Skickat in manus till förlag

Jag har skickat in mitt andra manus till förlag. Ett fåtal förlag. Jag vågade, än en gång. Planen var en fredag i mars att gå till jobbet, hämta barnen och sedan efter middagen skicka in. Redan när jag vaknade den dagen kände jag att magen pirrade, men att det var på ett bra sätt. Självklart är man orolig, att ta sig igenom nålsögat vet man ju är mer än svårt. Ändå finns hoppet där. Varje gång. Nu var det över två år sedan jag skickade in sist.

IMG_1679

Hur som helst. Jag kom till jobbet, gick på min rast, in i personalrummet. Och vad stod där? Jo, ett konstverk av en människa som försöker ta sig igenom nålsögat. Ordet ”försöker” skulle jag vilja radera. Istället vill jag beskriva konstverket som ”en person som tar sig igenom nålsögat”. Magen pirrade ännu mer. Man vill se det som ett tecken på att det kommer gå vägen denna gång. Inte bara nå lektörsläsningen, utan faktiskt komma igenom den och få ett rungande ja. Vi får se om jag lyckas. Jag vill tro det!

Annonser

Tidningen Skriva och Lilla Piratförlaget ”Skriva för barn och unga”

Den 9 mars hade Lilla Piratförlaget samt Tidningen Skriva en heldag med temat: ”Skriva för barn och unga”. Jag var där och fick inspiration och kunskap om hur bilderboksmanus blir till, samt hur samarbetet mellan författare och illustratör kan vara. Även vad förläggare letar efter när det gäller just böcker för barn och ungdom och hur författarna själva beskriver sin arbetsprocess. Sådana här dagar gör att det kliar i mina fingrar – att vilja skriva ännu mer.

9975E754-81B1-456F-A2F8-E55A0F76A119
Sara Lövestam, Johanna Lindbäck och Katarina Kieri var några av dem som pratade om sina skrivprocesser (m.m.) med förläggarna Erik Titusson och Ada Wester.

Jag har startat en sida på Instagram för mitt ”aspirerande-författarliv” och där har jag uppdaterat mer frekvent än på bloggen. Ska se till att hänga med även här, men följ mig gärna på Instagram: Helén Wigh.

Testläsare – kör!

Ännu en avklarad redigeringsvända. Denna gång med lektörens kommentarer ringande i huvudet. Det har inte varit lätt, men jag tog mig igenom. Jag har verkligen fått tänka till och fundera på vad det är jag vill med historien och hur det bäst kan återspeglas i vad jag väljer att gestalta.

grove-of-trees-867931_1920

Jag följde lektörens råd att strukturera om manuset. Det slutade med att min nutids-historia fick inleda manuset, först med ett kapitel där antagonisten speglas. Därefter cirka 30 sidor med huvudkaraktären i nutid. På dessa sidor ville jag presentera HK, visa vad hon hade och vad hon riskerade att förlora, samt satte bollen i rullning med problem som hopar sig och hennes reaktion på detta.

Därefter kopplade jag på dåtiden. Året 1947 och där huvudkaraktärerna presenterades. En pappa och hans dotter. De fick också cirka 30 sidors utrymme för att genom händelser presentera sig och visa vad de riskerar, samt sätta igång deras problem som de ska möta.

När både nutid och dåtid fått de första sextio sidorna fördelade mellan sig i stora sjok, delade jag därefter upp kapitlen utifrån händelser och var brytpunkter bäst var lämpade. Samt med en tanke var en händelse i nutiden kunde ge en koppling till något som hände i dåtiden på ett snyggt sätt.

Manuset fick avslutas med att dåtiden fick cirka 30 sidors utrymme och där hela slutet spelades upp utan avbrott från nutiden. Jag vill att läsaren ska få vara kvar i den världen och verkligen känna av allt det som karaktärerna utsätts för, utan att tappa en del av känslan. Vilket jag tror de skulle ha gjort om jag varvade in nutiden. Det slutade med att nutiden fick de sista 30-40 sidorna för att spela upp sitt slut. I dåtidens sista sjok avslöjades en hel del, men nutidens slut avslöjar också en hel del. Trådarna jag lagt ut knyts upp och i slutändan är förhoppningen att läsaren är tillfredsställd.

Vad är mitt nästa steg? Jo… Testläsare! Jag vet att jag inte ska skynda mig att skicka in till förlag eller agenter. Det måste få ta sin tid. Och att hoppa över steget med testläsare för ett manus… Det känns inte bra. Därför har jag lyckats få ihop fyra stycken sådana, varav två stycken är bland annat svenskalärare och med i bokcirklar, samt läser mycket på fritiden. Den tredje läser inga böcker alls, vilket också är spännande. Kan jag få någon som inte läser alls att läsa mitt manus? Den fjärde testläsaren är någon som har läst mycket, men är inte i full gång just nu.

diary-3435095_1920.jpg

Medan de får läsa manuset, filar jag på följebrevet. Kort ska det vara. Gärna en baksidestext samt en presentation. Här gäller det att välja orden med omsorg.

När sedan mina testläsare hör av sig och ger mig feedback, får jag lyssna in samt ändra utefter vad mitt hjärta säger. Och då – först då – måste jag våga igen.

mail-1048452_1920.jpg

Slutfasen av redigeringen

Slutet närmar sig. Jag har snart läst igenom hela nutiden i mitt andra manus och lagt till, samt strukit. När det är gjort, ska ändringarna in i word-filen och därefter är det dags. Dags att strukturera upp och blanda nutid med dåtid så läsaren får läsa växelvis på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men jag inbillar mig att jag inte vill att varannan kapitel ska vara nutid och varannan dåtid. Hela manuset måste få ett flyt och passa ihop, därför är jag från början övertygad om att fler scener måste läggas fram, innan jag byter perspektiv/tid.

img_0455
Det andra manuset som för första gången får se dagens ljus utanför dataskärmen

Jag känner att jag återigen faller tillbaka i stressen (eller längtan) att snabbt skicka in manuset till mina favoritlistade förlag, samt även en litterär agent, som bad mig återkoppla om jag kom med något mer samtida.

Hur ska jag kunna hålla mig från att färdigställa manuset efter redigeringen och sedan hitta testläsare – innan jag trycket på ”skicka”-knappen? Men jag vet att om jag gör det, ökar chansen att faktiskt bli antagen någonstans.

Och vem vill inte öka chanserna?

Anlita en lektör

Har du någonsin funderat på att anlita en lektör för att få feedback på ditt manus? Längre ner på sidan kommer jag att ge tips på en lektör jag anlitat, som jag varit mycket nöjd med.

För många är det en stor ekonomisk kostnad att anlita en lektör för en genomläsning. Att det kostar pengar är egentligen inte så märkligt, då en lektör lägger ner ett gediget arbete på att läsa igenom manus och har förmågan att ge både övergripande feedback likväl som djupdykningar och petar på detaljer. Det är inget lätt arbete de tar sig an och har man anlitat en lektör som kan genren man skrivit inom, eller för den delen epoken, ämnet, etc., då får man värdefulla synpunkter som kan ge manuset den sista touchen för att bli precis så man önskat. Det kan till och med vara så att man inser att man har en hel del arbete kvar, att man varit otydlig eller rörig i sitt skrivande. Det sistnämnda

money-2180330_1920

är inget man önskar sig, därför är det bra om man utför sitt eget redigeringsarbete på fullaste allvar och att man låtit manuset vila innan man läser det med nya ögon för att påbörja redigeringen. Då sparar man sina egna pengar samt en lektörs tid, om man gjort så mycket man kan på egen hand.

Att ha låtit testläsare fått läsa igenom och gett respons ger också en hel del innan det är dags för en lektör. Och där gäller det att ge och ta. Läs i gengäld något testläsaren skrivit och återlämna tjänsten du själv fick.

Jorun Modén skriver på sidan författarkurs.se om saker man kan ställa sig själv innan man anlitar en lektör. Läs råden genom att klicka här. Stjärnmärk gärna sidan och gå in på Författarblogg uppe i menyfältet. Det finns massor att läsa och Jorun bjuder på många tips och idéer.

Som jag skrivit tidigare har jag just avslutat hela första utkastet av mitt andra manus som är ett mer samtida manus. Mitt första manus utspelade sig under mitten av 1800-talet och var av en historisk spänningsroman. Det var detta manus som kommit vidare i manushögen hos förlag och blivit granskade av lektörer. Totalt tre olika lektörer och som faktiskt haft olika åsikter, medan enstaka åsikter varit likartade – och det är de likartade man ska lyssna på ordentligt. Om flera lektörer har samma sorts åsikt, då måste man tänka ett varv till och försöka lösa det de anser som en svaghet eller brist.

En lektör som jag kommit i kontakt med genom att ha gått vidare i manushögen är Cajsa Winqvist. Första gången hade jag tänkt att mitt första manus skulle vara en av två delar. Jag anlitade Cajsa som är dramaturg och hon utförde en genomläsning på den första delen. Responsen både sved och gjorde gott. Det som sved insåg jag att jag var tvungen att göra något åt – jag höll med – och anledningen till att det sved var att det inte var något enkelt att fixa. Jag var tvungen att tänka om två delar till en och därmed göra förändringar i berättelsen/storyn.

feedback-1825515_1920

Jag följde de flesta av hennes råd och skickade in igen till förlag. Gick vidare ännu en gång och kom till lektörsläsning. Förlaget mailade mig responsen de fått från lektören de anlitat och tackade nej i slutändan. Jag lyssnade på det jag kände att lektören (nr. 2 i ordningen) hade rätt i. Skickade in återigen. Kom vidare och till lektörsläsning `numero tres`. Återigen skickade förlaget lektörens utsaga och tackade nej till utgivning. Denna lektör ville att jag skulle skriva på gammelsvenska – jag står fast vid att det inte är där mitt skrivspråk hör hemma. Jag tänkte att jag ändå behövde göra något åt ”manuset som aldrig nådde ända fram”. Att komma vidare tre gånger men aldrig riktigt få till det… Jag måste lyckas! Därför anlitade jag Cajsa Winqvist än en gång till manus nr. 1 i januari 2018. Jag var ju trots allt väldigt nöjd med första gången jag anlitade henne och tänkte att jag måste få hennes synpunkter igen, då jag förändrat manuset en hel del sedan sist.

Hon skickade mig lektörsutlåtandet två veckor senare och först nu när jag avslutat det andra manuset kan jag sätta mig ner och grotta ner mig i hennes kommentarer. Än en gång är jag väldigt nöjd med responsen hon givit. Och nej, det är inte bara solsken i det hon skriver, utan konkreta saker på vad som bör förbättras, förtydligas, strykas, höjas, sänkas, etc., liksom sådant som är bra. Det är inte ett tiotal sidor med respons, men de sidor jag fick var väl grundade och varje mening ger mig mycket att tänka på. Det är kritik och feedback bortom raderna, sådant som har en väsentlig tyngd i sig och som gör att man förstår vad duktig hon är i sitt yrke. Hon vänder och vrider och tänker längre runt manuset än man själv gjort emellanåt.

Därför är jag glad för att den bifogade filen inte var tio sidor lång, då varje mening har sin tyngd i ärlighet och ”mitt-på-pricken-kritik”. Hade jag haft sådan kritik på tio sidor, då hade jag nog inte kommit så långt i manuset som jag hade hoppats. De synpunkter jag fick är inte alla snabba saker för mig att få i ordning på och hade det varit det, då kanske ett förlag ändå sagt ja – eller hur?

Mitt tips på lektör är alltså Cajsa Winqvist. Du hittar hennes hemsida här.

Jag har anlitat en annan lektör också för flera år sedan – men vilket nybörjarmisstag. Där fick jag tiotalet (minst) sidor tillbaka. Jag skulle ha låtit manuset vila mer innan lektör fick arbeta sig igenom det (den stackaren), men jag lärde mig att jag inte var redo med min text. Hade jag låtit den vila utan att titta på det under några veckor eller månader, kunde jag ha släckt en hel del eldar själv. Nu fick jag hjälpen att göra det snabbare, men det kostade. Både i självförtroende och i pengar!

justice-423446_1920

Är målet uppnått?

Den 5 april skrev jag i ett inlägg jag döpt till ”Skrivmusik och planering” att jag hade som mål att vara klar med första utkastet av hela manuset idag, den 2 juli. Jag behövde skriva cirka 1-1 ½ sida per dag för att komma dit jag antog behövde.

Nådde jag målet?

Ja! Strukturen hjälpte mig. Genom den visste jag hur vägen framåt såg ut. Därför var det inte heller svårt att ta upp skrivandet från gång till gång.

Och ”När hinner du skriva?” är en fråga jag ofta får. På kvällen. Allt från cirka 15 minuter upp till 60-90 minuter. Det ger allt från 300 ord upp till över 4000 ord.

target-2045924_1920.jpg

Nu ska manuset (nummer 2 i ordningen) få ligga och vila i några veckor innan jag åter tar upp det, läser igenom från början till slut och gör snabbanteckningar längs vägen. I andra vändan kommer jag lägga till miljöbeskrivningar – något jag lägger lite tid på i första utkastet – och även stryka och lägga till ord/scener. Stryka sådant som sänker tempot. Lägga till sådant som gör att manuset känns trovärdigt och hjälper hålla den röda tråden ännu bättre. Läsaren ska inte behöva läsa om för att hänga med.

Hur planerar jag tiden framöver? Till att börja med måste som sagt manuset vila, något jag inte tummar på då det ger mer effekt att läsa igenom ett manus med utvilad blick än om man stirrat sig blint på det i flera månader. När veckorna passerat påbörjas redigeringen. Därefter försöker jag få vänliga själar att testläsa manuset för att se om det håller.

Om redigeringen samt testläsning går bra under hösten, skulle det vara bra att försöka skicka in manuset till eventuellt förlag/agent under våren 2019. Tidigare när jag skickade in mitt första manus som blev lektörsläst av ett förlags anlitade lektörer tre gånger om, och då jag med samma manus även fick feedback från en litterär agent från en av landets större agenturer som bad mig att gärna återkomma om jag skrev ett mer samtida manus, så kanske – om jag gjort jobbet tillräckligt bra, kan det gå vägen. Man får väl aldrig sluta kämpa?

Meningarna från bland annat agenturen får mig att fortsätta tro. Tack vare att jag minns dem slutar jag aldrig hoppas, drömma eller försöka:

Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential. Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

wood-3157395_1920

[Bilder från Pixabay]

Svar från förlag och agent

För över ett par månader sedan skickade jag in mitt första manus som har ett historiskt tema (1850-tal) till några förlag samt en av de större litterära agenterna i Sverige. Nu har jag fått svaren som man under alla dessa veckor både längtat efter men även våndats över.

I skrivande stund har jag fått två ”nej-tack” av förlag, samt ett peppande ”nej-tack” av den litterära agenturen. Svar som det sistnämnda är de som gör att man inte gräver ner sig i pappershögar, anteckningssidor och post-it-lappar här hemma. Eller om man istället väljer att bära ut varje mikromillimeter av pappersmassa och tända på en magnifik lättantändlig och något tidig majbrasa – som dessutom brinner upp innan den första raketen hunnit brista ut i en ”knall”-vacker färg.

Det peppande ”Nej-tack”-et innehöll dessa värmande meningar: ”Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential.” och ”Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

Agenturen menar att det är svårt att sälja in historiska manus hos förlag. Och antagligen för att förlagen anser att läsarkretsen inte är så vid som man önskar för att våga satsa pengar på en debutant.

Platsen där mitt manus utspelar sig (Högbergsfältet) är dock populärt hos många både i Sverige och även amerikaner har upptäckt platsen. Intill Högbergsfältet i Persberg har jag vuxit upp och mina föräldrar bor fortfarande kvar där. Nästintill dagligen kommer det människor, geologer och andra för att uppleva och utforska de gamla gruvorna och den vackra miljön. Hårdrockssångaren Alice Cooper har uppmärksammat platsen via Facebook och NWT har skrivit en artikel om det här. Programmet ”Vem tror du att du är?” med avsnittet med skådespelerskan Marie Richardson hade haft släktingar som arbetat i Högbergsfältets gruvor. Men att säga att det kan ge manuset läsare… Det är såklart inte garanterat, men åtminstone är det ett bättre utgångsläge än om platsen inte ens drar någon besökare eller att ingen vet om att platsen ens finns.

Hjälp mig hålla modet uppe – det måste gå!

Här är en bild på en del av Högbergsfältet. Taget på påskafton under en promenad med familjen. Just klocktornet är med i en hemskare scen i manuset:

IMG_2525