Planerandet av manus III

Medan man väntar på förlagens dom, fortsätter mitt arbete med manus III. Det får mig att tänka på hela skrivprocessen när man bygger ett manus från början till slut.

Jag kan inte säga vad som är roligast i det skrivande livet. Är det planerandet? Att få till en värld med livsöden som inte sett dagens ljus ännu? Eller är det att börja skriva, att väcka dem till liv? Se hur de växer för varje sida och som fångar mig vid genomläsning och driver på viljan att fortsätta skriva om dem? Eller är det redigeringen, när allt är ”klart” och man letar efter fallgropar och förbättringsmöjligheter som gör det vassare? Eller när man sätter sista punkten och är nöjd. Förhoppningsvis mer än nöjd?

Jag anser att varje del i byggandet av världar är lustfyllt och fångar mitt intresse. Vissa avskyr redigeringen. Jag ser det som en viktig del av hela författandet. Det som ger manuset chansen att glänsa, precis som det förtjänar. Att få krypa upp i soffan, läsa igenom sida efter sida. Läsa igenom igen och igen, varje gång med olika glasögon. Jag ser tjusningen i varje del av skrivandet. Och tur är väl det. Annars skulle det ta väldigt lång tid att skriva manus.

Nu åter till manus III. Ett nutida manus men med en parallell-linje i dåtid, som ger historien mer tyngd. Det här manuset har potential att bli det första i en serie. Jag har redan idéer på hur det kan växa vidare, men jag ser till att inte avsluta det för öppet, utan har istället en grund som lätt kan byggas på, om konceptet skulle vara tillräckligt intressant av läsarna (och förlag). Att inte ha det för öppet beror inte bara på hur stor potential manuset kan tänkas ha, utan jag vill gärna ge läsarna ett ordentligt avslut.

IMG_1804.JPG

Här ovan på bilden kan ni se de fyra huvudlinjerna (perspektiven i olika karaktärer). Jag har skrivit dem bredvid varandra för att lättare kunna se hur händelserna hör samman med varandra. Dessa fyra tabeller skriver jag sedan ut och klipper isär. De klistras fast centrerat på ett A3 (se nedan). Där fyller jag sedan på med tankar, frågor och funderingar, samt skriver varje perspektivs historia i löpande text på baksidan. A3-dokumenten fungerar som tankekartor. Jag kan lättare se luckor och skriva dit små detaljer som kan vara avgörande i byggandet av manuset.

IMG_1819

För mig är det viktigt att arbeta både digitalt (One-note och Word) och fylla på tankarna, men även med pennan i hand och skriva ner det på papper. Det viktiga är att jag ser till att både det digitala samt det handskrivna uppdateras mellan varandra. Digitalt är perfekt om man kommer på en idé och inte har tillgång till alla dokument där hemma. Och ju längre fram i processen jag kommer desto mer digitalt blir planen, medan mina tankar längs vägen – saker att komma ihåg- antecknas på papper bredvid.

Det viktiga är att hitta sitt sätt att hålla ordning på manuset.

Speciellt om man har flera parallella spår som vävs in i varandra.

Annonser

Testläsare – kör!

Ännu en avklarad redigeringsvända. Denna gång med lektörens kommentarer ringande i huvudet. Det har inte varit lätt, men jag tog mig igenom. Jag har verkligen fått tänka till och fundera på vad det är jag vill med historien och hur det bäst kan återspeglas i vad jag väljer att gestalta.

grove-of-trees-867931_1920

Jag följde lektörens råd att strukturera om manuset. Det slutade med att min nutids-historia fick inleda manuset, först med ett kapitel där antagonisten speglas. Därefter cirka 30 sidor med huvudkaraktären i nutid. På dessa sidor ville jag presentera HK, visa vad hon hade och vad hon riskerade att förlora, samt satte bollen i rullning med problem som hopar sig och hennes reaktion på detta.

Därefter kopplade jag på dåtiden. Året 1947 och där huvudkaraktärerna presenterades. En pappa och hans dotter. De fick också cirka 30 sidors utrymme för att genom händelser presentera sig och visa vad de riskerar, samt sätta igång deras problem som de ska möta.

När både nutid och dåtid fått de första sextio sidorna fördelade mellan sig i stora sjok, delade jag därefter upp kapitlen utifrån händelser och var brytpunkter bäst var lämpade. Samt med en tanke var en händelse i nutiden kunde ge en koppling till något som hände i dåtiden på ett snyggt sätt.

Manuset fick avslutas med att dåtiden fick cirka 30 sidors utrymme och där hela slutet spelades upp utan avbrott från nutiden. Jag vill att läsaren ska få vara kvar i den världen och verkligen känna av allt det som karaktärerna utsätts för, utan att tappa en del av känslan. Vilket jag tror de skulle ha gjort om jag varvade in nutiden. Det slutade med att nutiden fick de sista 30-40 sidorna för att spela upp sitt slut. I dåtidens sista sjok avslöjades en hel del, men nutidens slut avslöjar också en hel del. Trådarna jag lagt ut knyts upp och i slutändan är förhoppningen att läsaren är tillfredsställd.

Vad är mitt nästa steg? Jo… Testläsare! Jag vet att jag inte ska skynda mig att skicka in till förlag eller agenter. Det måste få ta sin tid. Och att hoppa över steget med testläsare för ett manus… Det känns inte bra. Därför har jag lyckats få ihop fyra stycken sådana, varav två stycken är bland annat svenskalärare och med i bokcirklar, samt läser mycket på fritiden. Den tredje läser inga böcker alls, vilket också är spännande. Kan jag få någon som inte läser alls att läsa mitt manus? Den fjärde testläsaren är någon som har läst mycket, men är inte i full gång just nu.

diary-3435095_1920.jpg

Medan de får läsa manuset, filar jag på följebrevet. Kort ska det vara. Gärna en baksidestext samt en presentation. Här gäller det att välja orden med omsorg.

När sedan mina testläsare hör av sig och ger mig feedback, får jag lyssna in samt ändra utefter vad mitt hjärta säger. Och då – först då – måste jag våga igen.

mail-1048452_1920.jpg

Dags för lektören att ”titta in”

Det är gjort! Redigerat och ”klart” (tills jag ska redigera än en gång efter vila/lektör…). Tre gånger genomläsning med ändringar och tillägg har jag lyckats hunnit med på kvällarna. Jag har även bokat in en lektör. Tidigare (till det första manuset) har jag använt mig av Cajsa Winqvist, två gånger och som jag varmt rekommenderar. Till det andra manuset prövar jag en annan lektör som jag hört gott om. Men det var inte ett lätt beslut, eftersom jag gärna kör på det som fungerat tidigare. Och det har Cajsa. Men nu håller vi tummarna för att även denna lektör gör ett bra jobb.

check-1289751_1920 (1)

I mitten av januari ska manuset lämnas in. I slutet av januari, eventuellt början av februari får jag tillbaka kommentarer och åsikter som jag själv får avväga hur mycket jag håller med om eller inte alls. Det måste vara en balans mellan att vara lyhörd, självkritisk samt att komma ihåg vad jag ville med manuset från början. Ändra det tills jag får det som det var tänkt, alternativt ännu vassare. Inte få det till något som någon annan vill, för jag vill inte riskera att hamna på villovägar.

Det som jag inte gjort med mitt andra manus är att använda mig av testläsare. Helst innan lektör. Jag ska däremot fundera på om jag ska skicka iväg det till några frivilliga efter min redigering utifrån lektörsutlåtandet. Just med testläsare är det bra att få höra när manuset blir segt/tråkigt eller om man inte riktigt hänger med i händelseförloppen. Likaså om twisterna och slutet är tillfredsställande på rätt sätt.

Min att-göra-lista efter lektörsutlåtandet (slutet av januari/början februari):

  1. Lyssna in lektörens kommentarer. Ställa frågor om jag blir fundersam. Tänka till. Skriv!
  2. Dubbelkolla scenerna än en gång hur de startat, avslutats samt av vilken anledning de existerar. Är det ett driv i dem? Tillför de manuset något? Är någon scen onödig? Är någon scen bortglömd?
  3. Slutet. Läs igenom slutet igen. Anledningen till det är för att jag är något fundersam över mitt upplägg. I bakhuvudet känner jag att man kan få till det snyggare. En tankenöt att bära med sig tills det är dags att vässa manuset ytterligare.
  4. Testläsare? Frivilliga/utbyta tjänst med någon? Se till att denne i så fall får en mall att gå efter/frågeställning.

Under tiden denna lista ligger på viloläge, planera inför manus 3.

Barnboksmanus…

Att skriva manus till barnböcker. Det är något jag aldrig gjort förrän nu. Egentligen har jag gjort tiotals, kanske hundratals under mina år i arbetet samt med mina egna barn, men jag har aldrig satt mig ner och skrivit ner mina muntliga berättelser.

Oftast föds de genom att barnen ger mig vissa premisser (något jag växt upp med att min mammas kusin gjorde för mig och mina systrar). Det funkar på så sätt att mina barn får bestämma vilka saker som måste vara med i berättelsen och ibland även vilken genre den ska röra sig inom. Spänning, drama, humor. Och på något sätt lyckas jag få dit alla de karaktärer eller händelser som de ville ha med. reading-2910682_1920

Det blir ibland hisnande historier och med twister man aldrig hade kunnat räkna ut. Just eftersom det är tre olika individer som tar med saker som de anser spännande eller av intresse just då. Och syskon är inte alltid så samstämmiga, men ändå brukar det gå vägen. Det gäller bara att vara kreativ och se möjligheter. Lättare sagt än gjort ibland.

Nu då. Jag och min son har länge pratat på att skriva manus. Sist ville han att han och jag skulle skriva en bilderbok tillsammans. Sonen är 8 år och älskar att skriva (längst ner är ett citat från inledningen till en av alla hans snart hundratals egna ”manus” som han gjort). Tillsammans har vi nu kommit på karaktärer för en serie bilderböcker som är passande för barn mellan 3-6 år. Men även äldre samt vuxna (det är vår familjs sorts gemensamma humor). Som det är nu kom vi tillsammans på karaktärerna och jag skrev handlingen. Men han ska få se igenom manuset och ge kommentarer och sedan får vi se om vi skickar in.

Vi har dock emot oss att jag faktiskt aldrig skickat in barnboksmanus förut och har även kommit till frågor som om man ska ge ut på egen hand eller skicka till förlag? Illustratör kan jag få tag i, men det är så mycket mer. Marknadsföring är det stora som är viktigt och då känns det som att förlag har mer resurser.

Det är för mig/oss en spännande tanke att till slut få manus inskickade och lästa av professionella. Kanske borde jag hålla mig enbart till vuxenlitteratur? Vi får se.

Min åttaåriga sons inledning på en av sina berättelser: Det nya livet var fantastiskt men det var tyst. Skymningen började resa sig över landet. Innan han visste ordet var det natt, men till sist somnade han. (LWJ sommaren 2018)

child-2443969_1920.jpg

Slutfasen av redigeringen

Slutet närmar sig. Jag har snart läst igenom hela nutiden i mitt andra manus och lagt till, samt strukit. När det är gjort, ska ändringarna in i word-filen och därefter är det dags. Dags att strukturera upp och blanda nutid med dåtid så läsaren får läsa växelvis på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men jag inbillar mig att jag inte vill att varannan kapitel ska vara nutid och varannan dåtid. Hela manuset måste få ett flyt och passa ihop, därför är jag från början övertygad om att fler scener måste läggas fram, innan jag byter perspektiv/tid.

img_0455
Det andra manuset som för första gången får se dagens ljus utanför dataskärmen

Jag känner att jag återigen faller tillbaka i stressen (eller längtan) att snabbt skicka in manuset till mina favoritlistade förlag, samt även en litterär agent, som bad mig återkoppla om jag kom med något mer samtida.

Hur ska jag kunna hålla mig från att färdigställa manuset efter redigeringen och sedan hitta testläsare – innan jag trycket på ”skicka”-knappen? Men jag vet att om jag gör det, ökar chansen att faktiskt bli antagen någonstans.

Och vem vill inte öka chanserna?

Uppdatering i redigeringsdimman

En månad har gått sedan jag påbörjade redigeringen av manus två. Mitt andra manus är uppdelat i två tidsskeenden som löper om vartannat. Det har jag påtalat i ett tidigare inlägg, men gör det igen. Det ena tidsskeendet pågår under 1947 (dåtid) och det andra sker i vår nutid. Under månaden som gått har jag redigerat dåtiden. Hur man redigerar kan se olika ut och ju noggrannare man planerat och haft struktur under skrivandet, desto lättare går redigeringen. Manus två har haft hög struktur jämfört med manus ett och jag inbillar mig märka av det också.

Så här har redigeringen av dåtid gått tillväga:

  1. Började med att läsa igenom dåtiden från början till slut på datorn. Därmed kunde jag stryka, lägga till samt infoga kommentarer både i dokumentet och för hand, på saker jag la märke till inte stämde, eller måste läggas till/ändras. Här har jag enbart fokus på att läsa förbehållslöst utan att ha något specifikt i åtanke. Enbart hur det låter och vad som känns fel.
  2. Jag skrev ut dåtiden för att läsa det i pappersformat. På så sätt märker man andra saker än när man läser på skärmen. Även kommentarerna fick synas i utskriften. Nackdelen är att det blir en del papper som förbrukas, därför försöker jag skriva ut manus så lite som möjligt. Hur som helst. Med manuset i hand fortsätter anteckningarna och strykningar hagla. Jag har ännu ett papper bredvid där jag skriver upp viktiga saker att komma ihåg, eller frågor jag ställer mig som jag måste lösa efter redigering två. Här har jag som fokus att se till att kapitlen hör ihop med varandra och inte känns lösryckta.

img_6543.jpg

Mitt nästa steg i redigeringen är att lösa alla frågor och funderingar jag skrivit upp på papperet bredvid. Anledningen till att jag inte tog tag i det direkt var för att jag snabbt tappar tråden om jag måste lösa funderingar som kan ta tid. Jag vill inte förlora för mycket uppmärksamhet från manuset och därför antecknar jag friskt sådant som kräver mer än en ändring direkt i manuset. Jag ser också till att läsa manuset varje dag, för att inte glömma bort vad jag läst hittills. I slutändan måste allt stämma och man måste komma ihåg vad som har sagts/gjorts för att resterande handlingar ska vara naturliga och komma vid rätt tidpunkt.

När jag har löst alla punkter på papperet, går jag och redigerar början och slut i varje scen. Jag ser till att de börjar och slutar på ett sätt som känns ”spännande” eller som på något annat sätt ger läsaren motivation att fortsätta läsa.

Därefter låter jag dåtiden ligga och vila, medan jag tar mig an nutiden. Eftersom nutiden bygger delvis på dåtiden är det därmed bra att dåtiden fortfarande är färsk i huvudet. Nutiden kommer jag sedan redigera som med dåtiden. När det är gjort kommer något jag ser fram emot. Att blanda upp nutiden och dåtiden i den ordning som känns mest spännande och logisk. Först då kommer manus två att kännas som ett enda manus. Just nu är det uppdelat i min Word-fil för att jag vill se dem en och en och se till att de är sammanhängande i sig själva. Jag räknar kallt med att jag kan göra det i slutet av året. Dags att sätta fart!

Skrivmusik & planering

Musik till skrivandet. Ett sätt att slappna av och leda bort tankarna från här och nu. Det är just det musiken gör för mig och mitt skrivande. För min del måste det vara musik utan sång som kräver för mycket uppmärksamhet. Helst instrumental, klassisk musik. En av mina favoriter är Hans Zimmer, som skriver mycket filmmusik. Dramatiska filmer som ”Gladiator”, ”Siste Mohikanen”, etc. får mig i rätt sinnesstämning. Men om jag hade skrivit en komedi skulle det valet gå bort. Rätt musik ger rätt sinnesstämning till rätt genre eller för den delen rätt händelse i manuset [glöm antalet ”rätt” i den meningen].music-278795_1920.jpg

Att göra en egen Spotify-lista eller You-tube-lista att sätta på när det är dags att skriva underlättar kreativiteten. Och då behöver man inte sitta och byta låt mitt i allt. Att få in en ritual som snabbare sätter in mig i skrivprocessen är något som börjar ta form hos mig och som gör att det går smidigare att byta ”verklighet” för att komma in i världen man skapar med skrivandets tecken.

Idag har jag varit mer produktiv än på länge. Jag har gått klart Jorun Modéns kurs 3 för ett par veckor sedan. Jag kan som sagt rekommendera hennes kurser till varje skrivande själ. Hon är frikostig med att dela med sig av egna erfarenheter, material, texter och filmer som driver den författande människan framåt. Det jag särskilt tänkt på efter kursen, är (återigen) att se till att planera in skrivtiden. Du måste ta den, äga den. Inte vänta på tid eller lust. Eller som jag gjort under mars månad, väntat in energin. Då kommer du aldrig framåt. Skriv, om du så somnar mitt i en mening. Då har du en bra förutsättning att hålla tag i nästa gång, genom att skriva klart den meningen. Att gå en skrivarkurs är som att få nytt blod och energi. Omgiven av skrivande människor, kunskap och driv. Människor, Skriva, Anteckningsbok

Jag har insett att om jag vill hinna skriva klart mitt manus till sommaren, 2 juli för att vara exakt, så måste jag skriva ca 1-1 ½ sida per dag. Då har jag höftat fram antalet sidor på slutprodukten som mycket väl kan bli lite kortare, eller kanske till och med längre. Men att inse vad som krävs genom att sätta ett snitt på antalet sidor av ett färdigt manus, gör att jag inser vad manuset kräver av mig. Eller rättare sagt, vad min tidsplanering kräver av mig. Om jag vill komma i mål och ha tid för redigering. Min plan är att jag ska hinna redigera manus 1 under sommaren, medan detta manus (nr. 2) får vila. Den viktiga vilan innan redigering tänker jag inte tumma på denna gång. Tanken ska få vara ”ren” för att ge redigeringen en ärlig chans. Önska mig ”lycka till” till min plan, eller nej förresten. Skrivandet handlar inte om en ”önskan” det handlar om ett ”jävlar-i-namma”.

Fist, Punch, Makt, Strong, Styrka                              Bilder från Pixabay.com

Bullet Journal – 1 månad senare

En månad har gått med att använda ”Bullet Journal” i mitt privata liv där skrivandet får stå i fokus. Genom att anteckna ner mina mål för en-två månader i taget kan jag känna att stressen minskat en aning, även om jag vet att det kan bli ännu bättre. Jag har medvetet valt att använda journalen till min mer kreativa sida som får ta plats privat, då jag har ett heltidsarbete inom ett annat område och där jag har andra kalendrar som fylls av saker att göra och komma ihåg. Att blanda in arbetslivet på flera ställen blir rörigt och kräver ständig uppdatering. Därför handlar min så kallade ”Bujo” enbart om skrivandet.

Kommer jag att fortsätta med journalen?

Ja! Än så länge känner jag att jag måste pröva på den ännu mer och strukturen i den gör att den blir tydlig och mer effektivare än kom-ihåg-lappar, eller anteckningar i mobilen etc.

IMG_4046

Jag såg till att jag antecknade antalet skrivna ord jag gjorde under november-månad. Varje dag har en egen rad att anteckna på. Först kändes det löjligt de gånger när jag antecknade 70 ord, 20 ord, 253 ord… Men när månaden slog över till december, räknade jag ihop alla bäckar små (även de lite större) och insåg att jag skrivit ca 10 boksidor under november. För mig och med den stress/tid arbete och privatliv för övrigt fyller, så känns det som en ordentlig framgång för manuset. Att anteckna antalet ord är något jag ska fortsätta med. Då jag får ett bättre perspektiv och ser hur det faktiskt går framåt.

Bullet Journal (Bujo)

Har ni hört talas om ”Bullet Journal”? Ett sätt att organisera sitt liv i en anteckningsbok. Här är en hemsida som berättar mer. Kreativiteten i Bujo (Bullet Journal) finner inga gränser.

Jag har beslutat mig för att testa och har köpt ett kit från Tidformera och har precis satt igång att anteckna och hitta mig fram till ett system som passar mig bäst.

IMG_3785

Det finns massor av varianter att välja mellan, för att inte tala om egna lösningar. På You-tube finns även filmer som instruerar sätt att organisera sig på. Här nedan är en ”nyckel” – en lathund för vad olika tecken i Bujo betyder.

IMG_3950

I framtidsloggen tänkte jag anteckna händelser eller evenemang som jag kommer att närvara vid eller utföra. I januari kan jag skriva ned att jag ska delta på Jorun Modéns distanskurs nr. 3. Det har precis blivit spikat! 🙂

IMG_3951

Här nedan visar en bild på mitt första utformande av en månadsplanering, där jag på vänstersidan antecknar saker som blivit gjorda, alt. saker som ska ske. På högersidan antecknar jag mina mål för månaden och längst ner utvärderar jag.

IMG_3954

Längre fram i min journal tänkte jag ha utrymme för att anteckna idéer och andra infall jag kan få i mitt skrivliv eller må hända i det privata. Det ska bli spännande att se om jag använder den som det verktyg det faktiskt kan vara, eller om det läggs på hyllan. Jag hoppas på det förstnämnda!

Ljuset i tunneln

IMG_3700 Efter att ha haft en rivstart på arbetet, stöttat och finnas där för barnen som börjat skolan med ny miljö/nya lärare och sedan bli sjuk under nästan 3 veckor, så kan jag lugnt påstå att ljuset i skrivtunneln har varit dunkel. Men det är helt okej! Jag börjar se ljuset. Och även om livet faktiskt får komma emellan, så är det just att ha haft något influensaliknande/bihåleinflammation med magiskt otäck värk i huvud och ögon som känns onödigt ”i vägen” för skrivandet och som gör att jag prisar friskheten. Arbete är sådant som måste till och barnen har alltid en självklar plats här i livet.

Nu gäller det att nå fram till dörren, öppna den och hitta tankarna som gäller för det manus jag lever i just nu. Rensa bort onödiga vägar och drömmar som inte får ta plats just nu. Och hur gör jag det mest effektivt efter ett uppehåll på några veckor?

IMG_3705

 

Genom att läsa om manuset. Allt! Så enkelt är det. Jag måste få alla skrivande delar på plats i mitt sinne och minne igen. Vilka ord som valts, känslor som gestaltats (och markera de jag upptäcker som ännu inte gestaltats). Minnas vilken stig jag senast var inne på och försöka trampa upp den igen. Först då kan man öppna manuset nästa gång och känna att det lever och andas på egen hand.

IMG_3702                                                                                                                                                                        (bilder: Pixabay.com)