Året 2019

Året 2019. Ett år fyllt av både positiva och negativa händelser.

Året som inleddes med att jag fått mitt andra manus lektörsläst och jag hade bokat in ett möte i Stockholm i januari för att få ta del av utlåtandet. Efter att ha gjort ännu en redigeringsvända med manuset, prövade jag dess vingar hos ett fåtal förlag och gick vidare i manushögen hos ett av förlagen, men som i slutändan gav ett ”nej-tack” med tillhörande kommentarer om för- och nackdelar med manuset. Det var ändå en stämpel på att manuset var av kvalité.

Bokmässan kom. Jag gick runt och samlade intryck från de olika förlag som representerade sig där med sina bokbord. Förlagsnamn antecknades när jag känt igen böcker jag gillat, sett böcker jag skulle vilja läsa, och så vidare. Ett av de förlagen var Historiska Media förlag och tanken på mitt första manus väcktes till liv. Väl hemma öppnade jag mitt första manus, dammade av mitt följebrev och skickade iväg filerna till Historiska Media. På den vägen är det. Nu har jag signerat avtal för båda mina manus hos förlaget och jag känner mig euforisk.

En av de negativa händelserna skedde nu i december. Några dagar innan jag signerade avtalen förlorade jag min bästa vän, min trogne följeslagare Nova. I nästan 14 år har hon funnits vid min sida och tomheten här hemma är stor. Hon fattas mig!

Året 2020 ser jag dock fram emot med spänning då jag äntligen nått min dröm om att få bli utgiven. Det nya decenniet hoppas jag ge mig nya erfarenheter, lära känna nya människor och såklart – få tid att skriva ännu fler böcker.

Och Nova kommer jag alltid bära med mig i mitt hjärta!

älskade Nova

Revidera synopsis

Under en tid har jag funderat över mitt synopsis till manus tre – manuset som är den första i en serie. På något sätt har jag känt att det är något som skaver någonstans. Till slut insåg jag att det beror på att det är för mycket som ska pressas in. För många händelser som inte knyter an till samma tema eller premiss. Manuset kändes helt enkelt spretigt.

Därför har jag idag suttit ned med några nya idéer och försökt styra om manuset. Få det mer bundet av samma känsla och röda tråd för att kunna gå djupare in i karaktärer och händelser, istället för att ha för mycket som händer och som därmed sker mestadels på ytan utan riktning.

För att få bukt på mitt dilemma har jag i löpande text skrivit om varje karaktär/historia som man möter i manuset och lyft upp vad det är som knyter de tre karaktärerna samman. I bakgrunden ligger en händelse som kommer påverka hp både i detta manus samt i uppföljarna. Samtidigt har hp en egen bakgrundshistoria som man får följa både i första och i kommande manus. Att ta reda på vad som är centralt med manuset och därmed knyta an karaktärerna tydligare till detta, är också något jag funderat på.

Förutom att skriva om karaktärerna och fundera runt den centrala betydelsen, har jag ritat upp en ny tidslinje och markerat ut de största händelserna och vändpunkterna. Det är ett arbete jag kommer fortsätta fila på tills jag känner att det verkligen sitter. Hela hjärtat måste med, först då får manuset en tyngd och betydelse för mig som jag kan stå för. Jobba på!

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649.jpeg

Lektörers olika råd

Jag har fått svar från förlagets externa lektör och beskedet blev dessvärre negativt.

Att jämföra förlagslektörens utlåtande med utlåtandet jag fick tidigare i år av lektören jag anlitat, får mig att bli en smula fundersam och villrådig. Samtidigt vet jag att lektörer är individer och upplever manus olika. Lektören jag anlitade ansåg att jag hade nästan för mycket på gång och att läsaren kunde få det svårt att hänga med i tempot. Förlagets lektör snarare det motsatta. Att det var mer långsamt berättat. Ena lektören överraskades av slutet, medan den andre inte. Testläsarna överraskades, men jag måste ändå fundera kring det faktum att det kan skrivas ännu bättre. All kritik är välkommet.   I slutändan är det ändå jag som måste fatta besluten och hoppas att jag gör det rätt. Annars kommer man ingenstans. Dags att ruska av sig och fortsätta framåt!

grove-of-trees-867931_1920

Manusöversikt – olika vägar att gå

Jag har använt mig av olika metoder och känt mig fram till vad som passar just mitt sätt att skapa en ny värld när jag lägger upp scener till ett manus. A3 med post-its som kan flyttas runt – passar när man är osäker på ordningen, vill stryka något och sätta dit en annan scen, utan kladd.

Här nedan är en bild på min A3, ena sidan med 4*4-post-its på, men sedan vände jag om och skrev istället ut scenerna på datorn mer detaljer, vilket andra sidan synliggör.

9EA3BD40-8B0C-48A5-9C99-14F65F5D7EC6

Manus III kräver mer påminnelser till scener, så jag vet hur de hör ihop med något som kommer längre fram i manus, eller något som redan skett och som kommer att komma fram under manusets gång. Därför kändes det bättre att använda mig av mer text och markera dem i olika färger beroende på vilken/vilket ämne/händelse/situation/karaktärer det rörde sig om. Och att använda mig av A3 är inte det enda jag gör för att hålla koll på manusets framväxt. Jag har även ett synopsis på 7-8 sidor där jag i löpande text redogör för manuset, samt ett beat sheet (som jag skrivit om tidigare).

Men nu är jag beredd att strunta i A3 helt och hållet. Att ha flera system gör att man måste uppdatera alla system, så de hänger med i svängarna. Det – tar för mycket tid. Och då får jag välja vilken metod som är viktigast för mig. Och det är ”Beat sheet”. Från och med nu använder jag mig av det upplägget och skriver scenerna i tabellformat lodrätt, där dramaturgin stöttar vid sidan av. De scener som behöver mer detaljer runt sig, antecknar jag extra i ett dokument vid sidan om.

Scenerna börjar bli alltmer heltäckande och snart går jag in i efterforskningsfasen. Ta reda på fakta om mer specifika saker, för att ha kunskapen med mig innan jag börjar skriva. Att bygga världar är minst sagt spännande!

 

Planerandet av manus III

Medan man väntar på förlagens dom, fortsätter mitt arbete med manus III. Det får mig att tänka på hela skrivprocessen när man bygger ett manus från början till slut.

Jag kan inte säga vad som är roligast i det skrivande livet. Är det planerandet? Att få till en värld med livsöden som inte sett dagens ljus ännu? Eller är det att börja skriva, att väcka dem till liv? Se hur de växer för varje sida och som fångar mig vid genomläsning och driver på viljan att fortsätta skriva om dem? Eller är det redigeringen, när allt är ”klart” och man letar efter fallgropar och förbättringsmöjligheter som gör det vassare? Eller när man sätter sista punkten och är nöjd. Förhoppningsvis mer än nöjd?

Jag anser att varje del i byggandet av världar är lustfyllt och fångar mitt intresse. Vissa avskyr redigeringen. Jag ser det som en viktig del av hela författandet. Det som ger manuset chansen att glänsa, precis som det förtjänar. Att få krypa upp i soffan, läsa igenom sida efter sida. Läsa igenom igen och igen, varje gång med olika glasögon. Jag ser tjusningen i varje del av skrivandet. Och tur är väl det. Annars skulle det ta väldigt lång tid att skriva manus.

Nu åter till manus III. Ett nutida manus men med en parallell-linje i dåtid, som ger historien mer tyngd. Det här manuset har potential att bli det första i en serie. Jag har redan idéer på hur det kan växa vidare, men jag ser till att inte avsluta det för öppet, utan har istället en grund som lätt kan byggas på, om konceptet skulle vara tillräckligt intressant av läsarna (och förlag). Att inte ha det för öppet beror inte bara på hur stor potential manuset kan tänkas ha, utan jag vill gärna ge läsarna ett ordentligt avslut.

IMG_1804.JPG

Här ovan på bilden kan ni se de fyra huvudlinjerna (perspektiven i olika karaktärer). Jag har skrivit dem bredvid varandra för att lättare kunna se hur händelserna hör samman med varandra. Dessa fyra tabeller skriver jag sedan ut och klipper isär. De klistras fast centrerat på ett A3 (se nedan). Där fyller jag sedan på med tankar, frågor och funderingar, samt skriver varje perspektivs historia i löpande text på baksidan. A3-dokumenten fungerar som tankekartor. Jag kan lättare se luckor och skriva dit små detaljer som kan vara avgörande i byggandet av manuset.

IMG_1819

För mig är det viktigt att arbeta både digitalt (One-note och Word) och fylla på tankarna, men även med pennan i hand och skriva ner det på papper. Det viktiga är att jag ser till att både det digitala samt det handskrivna uppdateras mellan varandra. Digitalt är perfekt om man kommer på en idé och inte har tillgång till alla dokument där hemma. Och ju längre fram i processen jag kommer desto mer digitalt blir planen, medan mina tankar längs vägen – saker att komma ihåg- antecknas på papper bredvid.

Det viktiga är att hitta sitt sätt att hålla ordning på manuset.

Speciellt om man har flera parallella spår som vävs in i varandra.

Testläsare – kör!

Ännu en avklarad redigeringsvända. Denna gång med lektörens kommentarer ringande i huvudet. Det har inte varit lätt, men jag tog mig igenom. Jag har verkligen fått tänka till och fundera på vad det är jag vill med historien och hur det bäst kan återspeglas i vad jag väljer att gestalta.

grove-of-trees-867931_1920

Jag följde lektörens råd att strukturera om manuset. Det slutade med att min nutids-historia fick inleda manuset, först med ett kapitel där antagonisten speglas. Därefter cirka 30 sidor med huvudkaraktären i nutid. På dessa sidor ville jag presentera HK, visa vad hon hade och vad hon riskerade att förlora, samt satte bollen i rullning med problem som hopar sig och hennes reaktion på detta.

Därefter kopplade jag på dåtiden. Året 1947 och där huvudkaraktärerna presenterades. En pappa och hans dotter. De fick också cirka 30 sidors utrymme för att genom händelser presentera sig och visa vad de riskerar, samt sätta igång deras problem som de ska möta.

När både nutid och dåtid fått de första sextio sidorna fördelade mellan sig i stora sjok, delade jag därefter upp kapitlen utifrån händelser och var brytpunkter bäst var lämpade. Samt med en tanke var en händelse i nutiden kunde ge en koppling till något som hände i dåtiden på ett snyggt sätt.

Manuset fick avslutas med att dåtiden fick cirka 30 sidors utrymme och där hela slutet spelades upp utan avbrott från nutiden. Jag vill att läsaren ska få vara kvar i den världen och verkligen känna av allt det som karaktärerna utsätts för, utan att tappa en del av känslan. Vilket jag tror de skulle ha gjort om jag varvade in nutiden. Det slutade med att nutiden fick de sista 30-40 sidorna för att spela upp sitt slut. I dåtidens sista sjok avslöjades en hel del, men nutidens slut avslöjar också en hel del. Trådarna jag lagt ut knyts upp och i slutändan är förhoppningen att läsaren är tillfredsställd.

Vad är mitt nästa steg? Jo… Testläsare! Jag vet att jag inte ska skynda mig att skicka in till förlag eller agenter. Det måste få ta sin tid. Och att hoppa över steget med testläsare för ett manus… Det känns inte bra. Därför har jag lyckats få ihop fyra stycken sådana, varav två stycken är bland annat svenskalärare och med i bokcirklar, samt läser mycket på fritiden. Den tredje läser inga böcker alls, vilket också är spännande. Kan jag få någon som inte läser alls att läsa mitt manus? Den fjärde testläsaren är någon som har läst mycket, men är inte i full gång just nu.

diary-3435095_1920.jpg

Medan de får läsa manuset, filar jag på följebrevet. Kort ska det vara. Gärna en baksidestext samt en presentation. Här gäller det att välja orden med omsorg.

När sedan mina testläsare hör av sig och ger mig feedback, får jag lyssna in samt ändra utefter vad mitt hjärta säger. Och då – först då – måste jag våga igen.

mail-1048452_1920.jpg

Dags för lektören att ”titta in”

Det är gjort! Redigerat och ”klart” (tills jag ska redigera än en gång efter vila/lektör…). Tre gånger genomläsning med ändringar och tillägg har jag lyckats hunnit med på kvällarna. Jag har även bokat in en lektör. Tidigare (till det första manuset) har jag använt mig av Cajsa Winqvist, två gånger och som jag varmt rekommenderar. Till det andra manuset prövar jag en annan lektör som jag hört gott om. Men det var inte ett lätt beslut, eftersom jag gärna kör på det som fungerat tidigare. Och det har Cajsa. Men nu håller vi tummarna för att även denna lektör gör ett bra jobb.

check-1289751_1920 (1)

I mitten av januari ska manuset lämnas in. I slutet av januari, eventuellt början av februari får jag tillbaka kommentarer och åsikter som jag själv får avväga hur mycket jag håller med om eller inte alls. Det måste vara en balans mellan att vara lyhörd, självkritisk samt att komma ihåg vad jag ville med manuset från början. Ändra det tills jag får det som det var tänkt, alternativt ännu vassare. Inte få det till något som någon annan vill, för jag vill inte riskera att hamna på villovägar.

Det som jag inte gjort med mitt andra manus är att använda mig av testläsare. Helst innan lektör. Jag ska däremot fundera på om jag ska skicka iväg det till några frivilliga efter min redigering utifrån lektörsutlåtandet. Just med testläsare är det bra att få höra när manuset blir segt/tråkigt eller om man inte riktigt hänger med i händelseförloppen. Likaså om twisterna och slutet är tillfredsställande på rätt sätt.

Min att-göra-lista efter lektörsutlåtandet (slutet av januari/början februari):

  1. Lyssna in lektörens kommentarer. Ställa frågor om jag blir fundersam. Tänka till. Skriv!
  2. Dubbelkolla scenerna än en gång hur de startat, avslutats samt av vilken anledning de existerar. Är det ett driv i dem? Tillför de manuset något? Är någon scen onödig? Är någon scen bortglömd?
  3. Slutet. Läs igenom slutet igen. Anledningen till det är för att jag är något fundersam över mitt upplägg. I bakhuvudet känner jag att man kan få till det snyggare. En tankenöt att bära med sig tills det är dags att vässa manuset ytterligare.
  4. Testläsare? Frivilliga/utbyta tjänst med någon? Se till att denne i så fall får en mall att gå efter/frågeställning.

Under tiden denna lista ligger på viloläge, planera inför manus 3.

Barnboksmanus…

Att skriva manus till barnböcker. Det är något jag aldrig gjort förrän nu. Egentligen har jag gjort tiotals, kanske hundratals under mina år i arbetet samt med mina egna barn, men jag har aldrig satt mig ner och skrivit ner mina muntliga berättelser.

Oftast föds de genom att barnen ger mig vissa premisser (något jag växt upp med att min mammas kusin gjorde för mig och mina systrar). Det funkar på så sätt att mina barn får bestämma vilka saker som måste vara med i berättelsen och ibland även vilken genre den ska röra sig inom. Spänning, drama, humor. Och på något sätt lyckas jag få dit alla de karaktärer eller händelser som de ville ha med. reading-2910682_1920

Det blir ibland hisnande historier och med twister man aldrig hade kunnat räkna ut. Just eftersom det är tre olika individer som tar med saker som de anser spännande eller av intresse just då. Och syskon är inte alltid så samstämmiga, men ändå brukar det gå vägen. Det gäller bara att vara kreativ och se möjligheter. Lättare sagt än gjort ibland.

Nu då. Jag och min son har länge pratat på att skriva manus. Sist ville han att han och jag skulle skriva en bilderbok tillsammans. Sonen är 8 år och älskar att skriva (längst ner är ett citat från inledningen till en av alla hans snart hundratals egna ”manus” som han gjort). Tillsammans har vi nu kommit på karaktärer för en serie bilderböcker som är passande för barn mellan 3-6 år. Men även äldre samt vuxna (det är vår familjs sorts gemensamma humor). Som det är nu kom vi tillsammans på karaktärerna och jag skrev handlingen. Men han ska få se igenom manuset och ge kommentarer och sedan får vi se om vi skickar in.

Vi har dock emot oss att jag faktiskt aldrig skickat in barnboksmanus förut och har även kommit till frågor som om man ska ge ut på egen hand eller skicka till förlag? Illustratör kan jag få tag i, men det är så mycket mer. Marknadsföring är det stora som är viktigt och då känns det som att förlag har mer resurser.

Det är för mig/oss en spännande tanke att till slut få manus inskickade och lästa av professionella. Kanske borde jag hålla mig enbart till vuxenlitteratur? Vi får se.

Min åttaåriga sons inledning på en av sina berättelser: Det nya livet var fantastiskt men det var tyst. Skymningen började resa sig över landet. Innan han visste ordet var det natt, men till sist somnade han. (LWJ sommaren 2018)

child-2443969_1920.jpg

Slutfasen av redigeringen

Slutet närmar sig. Jag har snart läst igenom hela nutiden i mitt andra manus och lagt till, samt strukit. När det är gjort, ska ändringarna in i word-filen och därefter är det dags. Dags att strukturera upp och blanda nutid med dåtid så läsaren får läsa växelvis på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men jag inbillar mig att jag inte vill att varannan kapitel ska vara nutid och varannan dåtid. Hela manuset måste få ett flyt och passa ihop, därför är jag från början övertygad om att fler scener måste läggas fram, innan jag byter perspektiv/tid.

img_0455
Det andra manuset som för första gången får se dagens ljus utanför dataskärmen

Jag känner att jag återigen faller tillbaka i stressen (eller längtan) att snabbt skicka in manuset till mina favoritlistade förlag, samt även en litterär agent, som bad mig återkoppla om jag kom med något mer samtida.

Hur ska jag kunna hålla mig från att färdigställa manuset efter redigeringen och sedan hitta testläsare – innan jag trycket på ”skicka”-knappen? Men jag vet att om jag gör det, ökar chansen att faktiskt bli antagen någonstans.

Och vem vill inte öka chanserna?

Uppdatering i redigeringsdimman

En månad har gått sedan jag påbörjade redigeringen av manus två. Mitt andra manus är uppdelat i två tidsskeenden som löper om vartannat. Det har jag påtalat i ett tidigare inlägg, men gör det igen. Det ena tidsskeendet pågår under 1947 (dåtid) och det andra sker i vår nutid. Under månaden som gått har jag redigerat dåtiden. Hur man redigerar kan se olika ut och ju noggrannare man planerat och haft struktur under skrivandet, desto lättare går redigeringen. Manus två har haft hög struktur jämfört med manus ett och jag inbillar mig märka av det också.

Så här har redigeringen av dåtid gått tillväga:

  1. Började med att läsa igenom dåtiden från början till slut på datorn. Därmed kunde jag stryka, lägga till samt infoga kommentarer både i dokumentet och för hand, på saker jag la märke till inte stämde, eller måste läggas till/ändras. Här har jag enbart fokus på att läsa förbehållslöst utan att ha något specifikt i åtanke. Enbart hur det låter och vad som känns fel.
  2. Jag skrev ut dåtiden för att läsa det i pappersformat. På så sätt märker man andra saker än när man läser på skärmen. Även kommentarerna fick synas i utskriften. Nackdelen är att det blir en del papper som förbrukas, därför försöker jag skriva ut manus så lite som möjligt. Hur som helst. Med manuset i hand fortsätter anteckningarna och strykningar hagla. Jag har ännu ett papper bredvid där jag skriver upp viktiga saker att komma ihåg, eller frågor jag ställer mig som jag måste lösa efter redigering två. Här har jag som fokus att se till att kapitlen hör ihop med varandra och inte känns lösryckta.

img_6543.jpg

Mitt nästa steg i redigeringen är att lösa alla frågor och funderingar jag skrivit upp på papperet bredvid. Anledningen till att jag inte tog tag i det direkt var för att jag snabbt tappar tråden om jag måste lösa funderingar som kan ta tid. Jag vill inte förlora för mycket uppmärksamhet från manuset och därför antecknar jag friskt sådant som kräver mer än en ändring direkt i manuset. Jag ser också till att läsa manuset varje dag, för att inte glömma bort vad jag läst hittills. I slutändan måste allt stämma och man måste komma ihåg vad som har sagts/gjorts för att resterande handlingar ska vara naturliga och komma vid rätt tidpunkt.

När jag har löst alla punkter på papperet, går jag och redigerar början och slut i varje scen. Jag ser till att de börjar och slutar på ett sätt som känns ”spännande” eller som på något annat sätt ger läsaren motivation att fortsätta läsa.

Därefter låter jag dåtiden ligga och vila, medan jag tar mig an nutiden. Eftersom nutiden bygger delvis på dåtiden är det därmed bra att dåtiden fortfarande är färsk i huvudet. Nutiden kommer jag sedan redigera som med dåtiden. När det är gjort kommer något jag ser fram emot. Att blanda upp nutiden och dåtiden i den ordning som känns mest spännande och logisk. Först då kommer manus två att kännas som ett enda manus. Just nu är det uppdelat i min Word-fil för att jag vill se dem en och en och se till att de är sammanhängande i sig själva. Jag räknar kallt med att jag kan göra det i slutet av året. Dags att sätta fart!