Förlagspodden

Förlagspodden. Har någon missat denna? Ifall du har det, börja lyssna.

Förlagspodden drivs av Lasse Winkler och Kristoffer Lind. Man får följa Winkler och Linds sätt att se på saker som sker i förlagsvärlden. För mig som är novis är det spännande och lärorikt. Sedan får man alltid bära med sig att det är just deras åsikter de ger och som de själva är tydliga med att påpeka. Åsikter som de grundar utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Ett mynt har självfallet två sidor, men att få ta del av deras tankar är väldigt givande och ger mig en insyn i en värld som än så länge är okänd mark för mig. Betoning på ”än så länge”.  😉

Här finns podden: Förlagspodden – Poddtoppen

black headphones with mobile smartphone
Photo by Kaboompics .com on Pexels.com
Annonser

Idag händer det…

Manus III får ta sin början. Det är något speciellt med att sätta de första orden. Det är nu en ny resa tar vid.

Bland det första jag gör när man öppnar ett nytt dokument är att ställa in marginalerna rätt. Ordna med brödtext, radavståndet och rubrikerna. Navigationsfönstret måste synas bredvid. Där radas mina rubriker upp i den ordning jag skriver dem. Då är det lätt att hitta i dokumentet och växla mellan scener när det väl behövs.

Att skriva rubriker med korta notiser till scenen som ska skrivas, är för mig en viktig hjälp. Rubrikerna stämmer överens med mitt synopsis och får mig att hålla rätt riktning. Sedan får vi se längs vägen om riktningen behöver justeras något. Oavsett, fortsätt framåt!

Manusöversikt – olika vägar att gå

Jag har använt mig av olika metoder och känt mig fram till vad som passar just mitt sätt att skapa en ny värld när jag lägger upp scener till ett manus. A3 med post-its som kan flyttas runt – passar när man är osäker på ordningen, vill stryka något och sätta dit en annan scen, utan kladd.

Här nedan är en bild på min A3, ena sidan med 4*4-post-its på, men sedan vände jag om och skrev istället ut scenerna på datorn mer detaljer, vilket andra sidan synliggör.

9EA3BD40-8B0C-48A5-9C99-14F65F5D7EC6

Manus III kräver mer påminnelser till scener, så jag vet hur de hör ihop med något som kommer längre fram i manus, eller något som redan skett och som kommer att komma fram under manusets gång. Därför kändes det bättre att använda mig av mer text och markera dem i olika färger beroende på vilken/vilket ämne/händelse/situation/karaktärer det rörde sig om. Och att använda mig av A3 är inte det enda jag gör för att hålla koll på manusets framväxt. Jag har även ett synopsis på 7-8 sidor där jag i löpande text redogör för manuset, samt ett beat sheet (som jag skrivit om tidigare).

Men nu är jag beredd att strunta i A3 helt och hållet. Att ha flera system gör att man måste uppdatera alla system, så de hänger med i svängarna. Det – tar för mycket tid. Och då får jag välja vilken metod som är viktigast för mig. Och det är ”Beat sheet”. Från och med nu använder jag mig av det upplägget och skriver scenerna i tabellformat lodrätt, där dramaturgin stöttar vid sidan av. De scener som behöver mer detaljer runt sig, antecknar jag extra i ett dokument vid sidan om.

Scenerna börjar bli alltmer heltäckande och snart går jag in i efterforskningsfasen. Ta reda på fakta om mer specifika saker, för att ha kunskapen med mig innan jag börjar skriva. Att bygga världar är minst sagt spännande!

 

3 skrivtekniska böcker

Nya böcker har landat hemma hos mig. Jag erkänner, jag är svag för skrivtekniska böcker. En del av det som bl.a Larry Brooks och Christopher Volger skrivit om har jag tagit till mig och använt mig av. Om någon av dessa tre kan ge mig ytterligare en dimension återstår att se.

Nu har jag köpt in två andra böcker av Larry Brooks. Story fix kanske inte är något jag är i behov av i skrivande stund, då jag anser att jag inte har ett ”trasigt” manus liggande här hemma. Men om man läser den innan, kanske risken att inte hamna där minskar. Även om jag känner att jag har tillräckligt på benen för att inte köra fast genom bl.a Story engineering av Larry Brooks.

Mastring plot twists känns som en intressant läsning för att se hur en (amerikansk) modell att bygga tvister kan se ut.

Jag får återkomma när jag läst igenom dem. Nackdelen att köpa in skrivtekniska böcker är att jag hinner läsa färre av skönlitterära böcker. Där ligger jag efter. Men jag kommer igen… till slut.

Hur bygger jag upp ett manus från början?

I tidigare inlägg har jag skrivit om boken Story Engineering” av Larry Brooks. Har ni inte läst den, så gör det. Jag har även läst ”The writers journey” av Christopher Volger. Båda böckerna är spännande och ger mig något för att förfina skrivandet. Avskyr man planering och struktur för att skriva – läs dem inte. Men om man är alltifrån lite nyfiken till helsåld – läs. Ta till dig det du vill. Något ger det dig. Det kan jag garantera.

IMG_1144.jpg

Hur gör jag nu när jag för ”första gången” ska strukturera upp ett manus från start?Inte mitt i som jag gjorde med mitt andra manus. (Bör tillägga att jag använt mig av post-it-lappar till både manus ett och två, så någon form av struktur har funnits, även om jag inte hade koll på premisser, teman och koncept vid det laget)

  1. Jag har en idé om vad det ska handla om. Idén kan ha kommit från en bild, en nyhet, en film eller bok, något någon sa på jobbet, en sko som ligger ensam längs en landsväg, ett övergivet hus… MASSOR av frön ligger runt omkring oss och som väntar på att få planteras. Och om en idé bara ploppar upp, så har man säkert undermedvetet samlat på sig någon känsla från något, som växt sig starkare med tiden.
  2. OneNote kopplat till molnet! Däri kan jag närsomhelst anteckna vidare på idén när fler saker kommer till mig. Öppna mobilen och hitta anteckningsboken som du gett en arbetartitel. Få allt samlat på ett och samma ställe.
  3. I OneNote skapar jag sedan olika sidor som jag namnger. Det kan vara: bakgrund, idéer, konceptet, temat, karaktärer, struktur, scenöversikt, beat sheet. Dessa flikar har jag hittills och måtte det räcka. Koncept, tema, beat sheet – de begreppen kommer från Larry Brooks. Läs! Jag går endast igenom kort och det är (för mig) kraftfulla verktyg att få igång en spinn-off på.
  4. Under bakgrund och idéer skriver jag ner mina första tankar som jag burit med mig ett tag. Därefter går jag vidare till att fylla i koncept och tema. Viktiga delar! Hur gör jag det? I konceptet ställer jag en rad ”Vad om…”-frågor. Här får man mycket till sig. Ordna dina frågor hierarkiskt. Vilken blir den första Vad-om-frågan? Ursprungstanken? I temat försöker jag svara på frågor som: ”Varför finns din berättelse till?” Vad har den att säga oss kopplat till verkligheten?” ”Vad betyder din berättelse?” För mig kopplas tema-frågorna till att svara på manusets premiss. Vad är det egentligen det handlar om och varför? Kan du svara kort på dessa frågor? Hur ser svaret ut om du bygger ut det? Ger dina svar dig fler infallsvinklar du kan använda dig av för att bygga scener? Karaktärer? Parallella historier som länkas samman på något spännande sätt?
  5. Hittar jag någon polaritet i idéerna? Om jag skriver om en gullig hund som tror att verkligheten är rosa, så får jag till en spänning, en twist, genom att det då finns en annan hund som inte är så gullig och bara ser världen svart. Där finns en spänning att bygga vidare på. Vad händer om de möter varandra? Vad lär sig karaktärerna av de olika verkligheterna? Och kom ihåg att onda människor blir bättre om man ger dem mänskliga drag och inte enbart ondska och elände.
  6. I ett tidigare inlägg visade jag min tidslinje där jag markerat ut de dramaturgiska kurvorna. Var är första vändpunkten (där något avgörande händer hp), var är mittpunkten (där ytterligare något sker och hp börjar kämpa tillbaka) samt var är andra vändpunkten (sista avgörande händelsen som leder till slutet)? I den skriver jag in mina centrala idéer (scener) som jag fått från start. Sedan är det dags för brobyggandet mellan dessa scener så manuset känns komplett (brobyggande = fler scener som länkas samman med de stora händelserna/scenerna)
  7. Vilken bihistoria ska få finnas med? Jag drar mig ofta åt mer historiska händelser/personer, har jag märkt. Hur många perspektiv ska man få följa? Minst två, max tre, känns det för mig. Koppla då alltid till dina viktiga frågor under temat – varför finns din historia till? Vad tillför den? Förhoppningsvis något nytt som inte blivit läst, utan som sticker ut. Lättare sagt än gjort.
  8. Vet du slutet på manuset, mer eller mindre? Börja bakifrån från det du vet och lägg ut ledtrådar, twister, karaktärer som bär olika masker för att förvilla läsaren och hp.
  9. Anteckna det du vet om karaktärerna. Lär känna dem. Hur reagerar de? Vilka synliga uttryck hade de? Vad lever i deras inre? Vilken polaritet finns inom dem?
  10. Fyll på en scenöversikt. Fyll på parallella scenöversikter på de perspektiv du har med. Se om de har någon koppling till varandra. Har du olika tider med i manuset? Lägg deras scenöversikter bredvid varandra och se hur de kan relatera till varandra. Varför finns scenerna med, vilket syfte fyller de? Försök använd vad-om-frågan till skapandet.
  11. Scenöversikten kan lätt kopplas till ”beat sheet”. Se var de olika scenerna hamnar till den dramaturgiska kurvan. Länkar till tidigare inlägg om detta här. Saknas någon scen? Känns händelserna för givna? Vad kan du ”kasta in” som överraskar och som får en betydelse, men som samtidigt finns där på ett logiskt sätt? Upprepa ovanstående punkter tills du nått i mål med en scenöversikt.
  12. Här gissar jag att det är dags att börja skriva på scenerna. Medan du skriver kommer du komma på fler saker och vilja ändra något. Gör det. Uppdatera scenöversikt/beat sheet m.m. Det tar inte så lång tid.

Jag har kommit till punkt 6–8. Jag går fram och tillbaka mellan de olika delarna och fyller på allt eftersom. Post-it-lappar kommer också fram för att snabbt lägga upp scener och flytta runt med lätthet på golvet eller på en A3. Olika färg på post-it på olika karaktärer/perspektiv. Min ordning för jag sedan in i OneNote för att lätt kunna se hur jag tänkt upplägget och ändra om ifall det behövs.

Säkert kommer jag ändra något i min punktlista ovan. Då uppdateras inlägget. Hoppas den är till någon hjälp för att få igång skapandet. Lycka till!

IMG_3702

Redigera med hjälp av kapiteldokument

Om du vill ha en bra, snabböverskådlig översikt på ditt manus under redigeringsfasen och där du samtidigt kan anteckna ner ändringar och idéer är kapiteldokumentet något för dig.

När jag kör igång med en redigering skriver jag ut (i Word) manusets kapitelnummer med en kort beskrivning bredvid vad kapitlet handlar om. Ex. Kap. 5, Sophia möter Carl första gången. Bredvid kolumnen med kapitelnumret samt den korta beskrivningen, finns en tom kolumn intill. På så sätt kan jag snabbt anteckna för hand eller på dator intill rätt kapitel, vilka ändringar som behöver göras längre fram. För min del var det aktuellt att i ett första led anteckna ner lektörens förslag på ändringar, som jag nappat på och därefter egna förändringar man vill utföra. Dokumentet är användbart under hela redigeringsprocessen.

Namnlös

I första vändan av redigering ”brukar man” (finns tusen olika sätt att göra det på) läsa igenom manuset och endast anteckna ner viktiga bitar man inte vill glömma bort. Första vändan vill man fånga känslan av manuset och se det som en helhet innan man dissekerar minsta stycke, som kan ske i vända tjugofem. Kapiteldokumentet är användbart såväl som i första vändan som i den hundrade. Längs vägens gång behövs det däremot skrivas ut på nytt och uppdateras ifall ordningen på kapitlen kastats om/lagts till/strukits, så man inte blir förvirrad av allt kladd.

Här kommer fler exempel på dess användbarhet: två karaktärer möter varandra i kapitel 12 och utvecklar samtalet i en annan miljö i kapitel 17. Under redigeringen inser jag att mötet i kapitel 12 måste strykas helt/flyttas eller ändra ton, som därmed påverkar mötet i kapitel 17. Då antecknar jag kort på raden intill kapitel 17 att ändringen måste ske så det passar förändringen som hände i kapitel 12. Det innebär att jag snabbt kan anteckna viktiga tankar på ändringar och följa kedjereaktionen, utan att behöva bläddra i mitt manus på datorn för att hitta rätt. Översikten av alla kapitel underlättar enormt, för att inte tala om snabbheten att få ner tankarna effektivt.

IMG_6353

När jag skrivit ner ändringar i mitt kapiteldokument och anser att jag är nöjd med ändringarna, så är det dags att öppna datorn. Och om jag redigerar början av manuset när en ny idé dyker upp som hör hemma längre fram i manuset, kan jag snabbt göra mig av med idén som förbättrar manuset, genom att skriva av den i dokumentet, intill rätt kapitel. Därefter ögnar jag igenom dokumentet och läser de korta kapitelbeskrivningarna, ifall jag kommer på att idén påverkar saker i fler led längre fram. Då måste även detta antecknas. Dokumentet är lättillgängligt och föränderligt, där ändringar lätt kan läggas till eller strykas. Funderingar som dyker upp och som inte kan lösas i en handvändning, antecknas. Andra idéer stryks. Det är bara att kladda på helt enkelt!

En framgångsstrategi

Jag har utvärderat mina strukturella förändringar. Här nedan skriver jag om vad det har gett mig och min skrivprocess:

Tack vare att jag faktiskt fortfarande använder mig av min Bullet Journal som jag skrivit om i tidigare inlägg, har jag koll på hur skrivprocessen förändrats över tid. Genom korta anteckningar vet jag hur varje dag sett ut, likaså ser jag vilka dagar som varit blanka och då har det därmed inte blivit något skrivet. Jag kan även se tillbaka i mina sparade filer som jag skickar till min mail som säkerhetskopia, hur manuset sakta med säkert växt fram. Och OJ vad jag kan se en förändring! bricklayer-28805__340

Alla skrivande själar tar sig an sitt projekt på olika sätt. Jag lär mig fortfarande hur just jag fungerar och genom radikala förändringar på sistone, inser jag vad som lyft upp skrivprocessen ordentligt. Det kan sammanfattas med ett ord: Struktur. Under de år jag skrivit har strukturen funnits på post-it-lappar som uppdaterades sporadiskt. Även lösryckta A4-sidor med anteckningar som låg här och där, tankar utan någon ordentlig röd tråd från början till slut. Jag har lyckats skriva ett manus på detta sätt, samt påbörja mitt andra. Men det var inte förrän jag verkligen la strukturen ordentligt som skrivandet nådde sin högsta produktivitet.

Genom Bullet Journal kan jag nu jämföra mitt skrivande före och efter struktur. Innan en ordentlig struktur kunde jag ha skrivit 0-20 sidor per månad. I genomsnitt under 6 månader skrev jag 14,5 sidor per månad.

Efter att jag strukturerade upp mitt manus genom mitt egna sätt med tidslinje [som jag berättar om här] och med hjälp av Larry Brooks bok ”Story Engineering” [som jag berättar om här] har jag nu skrivit cirka 27 sidor på 10 dagar (!), vilket skulle kunna bli ca 90 sidor på 1 månad. Och då arbetar jag 100% med annat för att få inkomst, samt har en familj att finnas där till. (Att ha One-Note som ett levande dokument med persongalleri och detaljfakta om karaktärerna, sparar också tid, då informationen bara är ett klick bort. Jag behöver inte lämna datorn.)

En markant skillnad och varför är det så? Jag kan jämföra det genom detta: tänk dig att ta en sporadisk vandring i fjällen där du har en slutdestination men inga bestämda vägar eller stigar för att ta dig dit. Du går på känslan och någon form av intuition. Kanske enwall-3277652__340 kompass som du tror du vet att den fungerar. Du kan ta dig till mål, men omvägar och hinder längs vägen gör att det tar längre tid än förväntat och kanske du till och med ger upp och går tillbaka igen för att energin (inspirationen) hann ta slut. De scener du visste från början att du ville ha med, räckte inte ens till en tredjedel av ett manus.

Jämför detta med att ta en kartlagd och välplanerad vandring i fjällen, där du vet exakt vilken väg du ska ta. Du vet också vilken riktning du kan ta om kreativiteten i en scen överraskar dig (t.ex. du känner att du måste skriva om en oplanerad händelse som dyker upp) och för dig bort från den utstakade vägen för en stund – men det gör inget, eftersommountain-3325325__340 din utrustning du har med dig runtom, klarar av det och du hittar snabbt en lösning som tar dig ända fram till mål. Du är så säker på vad du vill med din vandring och vad du vill uppleva längs vägen, även om vissa överraskningar ändå sker. Att vara planerad och strukturerad innebär inte (för mig) att kreativiteten stryps. Snarare att den får komma till sin topp, då tankekraft inte behöver läggas på funderingar om riktning eller ”vad nu då?” efter varje skriven scen.

Jag förstår att i skrivprocessen måste jag även stanna upp och läsa igenom det jag skrivit när skelettet är klart, för att se om jag missat något eller om jag behöver lägga till en extrascen. Då blir det inte lika många ord tryckta som när man skriver sida upp och sida ner, händelse för händelse. Men var sak får ta sin tid och i slutändan får det inte handla om att jaga ett visst antal ord per dag, utan se till att kvalitén följer med längs vägen. Stanna upp. Låta manuset vila. Läs igenom. Fyll på. Men medan du skriver skelettet, med strukturen i ryggsäcken kan orden flöda på i hög hastighet.

Genom en genomarbetad struktur kan jag skriva ett manus MYCKET snabbare och med mer KVALITÉT. Ja, det är faktiskt så. Kan det bli bättre?

hiking-2618010__340

[Bilder från Pixabay.com]

 

 

Skrivmusik & planering

Musik till skrivandet. Ett sätt att slappna av och leda bort tankarna från här och nu. Det är just det musiken gör för mig och mitt skrivande. För min del måste det vara musik utan sång som kräver för mycket uppmärksamhet. Helst instrumental, klassisk musik. En av mina favoriter är Hans Zimmer, som skriver mycket filmmusik. Dramatiska filmer som ”Gladiator”, ”Siste Mohikanen”, etc. får mig i rätt sinnesstämning. Men om jag hade skrivit en komedi skulle det valet gå bort. Rätt musik ger rätt sinnesstämning till rätt genre eller för den delen rätt händelse i manuset [glöm antalet ”rätt” i den meningen].music-278795_1920.jpg

Att göra en egen Spotify-lista eller You-tube-lista att sätta på när det är dags att skriva underlättar kreativiteten. Och då behöver man inte sitta och byta låt mitt i allt. Att få in en ritual som snabbare sätter in mig i skrivprocessen är något som börjar ta form hos mig och som gör att det går smidigare att byta ”verklighet” för att komma in i världen man skapar med skrivandets tecken.

Idag har jag varit mer produktiv än på länge. Jag har gått klart Jorun Modéns kurs 3 för ett par veckor sedan. Jag kan som sagt rekommendera hennes kurser till varje skrivande själ. Hon är frikostig med att dela med sig av egna erfarenheter, material, texter och filmer som driver den författande människan framåt. Det jag särskilt tänkt på efter kursen, är (återigen) att se till att planera in skrivtiden. Du måste ta den, äga den. Inte vänta på tid eller lust. Eller som jag gjort under mars månad, väntat in energin. Då kommer du aldrig framåt. Skriv, om du så somnar mitt i en mening. Då har du en bra förutsättning att hålla tag i nästa gång, genom att skriva klart den meningen. Att gå en skrivarkurs är som att få nytt blod och energi. Omgiven av skrivande människor, kunskap och driv. Människor, Skriva, Anteckningsbok

Jag har insett att om jag vill hinna skriva klart mitt manus till sommaren, 2 juli för att vara exakt, så måste jag skriva ca 1-1 ½ sida per dag. Då har jag höftat fram antalet sidor på slutprodukten som mycket väl kan bli lite kortare, eller kanske till och med längre. Men att inse vad som krävs genom att sätta ett snitt på antalet sidor av ett färdigt manus, gör att jag inser vad manuset kräver av mig. Eller rättare sagt, vad min tidsplanering kräver av mig. Om jag vill komma i mål och ha tid för redigering. Min plan är att jag ska hinna redigera manus 1 under sommaren, medan detta manus (nr. 2) får vila. Den viktiga vilan innan redigering tänker jag inte tumma på denna gång. Tanken ska få vara ”ren” för att ge redigeringen en ärlig chans. Önska mig ”lycka till” till min plan, eller nej förresten. Skrivandet handlar inte om en ”önskan” det handlar om ett ”jävlar-i-namma”.

Fist, Punch, Makt, Strong, Styrka                              Bilder från Pixabay.com

Struktur och planering – att nå målet

Jag har nu läst klart Larry Brooks bok ”Story Engineering” och kan varmt rekommendera den till alla som skriver. Den går igenom 6 viktiga pelare som varje manus bör beakta och att arbeta med struktur och planering är något han genomgående slår ett slag för. Jag tror att ju mer välplanerad man är och har koll, desto lättare kan kreativiteten ta vid och få göra sitt utan (större) hinder längs vägen.

Jag har strukturerat upp manuset ännu mer. Till hjälp har jag gjort en tidslinje som är uppdelad i de 4 delarna dramaturgiskt sett (varje del ska utgöra ca 25% av manuset, vilket är upp till varje person hur mycket man går efter dessa riktlinjer). Vid varje uppdelning har jag antecknat vad varje del bör innehålla dramaturgiskt. Som en faktaöversikt för att hjälpa mitt minne framöver. Se bild nedan. Larry Brooks menar att hos många stora författare m.fl. kan man hitta just den här strukturen (oavsett vilken genre man skriver i, i skönlitteraturens värld). Kanske kan detta bli en metod för mig? Det är något jag ska använda mig av resterande tid utav detta manus, så får jag utvärdera sedan.

180217 (1)

I delarna har jag antecknat detta (kortfattat):

Under första delen (1) presenterar man huvudpersonen (HP) och börjar känna empati för denne. Man får veta vad HP kan komma att förlora och del 1 pågår under ca 25% av manuset.

Efter del 1 kommer den första vändpunkten (VP1) som vänder upp och ner på tillvaron och HP:s liv tar en annan riktning än vad denne tidigare trott.

När VP1 skett tar del två (2) vid. Delen då HP reagerar på VP1 och försöker hitta lösningar utan att lyckas. Del 2 brukar man säga sträcker sig mellan 25-50% in i manuset.

Efter del 2 kommer ”mittpunkten” där ny information kommer in och nya dörrar öppnas för HP.

Efter mittpunkt-händelsen påbörjas del 3. Under del 3 (50-75% in i manuset) attackerar HP problemet och med mer framgång än tidigare. HP vet vilka de inre demonerna är och svagheterna och börjar använda sig av den kunskapen.

Efter del 3 kommer den andra vändpunkten (VP2) där den sista nya kunskapen får komma in i manuset och den sista ”jaga-scenen” tar plats. Sista knuffen in mot mål.

När den andra vändpunkten skett kommer den sista delen, del 4 (ca. 75-100% av manuset) och där tar upplösningen vid. HP övervinner sina demoner. Cirkeln sluts. Läsaren ska få uppleva känslor, jubla, gråta… Ja, hur man nu önskar att de ska känna.

Skriver man ett manus på 300 sidor, kan man dividera det med 4 och se på ett ungefär hur många sidor varje del får, där olika utgångspunkter tar plats.

Förutom att göra denna kom-ihåg-mall över ett manus, tillämpade jag kunskapen på manuset jag skriver här och nu. Jag radade upp mina scener i ordning till vänster i ett one-note-dokument (se bild nedan).

180217 (2)

Till höger skrev jag ut de olika dramaturgiska delarna (del1, VP1, del2, mittpunkt, del 3, VP2, del 4, vändpunkterna är fetmarkerade) och under varje rubrik, ex. under rubriken ”Del 1”, skrev jag kom- ihåg-rutor med det viktigaste som just den dramaturgiska delen skulle innehålla, (ex. Del 1: lära känna HP, visa vad denne kan förlora, känna empati med HP).

Kunde jag med scenerna till vänster bocka av någon av dessa viktiga kom-ihåg-rutor? Följde mina scener det dramaturgiska mönstret?

Tack vare mitt arbete med manuset som jag presenterade i ett inlägg tidigare, hade jag förstått vad som var mina viktiga delar, vändpunkter och mittpunkt. Där det saknades fyllde jag på scener som behövdes för att visa det som behövde ta plats. Och nu har jag dokumentet ovan att följa för att skriva scen efter scen. Nu vet jag vilken scen som kommer näst och kan lättare bädda för den, i scenen innan. Jag behöver inte köra fast. Och att ändra sig, stryka eller lägga till scener – inga problem! Jag ser bara till att scenöversikten här ovan uppdateras med jämna mellanrum. Nu får vi se om det blir så som jag hoppas!

Kört fast i ditt manus?

Har du liksom jag kört fast i manusskapandet? Ju mer jag skrev, desto mer kände jag att en viktig pusselbit fattades i manuset. Och ju längre jag skrev på utan att ta itu med det, desto osäkrare blev jag. Tills jag stoppade mig själv.

Länge tänkte jag. Läste böcker om skrivandet som hantverk. Till slut kom jag på att jag måste strukturera upp manuset mer detaljerat. Vara helt på det klara med vad det är jag vill säga med det, samt finna den röda tråden – som dessutom ska vara motiverande och djup.

Hur gjorde jag nu då? Här nedan kommer en kortfattad sammanfattning [bra att känna till är att det aktuella manuset är indelat i två tidsperioder ”nutid/dåtid” med olika huvudpersoner i tiderna]:

  1. Jag skrev en kort sammanfattning av varje del nutid/dåtid som fick stå centrerat på varsitt papper. Runt omkring sammanfattningen skrev jag händelserna jag kände till i kolumner – precis som en mind map. One Note fungerar utmärkt till detta omkring-flyttande.IMG_4765
  2. Jag svarade även på frågan vad premissen var för historien. Vad var det jag ville med manuset? Vad berättade det?
  3. Jag strukturerade upp nutid och dåtid bredvid varandra i två kolumner, med nyckelhändelserna, för att se kopplingen dem emellan. Om det ens fanns någon? Varför fanns en händelse i dåtid och hade den en roll i nutid? Varför/varför inte? Är den viktig?IMG_4766
  4. Jag svarade på Larry Brooks frågedokument från Story Engineering. Och insåg vad jag inte kunde svara på. Just där var jag tvungen att fokusera och reda ut vad jag ville.
  5. Jag gjorde två tidslinjer på varsitt papper, en för nutid/dåtid. Där markerade jag de fyra delarna dramaturgiskt i varje tidslinje och bestämde mig för vad den första vändpunkten skulle vara för något i de olika tiderna, sedan mitten-delen och sista vändpunkten. Allt viktigt jag kunde få in. Här märkte jag att jag var osäker och att planering måste komma in. Vilken händelse skulle ligga var och varför? Vilken händelse saknade jag som var av betydelse?IMG_4764
  6. När jag sedan inte tänkte på historien ploppade det till i skallen på mig och jag fick den viktiga pusselbiten till mig! I medvetandet visste jag vilka delar som jag saknade och var de skulle ha för plats i historien. Då var det lättare att veta just vad det var för händelse/scener som måste till i varje tidsperiod. Och när man inte fokuserar hela tiden på samma bekymmer kommer svaret krypande, för med ovanstående verktyg hade jag precis sopat bort hindren för kreativiteten.