Redigering, planering, arbete

En första redigeringsrunda av mitt första manus är utfört och lämnades in till förlaget för cirka en och en halv vecka sedan. Nu inväntar jag en tidsplan från förlaget där jag får veta när jag kan förvänta mig manuset åter och få ytterligare feedback.

Jag är ytterst tacksam som får vara en del av en utgivningsprocess med ett förlag vid min sida och jag lär mig massor längs vägen – och jag har fortfarande saker att lära. En spännande start på 2020, minst sagt. Förutom att ha redigerat texten en vända har jag också skrivit ihop baksidestext och andra texter som hört till bokens utformning och om mig själv som författare. Att skriva om sig själv är svårare än att ha skrivit hela romanen, känns det som.

Många kollegor undrar hur jag hunnit skriva böcker överhuvudtaget. Läraryrket som jag befinner mig i, är ett yrke som verkligen kräver ens tid och engagemang. Som person engagerar jag mig väldigt lätt och jag vill ständigt utveckla mig själv och min undervisning. Skrivandet har då varit en väg att slappna av och tänka bort arbetet under de sena kvällarna. Tjugo minuter per dag i skrivandets tecken och man kommer framåt samt att man känner sig uppladdad och avkopplad för att kunna sova gott och ta tag i arbetet nästkommande dag. Att sedan sätta sig ned i tjugo minuter nästkommande kväll, gör skrivandet lättare att komma in i, eftersom jag försöker underhålla det dagligen och aldrig låter tankarna glömma vad jag har skrivit tidigare och vart jag är på väg. Sedan finns det kvällar när tiden eller orken inte finns där också, såklart.

Just nu har jag återvänt till mitt synopsis till det tredje manuset för att checka av mitt upplägg och fila på det ytterligare (samtidigt som jag sneglar på mitt fjärde manus synopsis). Jag vill inte bara skriva ett manus – jag vill skriva ett spännande manus med vändningar och då måste upplägget funka och jag måste känna tillit till det. Annars riskerar det att det hamnar i ”byrålådan” och däri ska inga manus ligga och självdö. De måste få leva och leva väl! Och det är mitt jobb att se till att det blir så.

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649

Jag ska debutera

Först nu vågar jag säga det högt… Jag ska debutera! Historiska Media förlag tror på mig och mina två manus och jag har nu signerat avtalen. Att det händer mig känns overkligt och jag ska verkligen ta tillvara på den här möjligheten.

Det var i början av december som jag reste ner ända till Lund för att få träffa förläggaren Åsa och redaktionschefen/förläggaren Lena. Deras bemötande var varmt och fick mig att känna mig välkommen. Trots det var jag nervös men försökte ta in allt jag kunde. Efter vårt möte med bland annat en rundtur i förlagslokalerna var huvudet fullt av intryck, för att inte tala om glädje.

Avtalen kom i efterhand på posten och är nu signerade och ska skickas tillbaka till förlaget. Jag ser spänt fram emot vad som komma skall.

Att bli antagen innebär inte att arbetet med manuset är klart. Inte alls. Nu är det dags att återigen gå en redigeringsrunda och se till att det verkligen sitter och är redo för att publiceras. Det känns tryggt att ha Historiska Media vid min sida, hela vägen fram (och ännu längre).

IMG_5721.JPG

Kontakt med förlag!

En spännande tid just nu!

Jag har under en veckas tid fört samtal med ett förlag om en eventuell utgivning av mitt andra manus ”Pianofamiljen”. Förlaget kontaktade mig och anser att manuset har stor potential och vill gärna arbeta fram en fantastisk bok tillsammans med mig. Just nu för vi en dialog där jag ställer frågor om hur själva avtalet kan se ut, och så vidare. Så spännande!

Likaså skickade jag iväg mitt första manus ”Mitt kött -Ditt blod” till ett annat förlag. De har meddelat att manuset är av intresse då de under sitt utgivningsmöte hade en hel del positiva tongångar om texten. De har skickat det vidare till lektör och ska återkomma inom två veckor.

Jag vet att ingenting är spikat förrän signaturen sitter där på papperet, men just nu njuter jag av intresset för mina två manus!

IMG_4616

Lektörers olika råd

Jag har fått svar från förlagets externa lektör och beskedet blev dessvärre negativt.

Att jämföra förlagslektörens utlåtande med utlåtandet jag fick tidigare i år av lektören jag anlitat, får mig att bli en smula fundersam och villrådig. Samtidigt vet jag att lektörer är individer och upplever manus olika. Lektören jag anlitade ansåg att jag hade nästan för mycket på gång och att läsaren kunde få det svårt att hänga med i tempot. Förlagets lektör snarare det motsatta. Att det var mer långsamt berättat. Ena lektören överraskades av slutet, medan den andre inte. Testläsarna överraskades, men jag måste ändå fundera kring det faktum att det kan skrivas ännu bättre. All kritik är välkommet.   I slutändan är det ändå jag som måste fatta besluten och hoppas att jag gör det rätt. Annars kommer man ingenstans. Dags att ruska av sig och fortsätta framåt!

grove-of-trees-867931_1920

Vidare hos förlag, redigering, nya koncept och idéer

Under juni och juli har det hänt en del saker, både av ond och god karaktär. På bloggen fokuserar jag på skrivandet, men kan kort skriva att jag ännu mer tänker på att se till att fånga varje dag och ta hand om familjen, för man vet aldrig vad som väntar längre fram. Att skriva hjälper mig både i ljusa stunder som i mörka.

Nå, vad har hänt under sommaren i skrivandets tecken?

Jag har redigerat manus I och II samt skickat iväg dem på provtryck för att familj samt testläsare lättare ska kunna läsa igenom manus, utan att ha flygande A4-sidor omkring sig. Att få se sina manus i bokformat var helt underbart! Vi får hoppas att det sker på ”riktigt” men illustrerad framsida och med baksidestexter.

44DDEF91-A597-4291-86A0-173792BF79D4.jpg

Mitt andra manus, som jag skickat iväg till fåtal förlag, har kommit vidare hos ett förlag till extern lektörsläsning. OTROLIGT glad för det! Först i mitten/slutet av augusti får jag återkoppling om manuset är något för förlaget. Jag har läst på om hur förlag tänker gällande att ta sig an debutanter och det gjorde mig inte mindre orolig. Alltifrån vilka författare de redan tagit sig an, vilken typ av manus det är, om det är likt någon annans manus, ifall det är ”rätt i tiden”, vilket språk debutanten använder samt om denne lyckas ta läsaren med sig genom hela manuset och få till ett slut som läsaren inte förväntat sig, men som ändå landar i god jord, så att säga, är bara några saker de väger in innan beslut tas. Jag vet inte om jag vågar hoppas på att lilla jag ska lyckas. Vi får tro det går vägen!

Förutom redigering av tidigare manus, att ha fått komma vidare i manushögen hos ett angenämt förlag har jag tagit upp manus III igen, men denna gången bearbetat synopsis. Jag har skrivit cirka 7 500 ord på det, men det har varit något som saknats. Efter att ha läst igenom synopsis och scenerna som ligger på 11 sidor, har jag knäckt det. Manus III är tänkt att vara en serie och för det krävs det en gedigen historia som kan ligga till grunden och föra den framåt. Nu har jag sista biten för att inte vara orolig.

Förutom manus III har även ett helt annat sorts manus börjat gro inom mig. Idén kom till mig när jag satt på stranden och spanade på mina badande barn. En snabbanteckning i mobilen fick duga, men den historien pockar också på min uppmärksamhet. Känslan av att det kliar i fingrarna infinner sig även där. När jag väl hittar idéer och koncept som bara får mig att vilja sätta mig ner och komma igång – det är då jag vet att jag hittat rätt. Det är en obeskrivlig känsla som inte finner något slut.

Skickat in manus till förlag

Jag har skickat in mitt andra manus till förlag. Ett fåtal förlag. Jag vågade, än en gång. Planen var en fredag i mars att gå till jobbet, hämta barnen och sedan efter middagen skicka in. Redan när jag vaknade den dagen kände jag att magen pirrade, men att det var på ett bra sätt. Självklart är man orolig, att ta sig igenom nålsögat vet man ju är mer än svårt. Ändå finns hoppet där. Varje gång. Nu var det över två år sedan jag skickade in sist.

IMG_1679

Hur som helst. Jag kom till jobbet, gick på min rast, in i personalrummet. Och vad stod där? Jo, ett konstverk av en människa som försöker ta sig igenom nålsögat. Ordet ”försöker” skulle jag vilja radera. Istället vill jag beskriva konstverket som ”en person som tar sig igenom nålsögat”. Magen pirrade ännu mer. Man vill se det som ett tecken på att det kommer gå vägen denna gång. Inte bara nå lektörsläsningen, utan faktiskt komma igenom den och få ett rungande ja. Vi får se om jag lyckas. Jag vill tro det!

Tidningen Skriva och Lilla Piratförlaget ”Skriva för barn och unga”

Den 9 mars hade Lilla Piratförlaget samt Tidningen Skriva en heldag med temat: ”Skriva för barn och unga”. Jag var där och fick inspiration och kunskap om hur bilderboksmanus blir till, samt hur samarbetet mellan författare och illustratör kan vara. Även vad förläggare letar efter när det gäller just böcker för barn och ungdom och hur författarna själva beskriver sin arbetsprocess. Sådana här dagar gör att det kliar i mina fingrar – att vilja skriva ännu mer.

9975E754-81B1-456F-A2F8-E55A0F76A119
Sara Lövestam, Johanna Lindbäck och Katarina Kieri var några av dem som pratade om sina skrivprocesser (m.m.) med förläggarna Erik Titusson och Ada Wester.

Jag har startat en sida på Instagram för mitt ”aspirerande-författarliv” och där har jag uppdaterat mer frekvent än på bloggen. Ska se till att hänga med även här, men följ mig gärna på Instagram: Helén Wigh.

Testläsare – kör!

Ännu en avklarad redigeringsvända. Denna gång med lektörens kommentarer ringande i huvudet. Det har inte varit lätt, men jag tog mig igenom. Jag har verkligen fått tänka till och fundera på vad det är jag vill med historien och hur det bäst kan återspeglas i vad jag väljer att gestalta.

grove-of-trees-867931_1920

Jag följde lektörens råd att strukturera om manuset. Det slutade med att min nutids-historia fick inleda manuset, först med ett kapitel där antagonisten speglas. Därefter cirka 30 sidor med huvudkaraktären i nutid. På dessa sidor ville jag presentera HK, visa vad hon hade och vad hon riskerade att förlora, samt satte bollen i rullning med problem som hopar sig och hennes reaktion på detta.

Därefter kopplade jag på dåtiden. Året 1947 och där huvudkaraktärerna presenterades. En pappa och hans dotter. De fick också cirka 30 sidors utrymme för att genom händelser presentera sig och visa vad de riskerar, samt sätta igång deras problem som de ska möta.

När både nutid och dåtid fått de första sextio sidorna fördelade mellan sig i stora sjok, delade jag därefter upp kapitlen utifrån händelser och var brytpunkter bäst var lämpade. Samt med en tanke var en händelse i nutiden kunde ge en koppling till något som hände i dåtiden på ett snyggt sätt.

Manuset fick avslutas med att dåtiden fick cirka 30 sidors utrymme och där hela slutet spelades upp utan avbrott från nutiden. Jag vill att läsaren ska få vara kvar i den världen och verkligen känna av allt det som karaktärerna utsätts för, utan att tappa en del av känslan. Vilket jag tror de skulle ha gjort om jag varvade in nutiden. Det slutade med att nutiden fick de sista 30-40 sidorna för att spela upp sitt slut. I dåtidens sista sjok avslöjades en hel del, men nutidens slut avslöjar också en hel del. Trådarna jag lagt ut knyts upp och i slutändan är förhoppningen att läsaren är tillfredsställd.

Vad är mitt nästa steg? Jo… Testläsare! Jag vet att jag inte ska skynda mig att skicka in till förlag eller agenter. Det måste få ta sin tid. Och att hoppa över steget med testläsare för ett manus… Det känns inte bra. Därför har jag lyckats få ihop fyra stycken sådana, varav två stycken är bland annat svenskalärare och med i bokcirklar, samt läser mycket på fritiden. Den tredje läser inga böcker alls, vilket också är spännande. Kan jag få någon som inte läser alls att läsa mitt manus? Den fjärde testläsaren är någon som har läst mycket, men är inte i full gång just nu.

diary-3435095_1920.jpg

Medan de får läsa manuset, filar jag på följebrevet. Kort ska det vara. Gärna en baksidestext samt en presentation. Här gäller det att välja orden med omsorg.

När sedan mina testläsare hör av sig och ger mig feedback, får jag lyssna in samt ändra utefter vad mitt hjärta säger. Och då – först då – måste jag våga igen.

mail-1048452_1920.jpg

Slutfasen av redigeringen

Slutet närmar sig. Jag har snart läst igenom hela nutiden i mitt andra manus och lagt till, samt strukit. När det är gjort, ska ändringarna in i word-filen och därefter är det dags. Dags att strukturera upp och blanda nutid med dåtid så läsaren får läsa växelvis på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men jag inbillar mig att jag inte vill att varannan kapitel ska vara nutid och varannan dåtid. Hela manuset måste få ett flyt och passa ihop, därför är jag från början övertygad om att fler scener måste läggas fram, innan jag byter perspektiv/tid.

img_0455
Det andra manuset som för första gången får se dagens ljus utanför dataskärmen

Jag känner att jag återigen faller tillbaka i stressen (eller längtan) att snabbt skicka in manuset till mina favoritlistade förlag, samt även en litterär agent, som bad mig återkoppla om jag kom med något mer samtida.

Hur ska jag kunna hålla mig från att färdigställa manuset efter redigeringen och sedan hitta testläsare – innan jag trycket på ”skicka”-knappen? Men jag vet att om jag gör det, ökar chansen att faktiskt bli antagen någonstans.

Och vem vill inte öka chanserna?

Anlita en lektör

Har du någonsin funderat på att anlita en lektör för att få feedback på ditt manus? Längre ner på sidan kommer jag att ge tips på en lektör jag anlitat, som jag varit mycket nöjd med.

För många är det en stor ekonomisk kostnad att anlita en lektör för en genomläsning. Att det kostar pengar är egentligen inte så märkligt, då en lektör lägger ner ett gediget arbete på att läsa igenom manus och har förmågan att ge både övergripande feedback likväl som djupdykningar och petar på detaljer. Det är inget lätt arbete de tar sig an och har man anlitat en lektör som kan genren man skrivit inom, eller för den delen epoken, ämnet, etc., då får man värdefulla synpunkter som kan ge manuset den sista touchen för att bli precis så man önskat. Det kan till och med vara så att man inser att man har en hel del arbete kvar, att man varit otydlig eller rörig i sitt skrivande. Det sistnämnda

money-2180330_1920

är inget man önskar sig, därför är det bra om man utför sitt eget redigeringsarbete på fullaste allvar och att man låtit manuset vila innan man läser det med nya ögon för att påbörja redigeringen. Då sparar man sina egna pengar samt en lektörs tid, om man gjort så mycket man kan på egen hand.

Att ha låtit testläsare fått läsa igenom och gett respons ger också en hel del innan det är dags för en lektör. Och där gäller det att ge och ta. Läs i gengäld något testläsaren skrivit och återlämna tjänsten du själv fick.

Jorun Modén skriver på sidan författarkurs.se om saker man kan ställa sig själv innan man anlitar en lektör. Läs råden genom att klicka här. Stjärnmärk gärna sidan och gå in på Författarblogg uppe i menyfältet. Det finns massor att läsa och Jorun bjuder på många tips och idéer.

Som jag skrivit tidigare har jag just avslutat hela första utkastet av mitt andra manus som är ett mer samtida manus. Mitt första manus utspelade sig under mitten av 1800-talet och var av en historisk spänningsroman. Det var detta manus som kommit vidare i manushögen hos förlag och blivit granskade av lektörer. Totalt tre olika lektörer och som faktiskt haft olika åsikter, medan enstaka åsikter varit likartade – och det är de likartade man ska lyssna på ordentligt. Om flera lektörer har samma sorts åsikt, då måste man tänka ett varv till och försöka lösa det de anser som en svaghet eller brist.

En lektör som jag kommit i kontakt med genom att ha gått vidare i manushögen är Cajsa Winqvist. Första gången hade jag tänkt att mitt första manus skulle vara en av två delar. Jag anlitade Cajsa som är dramaturg och hon utförde en genomläsning på den första delen. Responsen både sved och gjorde gott. Det som sved insåg jag att jag var tvungen att göra något åt – jag höll med – och anledningen till att det sved var att det inte var något enkelt att fixa. Jag var tvungen att tänka om två delar till en och därmed göra förändringar i berättelsen/storyn.

feedback-1825515_1920

Jag följde de flesta av hennes råd och skickade in igen till förlag. Gick vidare ännu en gång och kom till lektörsläsning. Förlaget mailade mig responsen de fått från lektören de anlitat och tackade nej i slutändan. Jag lyssnade på det jag kände att lektören (nr. 2 i ordningen) hade rätt i. Skickade in återigen. Kom vidare och till lektörsläsning `numero tres`. Återigen skickade förlaget lektörens utsaga och tackade nej till utgivning. Denna lektör ville att jag skulle skriva på gammelsvenska – jag står fast vid att det inte är där mitt skrivspråk hör hemma. Jag tänkte att jag ändå behövde göra något åt ”manuset som aldrig nådde ända fram”. Att komma vidare tre gånger men aldrig riktigt få till det… Jag måste lyckas! Därför anlitade jag Cajsa Winqvist än en gång till manus nr. 1 i januari 2018. Jag var ju trots allt väldigt nöjd med första gången jag anlitade henne och tänkte att jag måste få hennes synpunkter igen, då jag förändrat manuset en hel del sedan sist.

Hon skickade mig lektörsutlåtandet två veckor senare och först nu när jag avslutat det andra manuset kan jag sätta mig ner och grotta ner mig i hennes kommentarer. Än en gång är jag väldigt nöjd med responsen hon givit. Och nej, det är inte bara solsken i det hon skriver, utan konkreta saker på vad som bör förbättras, förtydligas, strykas, höjas, sänkas, etc., liksom sådant som är bra. Det är inte ett tiotal sidor med respons, men de sidor jag fick var väl grundade och varje mening ger mig mycket att tänka på. Det är kritik och feedback bortom raderna, sådant som har en väsentlig tyngd i sig och som gör att man förstår vad duktig hon är i sitt yrke. Hon vänder och vrider och tänker längre runt manuset än man själv gjort emellanåt.

Därför är jag glad för att den bifogade filen inte var tio sidor lång, då varje mening har sin tyngd i ärlighet och ”mitt-på-pricken-kritik”. Hade jag haft sådan kritik på tio sidor, då hade jag nog inte kommit så långt i manuset som jag hade hoppats. De synpunkter jag fick är inte alla snabba saker för mig att få i ordning på och hade det varit det, då kanske ett förlag ändå sagt ja – eller hur?

Mitt tips på lektör är alltså Cajsa Winqvist. Du hittar hennes hemsida här.

Jag har anlitat en annan lektör också för flera år sedan – men vilket nybörjarmisstag. Där fick jag tiotalet (minst) sidor tillbaka. Jag skulle ha låtit manuset vila mer innan lektör fick arbeta sig igenom det (den stackaren), men jag lärde mig att jag inte var redo med min text. Hade jag låtit den vila utan att titta på det under några veckor eller månader, kunde jag ha släckt en hel del eldar själv. Nu fick jag hjälpen att göra det snabbare, men det kostade. Både i självförtroende och i pengar!

justice-423446_1920