En framgångsstrategi

Jag har utvärderat mina strukturella förändringar. Här nedan skriver jag om vad det har gett mig och min skrivprocess:

Tack vare att jag faktiskt fortfarande använder mig av min Bullet Journal som jag skrivit om i tidigare inlägg, har jag koll på hur skrivprocessen förändrats över tid. Genom korta anteckningar vet jag hur varje dag sett ut, likaså ser jag vilka dagar som varit blanka och då har det därmed inte blivit något skrivet. Jag kan även se tillbaka i mina sparade filer som jag skickar till min mail som säkerhetskopia, hur manuset sakta med säkert växt fram. Och OJ vad jag kan se en förändring! bricklayer-28805__340

Alla skrivande själar tar sig an sitt projekt på olika sätt. Jag lär mig fortfarande hur just jag fungerar och genom radikala förändringar på sistone, inser jag vad som lyft upp skrivprocessen ordentligt. Det kan sammanfattas med ett ord: Struktur. Under de år jag skrivit har strukturen funnits på post-it-lappar som uppdaterades sporadiskt. Även lösryckta A4-sidor med anteckningar som låg här och där, tankar utan någon ordentlig röd tråd från början till slut. Jag har lyckats skriva ett manus på detta sätt, samt påbörja mitt andra. Men det var inte förrän jag verkligen la strukturen ordentligt som skrivandet nådde sin högsta produktivitet.

Genom Bullet Journal kan jag nu jämföra mitt skrivande före och efter struktur. Innan en ordentlig struktur kunde jag ha skrivit 0-20 sidor per månad. I genomsnitt under 6 månader skrev jag 14,5 sidor per månad.

Efter att jag strukturerade upp mitt manus genom mitt egna sätt med tidslinje [som jag berättar om här] och med hjälp av Larry Brooks bok ”Story Engineering” [som jag berättar om här] har jag nu skrivit cirka 27 sidor på 10 dagar (!), vilket skulle kunna bli ca 90 sidor på 1 månad. Och då arbetar jag 100% med annat för att få inkomst, samt har en familj att finnas där till. (Att ha One-Note som ett levande dokument med persongalleri och detaljfakta om karaktärerna, sparar också tid, då informationen bara är ett klick bort. Jag behöver inte lämna datorn.)

En markant skillnad och varför är det så? Jag kan jämföra det genom detta: tänk dig att ta en sporadisk vandring i fjällen där du har en slutdestination men inga bestämda vägar eller stigar för att ta dig dit. Du går på känslan och någon form av intuition. Kanske enwall-3277652__340 kompass som du tror du vet att den fungerar. Du kan ta dig till mål, men omvägar och hinder längs vägen gör att det tar längre tid än förväntat och kanske du till och med ger upp och går tillbaka igen för att energin (inspirationen) hann ta slut. De scener du visste från början att du ville ha med, räckte inte ens till en tredjedel av ett manus.

Jämför detta med att ta en kartlagd och välplanerad vandring i fjällen, där du vet exakt vilken väg du ska ta. Du vet också vilken riktning du kan ta om kreativiteten i en scen överraskar dig (t.ex. du känner att du måste skriva om en oplanerad händelse som dyker upp) och för dig bort från den utstakade vägen för en stund – men det gör inget, eftersommountain-3325325__340 din utrustning du har med dig runtom, klarar av det och du hittar snabbt en lösning som tar dig ända fram till mål. Du är så säker på vad du vill med din vandring och vad du vill uppleva längs vägen, även om vissa överraskningar ändå sker. Att vara planerad och strukturerad innebär inte (för mig) att kreativiteten stryps. Snarare att den får komma till sin topp, då tankekraft inte behöver läggas på funderingar om riktning eller ”vad nu då?” efter varje skriven scen.

Jag förstår att i skrivprocessen måste jag även stanna upp och läsa igenom det jag skrivit när skelettet är klart, för att se om jag missat något eller om jag behöver lägga till en extrascen. Då blir det inte lika många ord tryckta som när man skriver sida upp och sida ner, händelse för händelse. Men var sak får ta sin tid och i slutändan får det inte handla om att jaga ett visst antal ord per dag, utan se till att kvalitén följer med längs vägen. Stanna upp. Låta manuset vila. Läs igenom. Fyll på. Men medan du skriver skelettet, med strukturen i ryggsäcken kan orden flöda på i hög hastighet.

Genom en genomarbetad struktur kan jag skriva ett manus MYCKET snabbare och med mer KVALITÉT. Ja, det är faktiskt så. Kan det bli bättre?

hiking-2618010__340

[Bilder från Pixabay.com]

 

 

Annonser

Skrivmusik & planering

Musik till skrivandet. Ett sätt att slappna av och leda bort tankarna från här och nu. Det är just det musiken gör för mig och mitt skrivande. För min del måste det vara musik utan sång som kräver för mycket uppmärksamhet. Helst instrumental, klassisk musik. En av mina favoriter är Hans Zimmer, som skriver mycket filmmusik. Dramatiska filmer som ”Gladiator”, ”Siste Mohikanen”, etc. får mig i rätt sinnesstämning. Men om jag hade skrivit en komedi skulle det valet gå bort. Rätt musik ger rätt sinnesstämning till rätt genre eller för den delen rätt händelse i manuset [glöm antalet ”rätt” i den meningen].music-278795_1920.jpg

Att göra en egen Spotify-lista eller You-tube-lista att sätta på när det är dags att skriva underlättar kreativiteten. Och då behöver man inte sitta och byta låt mitt i allt. Att få in en ritual som snabbare sätter in mig i skrivprocessen är något som börjar ta form hos mig och som gör att det går smidigare att byta ”verklighet” för att komma in i världen man skapar med skrivandets tecken.

Idag har jag varit mer produktiv än på länge. Jag har gått klart Jorun Modéns kurs 3 för ett par veckor sedan. Jag kan som sagt rekommendera hennes kurser till varje skrivande själ. Hon är frikostig med att dela med sig av egna erfarenheter, material, texter och filmer som driver den författande människan framåt. Det jag särskilt tänkt på efter kursen, är (återigen) att se till att planera in skrivtiden. Du måste ta den, äga den. Inte vänta på tid eller lust. Eller som jag gjort under mars månad, väntat in energin. Då kommer du aldrig framåt. Skriv, om du så somnar mitt i en mening. Då har du en bra förutsättning att hålla tag i nästa gång, genom att skriva klart den meningen. Att gå en skrivarkurs är som att få nytt blod och energi. Omgiven av skrivande människor, kunskap och driv. Människor, Skriva, Anteckningsbok

Jag har insett att om jag vill hinna skriva klart mitt manus till sommaren, 2 juli för att vara exakt, så måste jag skriva ca 1-1 ½ sida per dag. Då har jag höftat fram antalet sidor på slutprodukten som mycket väl kan bli lite kortare, eller kanske till och med längre. Men att inse vad som krävs genom att sätta ett snitt på antalet sidor av ett färdigt manus, gör att jag inser vad manuset kräver av mig. Eller rättare sagt, vad min tidsplanering kräver av mig. Om jag vill komma i mål och ha tid för redigering. Min plan är att jag ska hinna redigera manus 1 under sommaren, medan detta manus (nr. 2) får vila. Den viktiga vilan innan redigering tänker jag inte tumma på denna gång. Tanken ska få vara ”ren” för att ge redigeringen en ärlig chans. Önska mig ”lycka till” till min plan, eller nej förresten. Skrivandet handlar inte om en ”önskan” det handlar om ett ”jävlar-i-namma”.

Fist, Punch, Makt, Strong, Styrka                              Bilder från Pixabay.com

Struktur och planering – att nå målet

Jag har nu läst klart Larry Brooks bok ”Story Engineering” och kan varmt rekommendera den till alla som skriver. Den går igenom 6 viktiga pelare som varje manus bör beakta och att arbeta med struktur och planering är något han genomgående slår ett slag för. Jag tror att ju mer välplanerad man är och har koll, desto lättare kan kreativiteten ta vid och få göra sitt utan (större) hinder längs vägen.

Jag har strukturerat upp manuset ännu mer. Till hjälp har jag gjort en tidslinje som är uppdelad i de 4 delarna dramaturgiskt sett (varje del ska utgöra ca 25% av manuset, vilket är upp till varje person hur mycket man går efter dessa riktlinjer). Vid varje uppdelning har jag antecknat vad varje del bör innehålla dramaturgiskt. Som en faktaöversikt för att hjälpa mitt minne framöver. Se bild nedan. Larry Brooks menar att hos många stora författare m.fl. kan man hitta just den här strukturen (oavsett vilken genre man skriver i, i skönlitteraturens värld). Kanske kan detta bli en metod för mig? Det är något jag ska använda mig av resterande tid utav detta manus, så får jag utvärdera sedan.

180217 (1)

I delarna har jag antecknat detta (kortfattat):

Under första delen (1) presenterar man huvudpersonen (HP) och börjar känna empati för denne. Man får veta vad HP kan komma att förlora och del 1 pågår under ca 25% av manuset.

Efter del 1 kommer den första vändpunkten (VP1) som vänder upp och ner på tillvaron och HP:s liv tar en annan riktning än vad denne tidigare trott.

När VP1 skett tar del två (2) vid. Delen då HP reagerar på VP1 och försöker hitta lösningar utan att lyckas. Del 2 brukar man säga sträcker sig mellan 25-50% in i manuset.

Efter del 2 kommer ”mittpunkten” där ny information kommer in och nya dörrar öppnas för HP.

Efter mittpunkt-händelsen påbörjas del 3. Under del 3 (50-75% in i manuset) attackerar HP problemet och med mer framgång än tidigare. HP vet vilka de inre demonerna är och svagheterna och börjar använda sig av den kunskapen.

Efter del 3 kommer den andra vändpunkten (VP2) där den sista nya kunskapen får komma in i manuset och den sista ”jaga-scenen” tar plats. Sista knuffen in mot mål.

När den andra vändpunkten skett kommer den sista delen, del 4 (ca. 75-100% av manuset) och där tar upplösningen vid. HP övervinner sina demoner. Cirkeln sluts. Läsaren ska få uppleva känslor, jubla, gråta… Ja, hur man nu önskar att de ska känna.

Skriver man ett manus på 300 sidor, kan man dividera det med 4 och se på ett ungefär hur många sidor varje del får, där olika utgångspunkter tar plats.

Förutom att göra denna kom-ihåg-mall över ett manus, tillämpade jag kunskapen på manuset jag skriver här och nu. Jag radade upp mina scener i ordning till vänster i ett one-note-dokument (se bild nedan).

180217 (2)

Till höger skrev jag ut de olika dramaturgiska delarna (del1, VP1, del2, mittpunkt, del 3, VP2, del 4, vändpunkterna är fetmarkerade) och under varje rubrik, ex. under rubriken ”Del 1”, skrev jag kom- ihåg-rutor med det viktigaste som just den dramaturgiska delen skulle innehålla, (ex. Del 1: lära känna HP, visa vad denne kan förlora, känna empati med HP).

Kunde jag med scenerna till vänster bocka av någon av dessa viktiga kom-ihåg-rutor? Följde mina scener det dramaturgiska mönstret?

Tack vare mitt arbete med manuset som jag presenterade i ett inlägg tidigare, hade jag förstått vad som var mina viktiga delar, vändpunkter och mittpunkt. Där det saknades fyllde jag på scener som behövdes för att visa det som behövde ta plats. Och nu har jag dokumentet ovan att följa för att skriva scen efter scen. Nu vet jag vilken scen som kommer näst och kan lättare bädda för den, i scenen innan. Jag behöver inte köra fast. Och att ändra sig, stryka eller lägga till scener – inga problem! Jag ser bara till att scenöversikten här ovan uppdateras med jämna mellanrum. Nu får vi se om det blir så som jag hoppas!

Kört fast i ditt manus?

Har du liksom jag kört fast i manusskapandet? Ju mer jag skrev, desto mer kände jag att en viktig pusselbit fattades i manuset. Och ju längre jag skrev på utan att ta itu med det, desto osäkrare blev jag. Tills jag stoppade mig själv.

Länge tänkte jag. Läste böcker om skrivandet som hantverk. Till slut kom jag på att jag måste strukturera upp manuset mer detaljerat. Vara helt på det klara med vad det är jag vill säga med det, samt finna den röda tråden – som dessutom ska vara motiverande och djup.

Hur gjorde jag nu då? Här nedan kommer en kortfattad sammanfattning [bra att känna till är att det aktuella manuset är indelat i två tidsperioder ”nutid/dåtid” med olika huvudpersoner i tiderna]:

  1. Jag skrev en kort sammanfattning av varje del nutid/dåtid som fick stå centrerat på varsitt papper. Runt omkring sammanfattningen skrev jag händelserna jag kände till i kolumner – precis som en mind map. One Note fungerar utmärkt till detta omkring-flyttande.IMG_4765
  2. Jag svarade även på frågan vad premissen var för historien. Vad var det jag ville med manuset? Vad berättade det?
  3. Jag strukturerade upp nutid och dåtid bredvid varandra i två kolumner, med nyckelhändelserna, för att se kopplingen dem emellan. Om det ens fanns någon? Varför fanns en händelse i dåtid och hade den en roll i nutid? Varför/varför inte? Är den viktig?IMG_4766
  4. Jag svarade på Larry Brooks frågedokument från Story Engineering. Och insåg vad jag inte kunde svara på. Just där var jag tvungen att fokusera och reda ut vad jag ville.
  5. Jag gjorde två tidslinjer på varsitt papper, en för nutid/dåtid. Där markerade jag de fyra delarna dramaturgiskt i varje tidslinje och bestämde mig för vad den första vändpunkten skulle vara för något i de olika tiderna, sedan mitten-delen och sista vändpunkten. Allt viktigt jag kunde få in. Här märkte jag att jag var osäker och att planering måste komma in. Vilken händelse skulle ligga var och varför? Vilken händelse saknade jag som var av betydelse?IMG_4764
  6. När jag sedan inte tänkte på historien ploppade det till i skallen på mig och jag fick den viktiga pusselbiten till mig! I medvetandet visste jag vilka delar som jag saknade och var de skulle ha för plats i historien. Då var det lättare att veta just vad det var för händelse/scener som måste till i varje tidsperiod. Och när man inte fokuserar hela tiden på samma bekymmer kommer svaret krypande, för med ovanstående verktyg hade jag precis sopat bort hindren för kreativiteten.

 

OneNote – organisera ditt skrivande

Ju mer jag använder OneNote för att organisera mitt andra manusprojekt, desto mer inser jag vad jag missat. Bättre sent än aldrig! Det finns en hel del man kan skriva om där OneNote kan hjälpa skribenter/författare att hålla koll på sin produktivitet.

Här nedan är ett exempel. I ett tidigare inlägg berättade jag om hur man på A3 kan organisera sina kapitel/händelser genom att flytta runt/lägga till/slänga bort post-it-lappar. Genom OneNote (liksom Excel och Word) kan man som nedan (se bild) skriva en numrerad punktlista, där varje händelse/kapitel får en egen siffra. Och självklart följer det händelserna i tur ordning, så man kan se hur historien växer fram.

Skillnaden på OneNote jämfört med Excel-dokument eller Word, är att OneNotes sida är väldigt rörlig av sig och man kan börja skriva var som helst. Växla storlek, typsnitt, färg. Lägga till bilder, ljud, checklistor som fixar till en perfekt bock när man trycker på rutan.

blur (1)

Här ovan på bilden, kan jag enkelt lägga till pilar, där jag spånar om  en scen/händelse/kapitel (beroende på hur detaljerad du föredrar att vara när du stakar upp manuset). Frågor som dyker upp, idéer som tar form. En idé eller fundering kan få en följdfråga och genom ett enkelt knapptryck uppe på menyn, kan man få till en ”följd-pil”.  Nedanför pilarna visar jag ett exempel på en checklista och hur det blir att se ut med sina bockar. Också väldigt enkel att få dit och man kan placera den var som helst i dokumentet.

Om ni ser flikarna i grönt och blått högst upp, kan man enkelt strukturera upp sidor som är lämpliga för just det man skriver om. I mitt fall en sida döpt till ”Scenöversikt nutid” följt av idéer till nutid. Sådant jag inte har scener till ännu och kan lägga till i scenöversikts-fliken. Där kan man även lägga till viktiga saker att komma ihåg, trådar man måste följa upp, etc. Likaså har jag samma upplägg för ”Dåtid” eftersom manuset utspelar sig både i nutid samt dåtid.

Ett knapptryck bort (genom att trycka på en svart pil på vänster hand i menyn) kan jag växla dokument och få fram persongalleriet, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Där kan jag snabbt och enkelt lägga till information om personerna som dyker upp i texten och deras kopplingar till varandra.

Nya böcker in: ”Fängsla dina läsare” samt ”Story engineering”

Två böcker har kommit in i min samling under slutet av 2017. Den första boken som fick göra entré var Catrine Tollströms (med gäster) bok: ”Fängsla dina läsare”. Jag har läst de första tio sidorna, sedan börjat hoppa till olika kapitel och läst, beroende på intresse just här och nu. Med det sagt är det en bok man inte behöver sträckläsa från pärm till pärm, utan kan slå upp det man mest i stunden känner att man behöver få gotta ner sig i.

Till en början funderade jag på titeln där det står ”Fängsla dina läsare” och att ordet ”berör” används i innehållsförteckning samt löpande text – inte fängsla, mer än på enstaka.  En tanke som kröp sig på var om titeln borde ha varit ”Berör dina läsare”  för att känna av en röd tråd (ordet ”berör” står dock i undertiteln på framsidan), men det här med titlar är viktigt. Eftersom det även handlar mycket om ”spänning” i innehållsförteckningen (liksom ”berör”) så är titeln ”fängsla” mer passande och lockar mig som läsare att faktiskt köpa in boken. Och den gör mig inte besviken, när jag väl börjar läsa den heller. Genom att beröra läsaren fängslar man dem, helt enkelt. Och om du som skribent vill få en mängd tips samlat mellan en hård pärm, så kan jag tipsa om Catrines ”Fängsla dina läsare”. Man får mycket för pengarna.

Extra roligt är det också att jag fått lyssnat på Catrine på bokmässan, tror det var 2015 där hon presenterade sin bok ”Experimentet”. Där fick jag en känsla av att hon är en driven person som brinner för det hon gör. Även där fängslade hon oss i publiken, där hon med inlevelse berättade om sin första roman: ”Experimentet”.

fängsla

I Catrines bok ”Fängsla dina läsare” tipsar hon om ”Story engineering” av Larry Brooks. När Catrine tipsar om denna bok kan man inte göra annat än att lägga den i varukorgen och invänta leveransen. Den tar upp dramaturgiska knep som varje författare har nytta av för att få till vändpunkter, intriger, tempo, etc. Sådant som gör att läsaren återvänder till författaren, just för att denne levererar.

Jag har ännu inte börjat läsa i denna, utan får återkomma om innehållet och vad den ger mig som skribent. Att den är på engelska är helt okej för mig, då jag är van att läsa litteratur på engelska (dock inom specifika ämnen) och ser det som ett tillfälle att erövra fler begrepp på engelska inom den skrivande världen. Flera vinster på samma gång!

Bullet Journal – 1 månad senare

En månad har gått med att använda ”Bullet Journal” i mitt privata liv där skrivandet får stå i fokus. Genom att anteckna ner mina mål för en-två månader i taget kan jag känna att stressen minskat en aning, även om jag vet att det kan bli ännu bättre. Jag har medvetet valt att använda journalen till min mer kreativa sida som får ta plats privat, då jag har ett heltidsarbete inom ett annat område och där jag har andra kalendrar som fylls av saker att göra och komma ihåg. Att blanda in arbetslivet på flera ställen blir rörigt och kräver ständig uppdatering. Därför handlar min så kallade ”Bujo” enbart om skrivandet.

Kommer jag att fortsätta med journalen?

Ja! Än så länge känner jag att jag måste pröva på den ännu mer och strukturen i den gör att den blir tydlig och mer effektivare än kom-ihåg-lappar, eller anteckningar i mobilen etc.

IMG_4046

Jag såg till att jag antecknade antalet skrivna ord jag gjorde under november-månad. Varje dag har en egen rad att anteckna på. Först kändes det löjligt de gånger när jag antecknade 70 ord, 20 ord, 253 ord… Men när månaden slog över till december, räknade jag ihop alla bäckar små (även de lite större) och insåg att jag skrivit ca 10 boksidor under november. För mig och med den stress/tid arbete och privatliv för övrigt fyller, så känns det som en ordentlig framgång för manuset. Att anteckna antalet ord är något jag ska fortsätta med. Då jag får ett bättre perspektiv och ser hur det faktiskt går framåt.

Boktips ”…perfekt manus”

För några veckor sedan beställde jag boken ”Steg för steg till ett perfekt manus” av Sissel Myrup. Den riktar sig till de som skrivit ett första utkast av ett manus och vill styra upp redigeringsarbetet.

Min första tanke när jag fick den var att den inte såg mycket ut för världen. 69 sidor i ett litet format. Men nu när jag granskat innehållet kan jag varmt rekommendera denna redigeringshandbok till alla som skriver. Och inte bara de som ska inleda en redigeringsfas. Innan man ger sig i kast med ett manus, kan man ögna igenom boken för att få rätt sorts frågor till sig som bygger kommande manus på ett stabilare sätt redan från start. T.ex få till ett synopsis, ställa sig rätt frågor om vad man vill med manuset. Hålla fokus och inte sväva iväg, så att säga.

Boken tar upp många verktyg och begrepp. Dramaturgi är ett sådant och det förklaras kort vad det innebär. För att grotta ner sig mer behöver man uppsöka andra källor för att få mer kött på benen, men denna lilla bok tar upp ett stort innehåll som hjälper en författare att hålla koll och bygga upp ramar. Hitta tips och trix som underlättar. Steg för steg.

Bullet Journal (Bujo)

Har ni hört talas om ”Bullet Journal”? Ett sätt att organisera sitt liv i en anteckningsbok. Här är en hemsida som berättar mer. Kreativiteten i Bujo (Bullet Journal) finner inga gränser.

Jag har beslutat mig för att testa och har köpt ett kit från Tidformera och har precis satt igång att anteckna och hitta mig fram till ett system som passar mig bäst.

IMG_3785

Det finns massor av varianter att välja mellan, för att inte tala om egna lösningar. På You-tube finns även filmer som instruerar sätt att organisera sig på. Här nedan är en ”nyckel” – en lathund för vad olika tecken i Bujo betyder.

IMG_3950

I framtidsloggen tänkte jag anteckna händelser eller evenemang som jag kommer att närvara vid eller utföra. I januari kan jag skriva ned att jag ska delta på Jorun Modéns distanskurs nr. 3. Det har precis blivit spikat! 🙂

IMG_3951

Här nedan visar en bild på mitt första utformande av en månadsplanering, där jag på vänstersidan antecknar saker som blivit gjorda, alt. saker som ska ske. På högersidan antecknar jag mina mål för månaden och längst ner utvärderar jag.

IMG_3954

Längre fram i min journal tänkte jag ha utrymme för att anteckna idéer och andra infall jag kan få i mitt skrivliv eller må hända i det privata. Det ska bli spännande att se om jag använder den som det verktyg det faktiskt kan vara, eller om det läggs på hyllan. Jag hoppas på det förstnämnda!

Skrivtipsens vara eller icke vara

Mitt i mitt arbete med att komma tillbaka på banan och läsa om manus, tänka till och fundera över mitt upplägg, läste jag på Sara Lövestams blogg om hennes skrivtips som ligger under rubriken: ”Råd till aspirerande författare”

Det fick mina axlar att sänka sig lite. Slappna av. Och sätta igång. Låta det knapprande ljudet av tangenter ta plats och visa mig vägen till målet.

Det Saras inlägg lärde mig var att ta till mig de råd jag anser passar mig och får mig att fortsätta skriva. Det är det jag gör. Jag fortsätter.

Läs gärna hennes inlägg för att få inspiration.

Tack Sara!