Disciplin & prioritet

I mitt förra inlägg  funderade jag på hur man ska få till skrivandet under semestertiden. Och det är ju som sagt en prioritetsfråga och att ha disciplin på sig själv. Under de senaste fem dagarna har jag lyckats knåpa ihop 10 sidor text. Genom att jag har tagit bort mitt tv-tittande och istället satt mig vid datorn har det ökat flödet i skrivningen enormt. Ju längre tid man håller sig borta från manuset, desto längre startsträcka behöver man när man väl kommer tillbaka. Och vad skönt det är att slippa den där startsträckan – att snabbt och effektivt ta vid där man slutade. Nu ska jag se till att minnas det (igen!).

Likaså får jag minska på att läsa skönlitteratur samt fackböcker. Jag har en nära vän, L.G, som tipsar mig om att lyssna på böcker istället. Då hinner man med det med, t.ex. när man städar, kör bil eller gör andra vardagssysslor där det är möjligt att tankarna kan få fokusera på berättandet. Mindfulness, vad är det 😉 . Prioritera åter igen! Vad är viktigast för mig just nu?

Det är mycket jag har missat då jag fått lov att prioritera annat. Medan jag klipper gräs passar jag på att lyssna på ”poddar” och lyssnar ikapp ”Skriv en bestseller – eller en annan bok” med Ninni Schulman och Caroline Eriksson (har ni inte lyssnat på deras podd, så gör det. Väldigt bra och med mycket matnyttigt där Caroline och Ninni är en genuin och naturlig duo tillsammans). I det sista avsnittet diskuterade de just vilka uppoffringar de har varit tvungna att göra för att skriva. De svarade även på frågan om det är möjligt att ha ett heltidsarbete samt barn och ändå hinna med skrivhantverket. De svarade ja, men att man måste ju välja bort något. Därefter gav de tips på sådant man kunde välja bort och där tv-tittandet är det första att radera ur sin tillvaro.

Mitt manus är nu på 90 sidor, när det kommit till 100 är det dags att fira (i mindre skala). Att ha små mål längs vägen underlättar för mig än att tänka att jag firar när jag är helt klar. Hellre tar jag mig små stunder av glädje längs vägen för att sedan brisera ut i lycka när manuset fått sitt sista redigeringsputs. Det är en bit kvar, men vad gör det med glädjestunder längs vägen…

Annonser

Svar från förlag och agent

För över ett par månader sedan skickade jag in mitt första manus som har ett historiskt tema (1850-tal) till några förlag samt en av de större litterära agenterna i Sverige. Nu har jag fått svaren som man under alla dessa veckor både längtat efter men även våndats över.

I skrivande stund har jag fått två ”nej-tack” av förlag, samt ett peppande ”nej-tack” av den litterära agenturen. Svar som det sistnämnda är de som gör att man inte gräver ner sig i pappershögar, anteckningssidor och post-it-lappar här hemma. Eller om man istället väljer att bära ut varje mikromillimeter av pappersmassa och tända på en magnifik lättantändlig och något tidig majbrasa – som dessutom brinner upp innan den första raketen hunnit brista ut i en ”knall”-vacker färg.

Det peppande ”Nej-tack”-et innehöll dessa värmande meningar: ”Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential.” och ”Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

Agenturen menar att det är svårt att sälja in historiska manus hos förlag. Och antagligen för att förlagen anser att läsarkretsen inte är så vid som man önskar för att våga satsa pengar på en debutant.

Platsen där mitt manus utspelar sig (Högbergsfältet) är dock populärt hos många både i Sverige och även amerikaner har upptäckt platsen. Intill Högbergsfältet i Persberg har jag vuxit upp och mina föräldrar bor fortfarande kvar där. Nästintill dagligen kommer det människor, geologer och andra för att uppleva och utforska de gamla gruvorna och den vackra miljön. Hårdrockssångaren Alice Cooper har uppmärksammat platsen via Facebook och NWT har skrivit en artikel om det här. Programmet ”Vem tror du att du är?” med avsnittet med skådespelerskan Marie Richardson hade haft släktingar som arbetat i Högbergsfältets gruvor. Men att säga att det kan ge manuset läsare… Det är såklart inte garanterat, men åtminstone är det ett bättre utgångsläge än om platsen inte ens drar någon besökare eller att ingen vet om att platsen ens finns.

Hjälp mig hålla modet uppe – det måste gå!

Här är en bild på en del av Högbergsfältet. Taget på påskafton under en promenad med familjen. Just klocktornet är med i en hemskare scen i manuset:

IMG_2525