Testläsare – kör!

Ännu en avklarad redigeringsvända. Denna gång med lektörens kommentarer ringande i huvudet. Det har inte varit lätt, men jag tog mig igenom. Jag har verkligen fått tänka till och fundera på vad det är jag vill med historien och hur det bäst kan återspeglas i vad jag väljer att gestalta.

grove-of-trees-867931_1920

Jag följde lektörens råd att strukturera om manuset. Det slutade med att min nutids-historia fick inleda manuset, först med ett kapitel där antagonisten speglas. Därefter cirka 30 sidor med huvudkaraktären i nutid. På dessa sidor ville jag presentera HK, visa vad hon hade och vad hon riskerade att förlora, samt satte bollen i rullning med problem som hopar sig och hennes reaktion på detta.

Därefter kopplade jag på dåtiden. Året 1947 och där huvudkaraktärerna presenterades. En pappa och hans dotter. De fick också cirka 30 sidors utrymme för att genom händelser presentera sig och visa vad de riskerar, samt sätta igång deras problem som de ska möta.

När både nutid och dåtid fått de första sextio sidorna fördelade mellan sig i stora sjok, delade jag därefter upp kapitlen utifrån händelser och var brytpunkter bäst var lämpade. Samt med en tanke var en händelse i nutiden kunde ge en koppling till något som hände i dåtiden på ett snyggt sätt.

Manuset fick avslutas med att dåtiden fick cirka 30 sidors utrymme och där hela slutet spelades upp utan avbrott från nutiden. Jag vill att läsaren ska få vara kvar i den världen och verkligen känna av allt det som karaktärerna utsätts för, utan att tappa en del av känslan. Vilket jag tror de skulle ha gjort om jag varvade in nutiden. Det slutade med att nutiden fick de sista 30-40 sidorna för att spela upp sitt slut. I dåtidens sista sjok avslöjades en hel del, men nutidens slut avslöjar också en hel del. Trådarna jag lagt ut knyts upp och i slutändan är förhoppningen att läsaren är tillfredsställd.

Vad är mitt nästa steg? Jo… Testläsare! Jag vet att jag inte ska skynda mig att skicka in till förlag eller agenter. Det måste få ta sin tid. Och att hoppa över steget med testläsare för ett manus… Det känns inte bra. Därför har jag lyckats få ihop fyra stycken sådana, varav två stycken är bland annat svenskalärare och med i bokcirklar, samt läser mycket på fritiden. Den tredje läser inga böcker alls, vilket också är spännande. Kan jag få någon som inte läser alls att läsa mitt manus? Den fjärde testläsaren är någon som har läst mycket, men är inte i full gång just nu.

diary-3435095_1920.jpg

Medan de får läsa manuset, filar jag på följebrevet. Kort ska det vara. Gärna en baksidestext samt en presentation. Här gäller det att välja orden med omsorg.

När sedan mina testläsare hör av sig och ger mig feedback, får jag lyssna in samt ändra utefter vad mitt hjärta säger. Och då – först då – måste jag våga igen.

mail-1048452_1920.jpg

Annonser

Samtalet med lektören

Nu har jag varit i Stockholm och träffat lektören till mitt andra manus. Med mig hem fick jag en lunta A4, närmare bestämt manuset på 272 sidor samt ett tiotal sidor där han strukturerat upp alla sidnummer med en kort kommentar till varje sida. Inuti manuset finns två tecken markerade på delar där han reagerat på något. Tecknen är antingen utropstecken (!) eller frågetecken (?). Utrop för stycken som han tycker är bra på något sätt och frågetecken där jag är otydlig, eller där han inte hänger med.

Under vårt möte under drygt en timma, gick han igenom vad han ansåg om manuset och dök direkt in på det som behövde åtgärdas. De råd och tankar han kom med var sådana jag själv kunde se och förstå. Det är så skönt när det är så, att man förstår förstår hur de menar, än vad det hade varit om man inte höll med alls.

Han sa att språket var bra och även gestaltningen. Där behövde jag inte lägga ner något arbete, utan fokus låg på det som behövdes åtgärdas. Nämligen…

  1. Strukturen på historien. Vilket kapitel som ska komma först. Jag hade låtit dåtiden komma först, bi-historien. För läsarens skull ska huvudhistorien vara först – såklart.
  2. En annan sak att åtgärda är att det är mycket som händer direkt, många problem som uttrycks på olika sätt, som mina tre huvudkaraktärer har med sig i livet. Det blir för mycket för läsaren på en gång. Lektören tyckte att jag borde förankra grunden i historien i början och sedan starta upp andra ”bi-historier” och avsluta dem på olika ställen. Nu började för mycket samt att de flesta fick sin avslutning närmare slutet. Då blir det för mycket även i slutet. Istället borde jag låta nutiden ta plats de första kapitlen och sedan låta bi-historien komma in när läsaren fått koll på nutiden. Därefter introducerar jag dåtiden och nämner inte alla bekymmer alltför snabbt.
  3.  Jag fick tipset att allt som händer är bra. Jag har mycket fantasi, märkte han, gott språk och det finliret, men ibland blev kapitlen korta och jag skulle tjäna mer på att gå in ännu mer på djupet på karaktärerna än vad jag gjort. Använda de delar jag lagt in som karaktärer råkar ut för och mjölka ur dem mer. Jag har varit lite försiktig, tyckte han. Hans tips var att lägga till 100-150 sidor, vilket innebär en slutprodukt på ca 370-420 sidor. Han sa att förlagen hellre ser att de kan skala bort på en historia än om de vill att man lägger till. De kan inte veta om debutanter kan lägga till och hur bra slutprodukten skulle bli. Då är det säkra att måla ut mer, än riskera att vara för fattig, resonerade han. Det låter klokt.

Jag har nu bläddrat igenom all feedback jag fått på varje sida och det är på ett fåtal ställen där jag blir otydlig och några ställen där jag går för snabbt fram. Det som kommer ta tid är att lägga om tidslinjerna på ett bättre sätt, men jag tänker låta det ta den tid det tar.

Slutet på manuset tyckte han om. Det var bra. Något jag varit orolig för. Och förutom att det stod på vissa enstaka sidor att de var ”otydligt”, ”rörigt” eller ”snabbt förlopp”, så stod det även ord som ”starkt”, ”bra nerv”, ”vackert” på andra sidor. Det är lätt att man minns de få nedslagen, men man får aldrig glömma det positiva som faktiskt överväger stort i det här fallet.

För min del känns det skönt att jag inte fick påbackning på språket eller gestaltningen. Det hade varit en värre grop att gräva eller snarare byggnad att bygga. Det gäller istället att bli klokare på hur man visar upp sitt verk, så läsaren hänger med ordentligt och har koll på vem de ska följa, vad de förmodligen kan förvänta sig och så klart leverera mycket mer än det. Huvudsaken är att de hänger med i svängarna.

IMG_1213

Dags för lektören att ”titta in”

Det är gjort! Redigerat och ”klart” (tills jag ska redigera än en gång efter vila/lektör…). Tre gånger genomläsning med ändringar och tillägg har jag lyckats hunnit med på kvällarna. Jag har även bokat in en lektör. Tidigare (till det första manuset) har jag använt mig av Cajsa Winqvist, två gånger och som jag varmt rekommenderar. Till det andra manuset prövar jag en annan lektör som jag hört gott om. Men det var inte ett lätt beslut, eftersom jag gärna kör på det som fungerat tidigare. Och det har Cajsa. Men nu håller vi tummarna för att även denna lektör gör ett bra jobb.

check-1289751_1920 (1)

I mitten av januari ska manuset lämnas in. I slutet av januari, eventuellt början av februari får jag tillbaka kommentarer och åsikter som jag själv får avväga hur mycket jag håller med om eller inte alls. Det måste vara en balans mellan att vara lyhörd, självkritisk samt att komma ihåg vad jag ville med manuset från början. Ändra det tills jag får det som det var tänkt, alternativt ännu vassare. Inte få det till något som någon annan vill, för jag vill inte riskera att hamna på villovägar.

Det som jag inte gjort med mitt andra manus är att använda mig av testläsare. Helst innan lektör. Jag ska däremot fundera på om jag ska skicka iväg det till några frivilliga efter min redigering utifrån lektörsutlåtandet. Just med testläsare är det bra att få höra när manuset blir segt/tråkigt eller om man inte riktigt hänger med i händelseförloppen. Likaså om twisterna och slutet är tillfredsställande på rätt sätt.

Min att-göra-lista efter lektörsutlåtandet (slutet av januari/början februari):

  1. Lyssna in lektörens kommentarer. Ställa frågor om jag blir fundersam. Tänka till. Skriv!
  2. Dubbelkolla scenerna än en gång hur de startat, avslutats samt av vilken anledning de existerar. Är det ett driv i dem? Tillför de manuset något? Är någon scen onödig? Är någon scen bortglömd?
  3. Slutet. Läs igenom slutet igen. Anledningen till det är för att jag är något fundersam över mitt upplägg. I bakhuvudet känner jag att man kan få till det snyggare. En tankenöt att bära med sig tills det är dags att vässa manuset ytterligare.
  4. Testläsare? Frivilliga/utbyta tjänst med någon? Se till att denne i så fall får en mall att gå efter/frågeställning.

Under tiden denna lista ligger på viloläge, planera inför manus 3.

Slutfasen av redigeringen

Slutet närmar sig. Jag har snart läst igenom hela nutiden i mitt andra manus och lagt till, samt strukit. När det är gjort, ska ändringarna in i word-filen och därefter är det dags. Dags att strukturera upp och blanda nutid med dåtid så läsaren får läsa växelvis på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men jag inbillar mig att jag inte vill att varannan kapitel ska vara nutid och varannan dåtid. Hela manuset måste få ett flyt och passa ihop, därför är jag från början övertygad om att fler scener måste läggas fram, innan jag byter perspektiv/tid.

img_0455
Det andra manuset som för första gången får se dagens ljus utanför dataskärmen

Jag känner att jag återigen faller tillbaka i stressen (eller längtan) att snabbt skicka in manuset till mina favoritlistade förlag, samt även en litterär agent, som bad mig återkoppla om jag kom med något mer samtida.

Hur ska jag kunna hålla mig från att färdigställa manuset efter redigeringen och sedan hitta testläsare – innan jag trycket på ”skicka”-knappen? Men jag vet att om jag gör det, ökar chansen att faktiskt bli antagen någonstans.

Och vem vill inte öka chanserna?

Uppdatering i redigeringsdimman

En månad har gått sedan jag påbörjade redigeringen av manus två. Mitt andra manus är uppdelat i två tidsskeenden som löper om vartannat. Det har jag påtalat i ett tidigare inlägg, men gör det igen. Det ena tidsskeendet pågår under 1947 (dåtid) och det andra sker i vår nutid. Under månaden som gått har jag redigerat dåtiden. Hur man redigerar kan se olika ut och ju noggrannare man planerat och haft struktur under skrivandet, desto lättare går redigeringen. Manus två har haft hög struktur jämfört med manus ett och jag inbillar mig märka av det också.

Så här har redigeringen av dåtid gått tillväga:

  1. Började med att läsa igenom dåtiden från början till slut på datorn. Därmed kunde jag stryka, lägga till samt infoga kommentarer både i dokumentet och för hand, på saker jag la märke till inte stämde, eller måste läggas till/ändras. Här har jag enbart fokus på att läsa förbehållslöst utan att ha något specifikt i åtanke. Enbart hur det låter och vad som känns fel.
  2. Jag skrev ut dåtiden för att läsa det i pappersformat. På så sätt märker man andra saker än när man läser på skärmen. Även kommentarerna fick synas i utskriften. Nackdelen är att det blir en del papper som förbrukas, därför försöker jag skriva ut manus så lite som möjligt. Hur som helst. Med manuset i hand fortsätter anteckningarna och strykningar hagla. Jag har ännu ett papper bredvid där jag skriver upp viktiga saker att komma ihåg, eller frågor jag ställer mig som jag måste lösa efter redigering två. Här har jag som fokus att se till att kapitlen hör ihop med varandra och inte känns lösryckta.

img_6543.jpg

Mitt nästa steg i redigeringen är att lösa alla frågor och funderingar jag skrivit upp på papperet bredvid. Anledningen till att jag inte tog tag i det direkt var för att jag snabbt tappar tråden om jag måste lösa funderingar som kan ta tid. Jag vill inte förlora för mycket uppmärksamhet från manuset och därför antecknar jag friskt sådant som kräver mer än en ändring direkt i manuset. Jag ser också till att läsa manuset varje dag, för att inte glömma bort vad jag läst hittills. I slutändan måste allt stämma och man måste komma ihåg vad som har sagts/gjorts för att resterande handlingar ska vara naturliga och komma vid rätt tidpunkt.

När jag har löst alla punkter på papperet, går jag och redigerar början och slut i varje scen. Jag ser till att de börjar och slutar på ett sätt som känns ”spännande” eller som på något annat sätt ger läsaren motivation att fortsätta läsa.

Därefter låter jag dåtiden ligga och vila, medan jag tar mig an nutiden. Eftersom nutiden bygger delvis på dåtiden är det därmed bra att dåtiden fortfarande är färsk i huvudet. Nutiden kommer jag sedan redigera som med dåtiden. När det är gjort kommer något jag ser fram emot. Att blanda upp nutiden och dåtiden i den ordning som känns mest spännande och logisk. Först då kommer manus två att kännas som ett enda manus. Just nu är det uppdelat i min Word-fil för att jag vill se dem en och en och se till att de är sammanhängande i sig själva. Jag räknar kallt med att jag kan göra det i slutet av året. Dags att sätta fart!

Skrivandet i cirklar

Ljudet av klickande tangenter som hastigt upphör. Det är den miljonte redigeringen av ”Manus 1” som gått i graven. Manuset har härmed intagit ett viloläge och om ett par månader får det åter väckas till liv genom ”öppna-knappen” i Words menyflik. Då för att få genomgå en finputsning.

En stilla oro rör sig dock i mig. Under slutredigeringen har sidantalet ändrats. Från 334 till 350. Just i min fas hade jag en tanke att strama åt. Och visst har scener rykt, men nya har tillkommit. Något säger mig ändå att siffror inte avgör och har makten över manusets liv. Dirigeringen av scener, antal ord och kapitel måste få samspela med dramaturgi, premisser och trovärdighet, utan att sidantalen lägger sig i.

Tankarna får vandra vidare. Ett klick bort ligger ”Manus 2” redo att tas om hand. Det välbekanta ljudet av klickande tangenter ljuder upp igen. Och som om de aldrig varit borta fyller de (tom)rummet.

Ge aldrig upp. 🙂

technology-785742_1920

Redigera med hjälp av kapiteldokument

Om du vill ha en bra, snabböverskådlig översikt på ditt manus under redigeringsfasen och där du samtidigt kan anteckna ner ändringar och idéer är kapiteldokumentet något för dig.

När jag kör igång med en redigering skriver jag ut (i Word) manusets kapitelnummer med en kort beskrivning bredvid vad kapitlet handlar om. Ex. Kap. 5, Sophia möter Carl första gången. Bredvid kolumnen med kapitelnumret samt den korta beskrivningen, finns en tom kolumn intill. På så sätt kan jag snabbt anteckna för hand eller på dator intill rätt kapitel, vilka ändringar som behöver göras längre fram. För min del var det aktuellt att i ett första led anteckna ner lektörens förslag på ändringar, som jag nappat på och därefter egna förändringar man vill utföra. Dokumentet är användbart under hela redigeringsprocessen.

Namnlös

I första vändan av redigering ”brukar man” (finns tusen olika sätt att göra det på) läsa igenom manuset och endast anteckna ner viktiga bitar man inte vill glömma bort. Första vändan vill man fånga känslan av manuset och se det som en helhet innan man dissekerar minsta stycke, som kan ske i vända tjugofem. Kapiteldokumentet är användbart såväl som i första vändan som i den hundrade. Längs vägens gång behövs det däremot skrivas ut på nytt och uppdateras ifall ordningen på kapitlen kastats om/lagts till/strukits, så man inte blir förvirrad av allt kladd.

Här kommer fler exempel på dess användbarhet: två karaktärer möter varandra i kapitel 12 och utvecklar samtalet i en annan miljö i kapitel 17. Under redigeringen inser jag att mötet i kapitel 12 måste strykas helt/flyttas eller ändra ton, som därmed påverkar mötet i kapitel 17. Då antecknar jag kort på raden intill kapitel 17 att ändringen måste ske så det passar förändringen som hände i kapitel 12. Det innebär att jag snabbt kan anteckna viktiga tankar på ändringar och följa kedjereaktionen, utan att behöva bläddra i mitt manus på datorn för att hitta rätt. Översikten av alla kapitel underlättar enormt, för att inte tala om snabbheten att få ner tankarna effektivt.

IMG_6353

När jag skrivit ner ändringar i mitt kapiteldokument och anser att jag är nöjd med ändringarna, så är det dags att öppna datorn. Och om jag redigerar början av manuset när en ny idé dyker upp som hör hemma längre fram i manuset, kan jag snabbt göra mig av med idén som förbättrar manuset, genom att skriva av den i dokumentet, intill rätt kapitel. Därefter ögnar jag igenom dokumentet och läser de korta kapitelbeskrivningarna, ifall jag kommer på att idén påverkar saker i fler led längre fram. Då måste även detta antecknas. Dokumentet är lättillgängligt och föränderligt, där ändringar lätt kan läggas till eller strykas. Funderingar som dyker upp och som inte kan lösas i en handvändning, antecknas. Andra idéer stryks. Det är bara att kladda på helt enkelt!

Anlita en lektör

Har du någonsin funderat på att anlita en lektör för att få feedback på ditt manus? Längre ner på sidan kommer jag att ge tips på en lektör jag anlitat, som jag varit mycket nöjd med.

För många är det en stor ekonomisk kostnad att anlita en lektör för en genomläsning. Att det kostar pengar är egentligen inte så märkligt, då en lektör lägger ner ett gediget arbete på att läsa igenom manus och har förmågan att ge både övergripande feedback likväl som djupdykningar och petar på detaljer. Det är inget lätt arbete de tar sig an och har man anlitat en lektör som kan genren man skrivit inom, eller för den delen epoken, ämnet, etc., då får man värdefulla synpunkter som kan ge manuset den sista touchen för att bli precis så man önskat. Det kan till och med vara så att man inser att man har en hel del arbete kvar, att man varit otydlig eller rörig i sitt skrivande. Det sistnämnda

money-2180330_1920

är inget man önskar sig, därför är det bra om man utför sitt eget redigeringsarbete på fullaste allvar och att man låtit manuset vila innan man läser det med nya ögon för att påbörja redigeringen. Då sparar man sina egna pengar samt en lektörs tid, om man gjort så mycket man kan på egen hand.

Att ha låtit testläsare fått läsa igenom och gett respons ger också en hel del innan det är dags för en lektör. Och där gäller det att ge och ta. Läs i gengäld något testläsaren skrivit och återlämna tjänsten du själv fick.

Jorun Modén skriver på sidan författarkurs.se om saker man kan ställa sig själv innan man anlitar en lektör. Läs råden genom att klicka här. Stjärnmärk gärna sidan och gå in på Författarblogg uppe i menyfältet. Det finns massor att läsa och Jorun bjuder på många tips och idéer.

Som jag skrivit tidigare har jag just avslutat hela första utkastet av mitt andra manus som är ett mer samtida manus. Mitt första manus utspelade sig under mitten av 1800-talet och var av en historisk spänningsroman. Det var detta manus som kommit vidare i manushögen hos förlag och blivit granskade av lektörer. Totalt tre olika lektörer och som faktiskt haft olika åsikter, medan enstaka åsikter varit likartade – och det är de likartade man ska lyssna på ordentligt. Om flera lektörer har samma sorts åsikt, då måste man tänka ett varv till och försöka lösa det de anser som en svaghet eller brist.

En lektör som jag kommit i kontakt med genom att ha gått vidare i manushögen är Cajsa Winqvist. Första gången hade jag tänkt att mitt första manus skulle vara en av två delar. Jag anlitade Cajsa som är dramaturg och hon utförde en genomläsning på den första delen. Responsen både sved och gjorde gott. Det som sved insåg jag att jag var tvungen att göra något åt – jag höll med – och anledningen till att det sved var att det inte var något enkelt att fixa. Jag var tvungen att tänka om två delar till en och därmed göra förändringar i berättelsen/storyn.

feedback-1825515_1920

Jag följde de flesta av hennes råd och skickade in igen till förlag. Gick vidare ännu en gång och kom till lektörsläsning. Förlaget mailade mig responsen de fått från lektören de anlitat och tackade nej i slutändan. Jag lyssnade på det jag kände att lektören (nr. 2 i ordningen) hade rätt i. Skickade in återigen. Kom vidare och till lektörsläsning `numero tres`. Återigen skickade förlaget lektörens utsaga och tackade nej till utgivning. Denna lektör ville att jag skulle skriva på gammelsvenska – jag står fast vid att det inte är där mitt skrivspråk hör hemma. Jag tänkte att jag ändå behövde göra något åt ”manuset som aldrig nådde ända fram”. Att komma vidare tre gånger men aldrig riktigt få till det… Jag måste lyckas! Därför anlitade jag Cajsa Winqvist än en gång till manus nr. 1 i januari 2018. Jag var ju trots allt väldigt nöjd med första gången jag anlitade henne och tänkte att jag måste få hennes synpunkter igen, då jag förändrat manuset en hel del sedan sist.

Hon skickade mig lektörsutlåtandet två veckor senare och först nu när jag avslutat det andra manuset kan jag sätta mig ner och grotta ner mig i hennes kommentarer. Än en gång är jag väldigt nöjd med responsen hon givit. Och nej, det är inte bara solsken i det hon skriver, utan konkreta saker på vad som bör förbättras, förtydligas, strykas, höjas, sänkas, etc., liksom sådant som är bra. Det är inte ett tiotal sidor med respons, men de sidor jag fick var väl grundade och varje mening ger mig mycket att tänka på. Det är kritik och feedback bortom raderna, sådant som har en väsentlig tyngd i sig och som gör att man förstår vad duktig hon är i sitt yrke. Hon vänder och vrider och tänker längre runt manuset än man själv gjort emellanåt.

Därför är jag glad för att den bifogade filen inte var tio sidor lång, då varje mening har sin tyngd i ärlighet och ”mitt-på-pricken-kritik”. Hade jag haft sådan kritik på tio sidor, då hade jag nog inte kommit så långt i manuset som jag hade hoppats. De synpunkter jag fick är inte alla snabba saker för mig att få i ordning på och hade det varit det, då kanske ett förlag ändå sagt ja – eller hur?

Mitt tips på lektör är alltså Cajsa Winqvist. Du hittar hennes hemsida här.

Jag har anlitat en annan lektör också för flera år sedan – men vilket nybörjarmisstag. Där fick jag tiotalet (minst) sidor tillbaka. Jag skulle ha låtit manuset vila mer innan lektör fick arbeta sig igenom det (den stackaren), men jag lärde mig att jag inte var redo med min text. Hade jag låtit den vila utan att titta på det under några veckor eller månader, kunde jag ha släckt en hel del eldar själv. Nu fick jag hjälpen att göra det snabbare, men det kostade. Både i självförtroende och i pengar!

justice-423446_1920

Är målet uppnått?

Den 5 april skrev jag i ett inlägg jag döpt till ”Skrivmusik och planering” att jag hade som mål att vara klar med första utkastet av hela manuset idag, den 2 juli. Jag behövde skriva cirka 1-1 ½ sida per dag för att komma dit jag antog behövde.

Nådde jag målet?

Ja! Strukturen hjälpte mig. Genom den visste jag hur vägen framåt såg ut. Därför var det inte heller svårt att ta upp skrivandet från gång till gång.

Och ”När hinner du skriva?” är en fråga jag ofta får. På kvällen. Allt från cirka 15 minuter upp till 60-90 minuter. Det ger allt från 300 ord upp till över 4000 ord.

target-2045924_1920.jpg

Nu ska manuset (nummer 2 i ordningen) få ligga och vila i några veckor innan jag åter tar upp det, läser igenom från början till slut och gör snabbanteckningar längs vägen. I andra vändan kommer jag lägga till miljöbeskrivningar – något jag lägger lite tid på i första utkastet – och även stryka och lägga till ord/scener. Stryka sådant som sänker tempot. Lägga till sådant som gör att manuset känns trovärdigt och hjälper hålla den röda tråden ännu bättre. Läsaren ska inte behöva läsa om för att hänga med.

Hur planerar jag tiden framöver? Till att börja med måste som sagt manuset vila, något jag inte tummar på då det ger mer effekt att läsa igenom ett manus med utvilad blick än om man stirrat sig blint på det i flera månader. När veckorna passerat påbörjas redigeringen. Därefter försöker jag få vänliga själar att testläsa manuset för att se om det håller.

Om redigeringen samt testläsning går bra under hösten, skulle det vara bra att försöka skicka in manuset till eventuellt förlag/agent under våren 2019. Tidigare när jag skickade in mitt första manus som blev lektörsläst av ett förlags anlitade lektörer tre gånger om, och då jag med samma manus även fick feedback från en litterär agent från en av landets större agenturer som bad mig att gärna återkomma om jag skrev ett mer samtida manus, så kanske – om jag gjort jobbet tillräckligt bra, kan det gå vägen. Man får väl aldrig sluta kämpa?

Meningarna från bland annat agenturen får mig att fortsätta tro. Tack vare att jag minns dem slutar jag aldrig hoppas, drömma eller försöka:

Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential. Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

wood-3157395_1920

[Bilder från Pixabay]

Fira små framgångar

Att fira framgångar med sitt skrivande, även om det handlar om små steg längs vägen, är något att ta fasta på. Jag har hört att flera författare delar upp sitt skrivande i mindre delmål och ser till att på något sätt fira framsteget för en stund innan de går vidare. Just för att höja stämningen och klappa sig på axeln. climbing-to-the-top-2125148_1920

Idag firar jag ett framsteg för min del – men när jag inser vad jag firar idag, lägger jag märke till att jag borde ha unnat mig mer glädje i små delmål längs vägen.

Idag har jag nått över 200 sidor i mitt andra manus och slutet är nära. Eller ja… Åtminstone börjar jag sy ihop säcken för att sedan påbörja redigering när manuset fått vila en stund. Men det är ett nytt berg att bestiga, det så kallade ”redigeringsberget”. Inga genvägar där inte. För min del är redigering inte något jag ser på med ”ve och fasa”. Jag märker ju vad redigering och putsning höjer texten och förbättrar den. Och efter mitt första manus vet jag vad viktigt det är att ha gjort det ordentligt. Redigering hör till och är inget att tumma på.

Det jag kan utvärdera av att ha nått över 200 sidor, är som sagt att jag borde ha firat ännu mer längs vägen. Mindre delmål och någon form av belöning. Vad det nu kan vara? Idag blir det faktiskt en kall cola i värmen och att se till att vara i nuet och inte tänka på ”nästa steg”. Koppla ner för en kväll och bara vara nöjd med mig själv och det man åstadkommit.

woman-2188033_1920

(Bilder från Pixabay.com)