört  talas om och som jag funderat över ett tag. Det är att man ska kunna uttrycka en snabb sammanfattning av vad boken handlar om, som ska locka till läsning. Det ska ske som ett rinnande vatten – innan hissdörrarna öppnas och personen som frågat om handlingen, går ut från hissen och man själv åker vidare. En hisspitch är något jag ska träna på!

Sedan kom kortet, på oss tillsammans. Också något jag är ovan vid. ”Sträck på dig” kunde jag höra i mitt inre. Ett kärleksfullt uttryck från familjemedlemmar som känner mig och mina olater. Men att se glad ut – det är något som kommer utan ansträngning. 🙂

näringslivskontoret

 

Året 2019

Året 2019. Ett år fyllt av både positiva och negativa händelser.

Året som inleddes med att jag fått mitt andra manus lektörsläst och jag hade bokat in ett möte i Stockholm i januari för att få ta del av utlåtandet. Efter att ha gjort ännu en redigeringsvända med manuset, prövade jag dess vingar hos ett fåtal förlag och gick vidare i manushögen hos ett av förlagen, men som i slutändan gav ett ”nej-tack” med tillhörande kommentarer om för- och nackdelar med manuset. Det var ändå en stämpel på att manuset var av kvalité.

Bokmässan kom. Jag gick runt och samlade intryck från de olika förlag som representerade sig där med sina bokbord. Förlagsnamn antecknades när jag känt igen böcker jag gillat, sett böcker jag skulle vilja läsa, och så vidare. Ett av de förlagen var Historiska Media förlag och tanken på mitt första manus väcktes till liv. Väl hemma öppnade jag mitt första manus, dammade av mitt följebrev och skickade iväg filerna till Historiska Media. På den vägen är det. Nu har jag signerat avtal för båda mina manus hos förlaget och jag känner mig euforisk.

En av de negativa händelserna skedde nu i december. Några dagar innan jag signerade avtalen förlorade jag min bästa vän, min trogne följeslagare Nova. I nästan 14 år har hon funnits vid min sida och tomheten här hemma är stor. Hon fattas mig!

Året 2020 ser jag dock fram emot med spänning då jag äntligen nått min dröm om att få bli utgiven. Det nya decenniet hoppas jag ge mig nya erfarenheter, lära känna nya människor och såklart – få tid att skriva ännu fler böcker.

Och Nova kommer jag alltid bära med mig i mitt hjärta!

älskade Nova

Jag ska debutera

Först nu vågar jag säga det högt… Jag ska debutera! Historiska Media förlag tror på mig och mina två manus och jag har nu signerat avtalen. Att det händer mig känns overkligt och jag ska verkligen ta tillvara på den här möjligheten.

Det var i början av december som jag reste ner ända till Lund för att få träffa förläggaren Åsa och redaktionschefen/förläggaren Lena. Deras bemötande var varmt och fick mig att känna mig välkommen. Trots det var jag nervös men försökte ta in allt jag kunde. Efter vårt möte med bland annat en rundtur i förlagslokalerna var huvudet fullt av intryck, för att inte tala om glädje.

Avtalen kom i efterhand på posten och är nu signerade och ska skickas tillbaka till förlaget. Jag ser spänt fram emot vad som komma skall.

Att bli antagen innebär inte att arbetet med manuset är klart. Inte alls. Nu är det dags att återigen gå en redigeringsrunda och se till att det verkligen sitter och är redo för att publiceras. Det känns tryggt att ha Historiska Media vid min sida, hela vägen fram (och ännu längre).

IMG_5721.JPG

Revidera synopsis

Under en tid har jag funderat över mitt synopsis till manus tre – manuset som är den första i en serie. På något sätt har jag känt att det är något som skaver någonstans. Till slut insåg jag att det beror på att det är för mycket som ska pressas in. För många händelser som inte knyter an till samma tema eller premiss. Manuset kändes helt enkelt spretigt.

Därför har jag idag suttit ned med några nya idéer och försökt styra om manuset. Få det mer bundet av samma känsla och röda tråd för att kunna gå djupare in i karaktärer och händelser, istället för att ha för mycket som händer och som därmed sker mestadels på ytan utan riktning.

För att få bukt på mitt dilemma har jag i löpande text skrivit om varje karaktär/historia som man möter i manuset och lyft upp vad det är som knyter de tre karaktärerna samman. I bakgrunden ligger en händelse som kommer påverka hp både i detta manus samt i uppföljarna. Samtidigt har hp en egen bakgrundshistoria som man får följa både i första och i kommande manus. Att ta reda på vad som är centralt med manuset och därmed knyta an karaktärerna tydligare till detta, är också något jag funderat på.

Förutom att skriva om karaktärerna och fundera runt den centrala betydelsen, har jag ritat upp en ny tidslinje och markerat ut de största händelserna och vändpunkterna. Det är ett arbete jag kommer fortsätta fila på tills jag känner att det verkligen sitter. Hela hjärtat måste med, först då får manuset en tyngd och betydelse för mig som jag kan stå för. Jobba på!

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649.jpeg

Kontakt med förlag!

En spännande tid just nu!

Jag har under en veckas tid fört samtal med ett förlag om en eventuell utgivning av mitt andra manus ”Pianofamiljen”. Förlaget kontaktade mig och anser att manuset har stor potential och vill gärna arbeta fram en fantastisk bok tillsammans med mig. Just nu för vi en dialog där jag ställer frågor om hur själva avtalet kan se ut, och så vidare. Så spännande!

Likaså skickade jag iväg mitt första manus ”Mitt kött -Ditt blod” till ett annat förlag. De har meddelat att manuset är av intresse då de under sitt utgivningsmöte hade en hel del positiva tongångar om texten. De har skickat det vidare till lektör och ska återkomma inom två veckor.

Jag vet att ingenting är spikat förrän signaturen sitter där på papperet, men just nu njuter jag av intresset för mina två manus!

IMG_4616

Bokmässan 2019

Bokmässan levererar!

Massor av människor. Massor av utställare. Massor av böcker. Jag kunde lätt fylla tre dagar och ändå känna att jag inte sett allt. Prioritet var att lyssna på intervjuer och ”föreläsningar” om olika teman. Bara med detta hade jag fullt upp.

 

Vad tar jag då med mig från denna gång?

  • mer energi att vilja skriva
  • nya författare som jag vill läsa böcker från
  • tankar runt förläggare och författare
  • tankar runt hur olika skrivprocessen kan se ut hos olika personer
  • första gången på Crimetime och därmed tagit del av hur det upplägget var – önskar dock att jag hade Gotlands Crimetime att jämföra med
  • nya kontakter alltifrån lektör, illustratör till tryckeri

 

Här nedan är några bilder jag lyckats ta, mitt bland allt det intressanta. Alldeles för få om jag själv får säga det.

Förlagspodden

Förlagspodden. Har någon missat denna? Ifall du har det, börja lyssna.

Förlagspodden drivs av Lasse Winkler och Kristoffer Lind. Man får följa Winkler och Linds sätt att se på saker som sker i förlagsvärlden. För mig som är novis är det spännande och lärorikt. Sedan får man alltid bära med sig att det är just deras åsikter de ger och som de själva är tydliga med att påpeka. Åsikter som de grundar utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Ett mynt har självfallet två sidor, men att få ta del av deras tankar är väldigt givande och ger mig en insyn i en värld som än så länge är okänd mark för mig. Betoning på ”än så länge”.  😉

Här finns podden: Förlagspodden – Poddtoppen

black headphones with mobile smartphone
Photo by Kaboompics .com on Pexels.com