Redigering, planering, arbete

En första redigeringsrunda av mitt första manus är utfört och lämnades in till förlaget för cirka en och en halv vecka sedan. Nu inväntar jag en tidsplan från förlaget där jag får veta när jag kan förvänta mig manuset åter och få ytterligare feedback.

Jag är ytterst tacksam som får vara en del av en utgivningsprocess med ett förlag vid min sida och jag lär mig massor längs vägen – och jag har fortfarande saker att lära. En spännande start på 2020, minst sagt. Förutom att ha redigerat texten en vända har jag också skrivit ihop baksidestext och andra texter som hört till bokens utformning och om mig själv som författare. Att skriva om sig själv är svårare än att ha skrivit hela romanen, känns det som.

Många kollegor undrar hur jag hunnit skriva böcker överhuvudtaget. Läraryrket som jag befinner mig i, är ett yrke som verkligen kräver ens tid och engagemang. Som person engagerar jag mig väldigt lätt och jag vill ständigt utveckla mig själv och min undervisning. Skrivandet har då varit en väg att slappna av och tänka bort arbetet under de sena kvällarna. Tjugo minuter per dag i skrivandets tecken och man kommer framåt samt att man känner sig uppladdad och avkopplad för att kunna sova gott och ta tag i arbetet nästkommande dag. Att sedan sätta sig ned i tjugo minuter nästkommande kväll, gör skrivandet lättare att komma in i, eftersom jag försöker underhålla det dagligen och aldrig låter tankarna glömma vad jag har skrivit tidigare och vart jag är på väg. Sedan finns det kvällar när tiden eller orken inte finns där också, såklart.

Just nu har jag återvänt till mitt synopsis till det tredje manuset för att checka av mitt upplägg och fila på det ytterligare (samtidigt som jag sneglar på mitt fjärde manus synopsis). Jag vill inte bara skriva ett manus – jag vill skriva ett spännande manus med vändningar och då måste upplägget funka och jag måste känna tillit till det. Annars riskerar det att det hamnar i ”byrålådan” och däri ska inga manus ligga och självdö. De måste få leva och leva väl! Och det är mitt jobb att se till att det blir så.

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649

Jag ska debutera

Först nu vågar jag säga det högt… Jag ska debutera! Historiska Media förlag tror på mig och mina två manus och jag har nu signerat avtalen. Att det händer mig känns overkligt och jag ska verkligen ta tillvara på den här möjligheten.

Det var i början av december som jag reste ner ända till Lund för att få träffa förläggaren Åsa och redaktionschefen/förläggaren Lena. Deras bemötande var varmt och fick mig att känna mig välkommen. Trots det var jag nervös men försökte ta in allt jag kunde. Efter vårt möte med bland annat en rundtur i förlagslokalerna var huvudet fullt av intryck, för att inte tala om glädje.

Avtalen kom i efterhand på posten och är nu signerade och ska skickas tillbaka till förlaget. Jag ser spänt fram emot vad som komma skall.

Att bli antagen innebär inte att arbetet med manuset är klart. Inte alls. Nu är det dags att återigen gå en redigeringsrunda och se till att det verkligen sitter och är redo för att publiceras. Det känns tryggt att ha Historiska Media vid min sida, hela vägen fram (och ännu längre).

IMG_5721.JPG

Kontakt med förlag!

En spännande tid just nu!

Jag har under en veckas tid fört samtal med ett förlag om en eventuell utgivning av mitt andra manus ”Pianofamiljen”. Förlaget kontaktade mig och anser att manuset har stor potential och vill gärna arbeta fram en fantastisk bok tillsammans med mig. Just nu för vi en dialog där jag ställer frågor om hur själva avtalet kan se ut, och så vidare. Så spännande!

Likaså skickade jag iväg mitt första manus ”Mitt kött -Ditt blod” till ett annat förlag. De har meddelat att manuset är av intresse då de under sitt utgivningsmöte hade en hel del positiva tongångar om texten. De har skickat det vidare till lektör och ska återkomma inom två veckor.

Jag vet att ingenting är spikat förrän signaturen sitter där på papperet, men just nu njuter jag av intresset för mina två manus!

IMG_4616

Förlagspodden

Förlagspodden. Har någon missat denna? Ifall du har det, börja lyssna.

Förlagspodden drivs av Lasse Winkler och Kristoffer Lind. Man får följa Winkler och Linds sätt att se på saker som sker i förlagsvärlden. För mig som är novis är det spännande och lärorikt. Sedan får man alltid bära med sig att det är just deras åsikter de ger och som de själva är tydliga med att påpeka. Åsikter som de grundar utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Ett mynt har självfallet två sidor, men att få ta del av deras tankar är väldigt givande och ger mig en insyn i en värld som än så länge är okänd mark för mig. Betoning på ”än så länge”.  😉

Här finns podden: Förlagspodden – Poddtoppen

black headphones with mobile smartphone
Photo by Kaboompics .com on Pexels.com

Vidare hos förlag, redigering, nya koncept och idéer

Under juni och juli har det hänt en del saker, både av ond och god karaktär. På bloggen fokuserar jag på skrivandet, men kan kort skriva att jag ännu mer tänker på att se till att fånga varje dag och ta hand om familjen, för man vet aldrig vad som väntar längre fram. Att skriva hjälper mig både i ljusa stunder som i mörka.

Nå, vad har hänt under sommaren i skrivandets tecken?

Jag har redigerat manus I och II samt skickat iväg dem på provtryck för att familj samt testläsare lättare ska kunna läsa igenom manus, utan att ha flygande A4-sidor omkring sig. Att få se sina manus i bokformat var helt underbart! Vi får hoppas att det sker på ”riktigt” men illustrerad framsida och med baksidestexter.

44DDEF91-A597-4291-86A0-173792BF79D4.jpg

Mitt andra manus, som jag skickat iväg till fåtal förlag, har kommit vidare hos ett förlag till extern lektörsläsning. OTROLIGT glad för det! Först i mitten/slutet av augusti får jag återkoppling om manuset är något för förlaget. Jag har läst på om hur förlag tänker gällande att ta sig an debutanter och det gjorde mig inte mindre orolig. Alltifrån vilka författare de redan tagit sig an, vilken typ av manus det är, om det är likt någon annans manus, ifall det är ”rätt i tiden”, vilket språk debutanten använder samt om denne lyckas ta läsaren med sig genom hela manuset och få till ett slut som läsaren inte förväntat sig, men som ändå landar i god jord, så att säga, är bara några saker de väger in innan beslut tas. Jag vet inte om jag vågar hoppas på att lilla jag ska lyckas. Vi får tro det går vägen!

Förutom redigering av tidigare manus, att ha fått komma vidare i manushögen hos ett angenämt förlag har jag tagit upp manus III igen, men denna gången bearbetat synopsis. Jag har skrivit cirka 7 500 ord på det, men det har varit något som saknats. Efter att ha läst igenom synopsis och scenerna som ligger på 11 sidor, har jag knäckt det. Manus III är tänkt att vara en serie och för det krävs det en gedigen historia som kan ligga till grunden och föra den framåt. Nu har jag sista biten för att inte vara orolig.

Förutom manus III har även ett helt annat sorts manus börjat gro inom mig. Idén kom till mig när jag satt på stranden och spanade på mina badande barn. En snabbanteckning i mobilen fick duga, men den historien pockar också på min uppmärksamhet. Känslan av att det kliar i fingrarna infinner sig även där. När jag väl hittar idéer och koncept som bara får mig att vilja sätta mig ner och komma igång – det är då jag vet att jag hittat rätt. Det är en obeskrivlig känsla som inte finner något slut.

Skickat in manus till förlag

Jag har skickat in mitt andra manus till förlag. Ett fåtal förlag. Jag vågade, än en gång. Planen var en fredag i mars att gå till jobbet, hämta barnen och sedan efter middagen skicka in. Redan när jag vaknade den dagen kände jag att magen pirrade, men att det var på ett bra sätt. Självklart är man orolig, att ta sig igenom nålsögat vet man ju är mer än svårt. Ändå finns hoppet där. Varje gång. Nu var det över två år sedan jag skickade in sist.

IMG_1679

Hur som helst. Jag kom till jobbet, gick på min rast, in i personalrummet. Och vad stod där? Jo, ett konstverk av en människa som försöker ta sig igenom nålsögat. Ordet ”försöker” skulle jag vilja radera. Istället vill jag beskriva konstverket som ”en person som tar sig igenom nålsögat”. Magen pirrade ännu mer. Man vill se det som ett tecken på att det kommer gå vägen denna gång. Inte bara nå lektörsläsningen, utan faktiskt komma igenom den och få ett rungande ja. Vi får se om jag lyckas. Jag vill tro det!