Bullet Journal – 1 månad senare

En månad har gått med att använda ”Bullet Journal” i mitt privata liv där skrivandet får stå i fokus. Genom att anteckna ner mina mål för en-två månader i taget kan jag känna att stressen minskat en aning, även om jag vet att det kan bli ännu bättre. Jag har medvetet valt att använda journalen till min mer kreativa sida som får ta plats privat, då jag har ett heltidsarbete inom ett annat område och där jag har andra kalendrar som fylls av saker att göra och komma ihåg. Att blanda in arbetslivet på flera ställen blir rörigt och kräver ständig uppdatering. Därför handlar min så kallade ”Bujo” enbart om skrivandet.

Kommer jag att fortsätta med journalen?

Ja! Än så länge känner jag att jag måste pröva på den ännu mer och strukturen i den gör att den blir tydlig och mer effektivare än kom-ihåg-lappar, eller anteckningar i mobilen etc.

IMG_4046

Jag såg till att jag antecknade antalet skrivna ord jag gjorde under november-månad. Varje dag har en egen rad att anteckna på. Först kändes det löjligt de gånger när jag antecknade 70 ord, 20 ord, 253 ord… Men när månaden slog över till december, räknade jag ihop alla bäckar små (även de lite större) och insåg att jag skrivit ca 10 boksidor under november. För mig och med den stress/tid arbete och privatliv för övrigt fyller, så känns det som en ordentlig framgång för manuset. Att anteckna antalet ord är något jag ska fortsätta med. Då jag får ett bättre perspektiv och ser hur det faktiskt går framåt.

Annonser

Boktips ”…perfekt manus”

För några veckor sedan beställde jag boken ”Steg för steg till ett perfekt manus” av Sissel Myrup. Den riktar sig till de som skrivit ett första utkast av ett manus och vill styra upp redigeringsarbetet.

Min första tanke när jag fick den var att den inte såg mycket ut för världen. 69 sidor i ett litet format. Men nu när jag granskat innehållet kan jag varmt rekommendera denna redigeringshandbok till alla som skriver. Och inte bara de som ska inleda en redigeringsfas. Innan man ger sig i kast med ett manus, kan man ögna igenom boken för att få rätt sorts frågor till sig som bygger kommande manus på ett stabilare sätt redan från start. T.ex få till ett synopsis, ställa sig rätt frågor om vad man vill med manuset. Hålla fokus och inte sväva iväg, så att säga.

Boken tar upp många verktyg och begrepp. Dramaturgi är ett sådant och det förklaras kort vad det innebär. För att grotta ner sig mer behöver man uppsöka andra källor för att få mer kött på benen, men denna lilla bok tar upp ett stort innehåll som hjälper en författare att hålla koll och bygga upp ramar. Hitta tips och trix som underlättar. Steg för steg.

Ljuset i tunneln

IMG_3700 Efter att ha haft en rivstart på arbetet, stöttat och finnas där för barnen som börjat skolan med ny miljö/nya lärare och sedan bli sjuk under nästan 3 veckor, så kan jag lugnt påstå att ljuset i skrivtunneln har varit dunkel. Men det är helt okej! Jag börjar se ljuset. Och även om livet faktiskt får komma emellan, så är det just att ha haft något influensaliknande/bihåleinflammation med magiskt otäck värk i huvud och ögon som känns onödigt ”i vägen” för skrivandet och som gör att jag prisar friskheten. Arbete är sådant som måste till och barnen har alltid en självklar plats här i livet.

Nu gäller det att nå fram till dörren, öppna den och hitta tankarna som gäller för det manus jag lever i just nu. Rensa bort onödiga vägar och drömmar som inte får ta plats just nu. Och hur gör jag det mest effektivt efter ett uppehåll på några veckor?

IMG_3705

 

Genom att läsa om manuset. Allt! Så enkelt är det. Jag måste få alla skrivande delar på plats i mitt sinne och minne igen. Vilka ord som valts, känslor som gestaltats (och markera de jag upptäcker som ännu inte gestaltats). Minnas vilken stig jag senast var inne på och försöka trampa upp den igen. Först då kan man öppna manuset nästa gång och känna att det lever och andas på egen hand.

IMG_3702                                                                                                                                                                        (bilder: Pixabay.com)

Antal ord skrivna under semestern

Semestern är slut… Tiden bara rusar iväg. Jag hade tänkt mig att hinna med en hel del, både skrivande, kurs, renoveringar, böcker att läsa, barn att mysa med och så vidare. Hur har det gått, då?

Kurs: Check! I Jorun Modéns anda. Rekommenderar henne varmt, som sagt.

Renovering: Check! Nästintill klart med att brädfodra om friggeboden.

Lästa böcker: Niet! Tre halvlästa böcker. Hur är det möjligt att behöva kasta sig in i tre (!) böcker?! Irriterande och stressande. Men lästa böcker med barnen: ca 20-30 st! Och de flesta hade de läst av egen ”maskin” och på egen nivå.

Myst med barnen: Check! Även om man aldrig uppnår någon sorts kvot där, så har jag sett till att jag umgåtts och SETT barnen. Pratat och diskuterat med dem.

Sist men inte minst… Skrivandet då?

Jodå, om man tänker att jag under början av februari till början av april präntade ner 63 sidor á 20 074 ord, har jag under sex veckor semester (dessvärre inte under varje dag då resor och annat gjort det omöjligt emellanåt) lyckats pränta ner ord så manuset växt till 104 sidor á 33 548 ord (firade 100-sidors dagen för några dagar sedan med en skål genom en svingande hand uppe i luften, för att sedan fortsätta skriva några rader till).

41 sidor är inte illa pinkat. Även om det kunde ha varit mer.

Hoppas ni andra skrivande själar där ute också fått ner några rader och tillåta er att känna er nöjda med dem, oavsett hur många de än blev.

Inspiration vs produktion?

Familjens resa till Riga har precis avslutats. Inte ett enda skrivet ord har det blivit gjort, men däremot har inspirationen gett energi och idéer. Det finns alltid något man gör som man har nytta av i skrivandet. Så är det. Även om fingrarna saknat tangenter, måste hjärnan ändå leva i nuet och insupa detaljer, föra samtal och uppleva positiva och negativa upplevelser. Ju mer man upplever, desto mer kunskap/syn på livet införskaffar man sig – och i skrivandets värld kan man använda det – likaså vända på det.

IMG_3324

För min del vet jag hur det känns att inte njuta av att sova på färjor, detaljer man märker, tankar som väcks till liv. På min man kan jag se det motsatta. Irritation om man drar rädslor till sin spets, smått snarkande emellanåt som visar att sovandet inte är några problem. Lugnet som omger honom. (Tack och lov för det!)

I centrala Riga fanns det ett café som hette: Author Café. Dessvärre passade det inte en familj för en fika just där och då, men det gav mig ändå funderingar på caféer som är passande för att sitta ned och skriva på. Om ni har tips på caféer i olika städer, maila gärna (helen.wigh@gmail.com) eller skriv en kommentar. Det är sådant som alltid är bra att samla, för man vet aldrig när man behöver det.

IMG_3309

Förutom caféer man snubblar över, kan man även låta en stads historia lämna avtryck och öka fantasin och inspirationen till nya historier. Ju mer man vet, desto lättare är det att skriva om det. Och att uppleva saker på plats är såklart bättre än att läsa om platser. Det är lätt att missa viktiga detaljer som kan bli avgörande för äktheten, om man inte besökt platsen på riktigt. De som bor där måste tro på att man vet vad man talar om. Likaså om en läsare är en historiker, samhällsvetare, expert inom imperialismen. Det man skriver om måste ha en tyngd och enligt mig ligger tyngden i säregna detaljer som har sina rötter i kunskapen.

Slutsats: Genom inspiration får man ett rejält tillskott av produktion. Stressa av och njut!

IMG_3307

Här en bild tagen av mig på S:t Peterskyrkan från 1200-talet (utbyggd 1400-talet).

 

Disciplin & prioritet

I mitt förra inlägg  funderade jag på hur man ska få till skrivandet under semestertiden. Och det är ju som sagt en prioritetsfråga och att ha disciplin på sig själv. Under de senaste fem dagarna har jag lyckats knåpa ihop 10 sidor text. Genom att jag har tagit bort mitt tv-tittande och istället satt mig vid datorn har det ökat flödet i skrivningen enormt. Ju längre tid man håller sig borta från manuset, desto längre startsträcka behöver man när man väl kommer tillbaka. Och vad skönt det är att slippa den där startsträckan – att snabbt och effektivt ta vid där man slutade. Nu ska jag se till att minnas det (igen!).

Likaså får jag minska på att läsa skönlitteratur samt fackböcker. Jag har en nära vän, L.G, som tipsar mig om att lyssna på böcker istället. Då hinner man med det med, t.ex. när man städar, kör bil eller gör andra vardagssysslor där det är möjligt att tankarna kan få fokusera på berättandet. Mindfulness, vad är det 😉 . Prioritera åter igen! Vad är viktigast för mig just nu?

Det är mycket jag har missat då jag fått lov att prioritera annat. Medan jag klipper gräs passar jag på att lyssna på ”poddar” och lyssnar ikapp ”Skriv en bestseller – eller en annan bok” med Ninni Schulman och Caroline Eriksson (har ni inte lyssnat på deras podd, så gör det. Väldigt bra och med mycket matnyttigt där Caroline och Ninni är en genuin och naturlig duo tillsammans). I det sista avsnittet diskuterade de just vilka uppoffringar de har varit tvungna att göra för att skriva. De svarade även på frågan om det är möjligt att ha ett heltidsarbete samt barn och ändå hinna med skrivhantverket. De svarade ja, men att man måste ju välja bort något. Därefter gav de tips på sådant man kunde välja bort och där tv-tittandet är det första att radera ur sin tillvaro.

Mitt manus är nu på 90 sidor, när det kommit till 100 är det dags att fira (i mindre skala). Att ha små mål längs vägen underlättar för mig än att tänka att jag firar när jag är helt klar. Hellre tar jag mig små stunder av glädje längs vägen för att sedan brisera ut i lycka när manuset fått sitt sista redigeringsputs. Det är en bit kvar, men vad gör det med glädjestunder längs vägen…

Skrivtid

Att få till skrivtid under semestern var svårare än vad jag trodde. Jag har läst tips från skrivande själar om att sätta en fast tidpunkt på dagen då det kommer att ske, prioritera och prioritera igen. Men semestern saknar den vardagliga rutinen man annars har när man arbetar. Eller är det bara jag som inte är tillräckligt enveten? Hur gör ni andra som lyckas?

IMG_3231 (1)

Medan barnen tittar på ”Sommarlov” sätter jag mig ute i kvällssolen. Kanske jag hinner komma till min 80:e sida innan det är dags för läggning?

Ett sätt att redigera manus – mitt exempel

Att redigera är något som kan ta lång tid och till och med väldigt lång tid, beroende på hur strukturerad man är när man börjar redigera. Jag tänkte skriva ner här hur jag har gjort och vad som har fungerat för mig.

En första sak att tänka på är om man redigerar genom att läsa på en dataskärm eller pappersformat. För min del föredrar jag att läsa på papper, men att skriva ut ett 300-sidigt manus gång på gång (beroende på hur stora ändringar man har gjort under redigeringsvändorna), så blir det kostsamt både för författaren och för naturen. Därför försöker jag göra en första genomläsning på datorn och göra de ändringar jag tycker behövs göras. När jag sedan tycker att jag är nöjd, skriver jag ut det – och då börjar man se andra saker man tidigare missat. Vid en tredje, fjärde redigeringsrunda är jag sedan tillbaka på datorskärmen igen och med ett redigeringspapper vid min sida. Rent generellt redigerar man från stort till smått (från större korrigeringar till små detaljer). Här nedan beskrivs det mer utförligt. Från att börja skriva (mer kortfattat) till hur jag redigerar:

  1. Strukturera upp händelserna till bokidén genom post-it på A3.

  1. Lägga in samma struktur som jag har på post-it i ett Word-dokument, genom att använda mig av ”Navigering” (se tidigare inlägg).

  1. Börja skriva de scener som är tydligast i mitt inre. Behöver alltså inte vara från början till slut, utan hoppar dit jag vill. Ju mer jag vet om historien, desto mer kan jag hoppa runt i både början, mitten slut. Är något oklart stannar jag upp och tvingar mig tänka klart för att inte känna låsningar när jag skriver. Att vänta på inspiration… nja. Då kan man få vänta länge. Snarare tvinga sig till inspiration genom att se på bilder som triggar igång skrivandet, läsa i fakta böcker om något som florerar i just ditt manus, filmer, musik, etc.

  1. När jag skriver en första vända på manus, skriver jag så att säga ”skelettet” först. Jag oroar mig inte länge på ordval och om jag har tillräckligt med sinnesintryck eller dylikt i texten. Det ska bara kännas bra och jag måste låta kreativiteten få utlopp.

  1. Jag undviker att göra omläsningar och pilla i text som jag redan skrivit. Är jag osäker när jag sätter mig nästa dag framför datorn, på hur jag uttryckte mig innan för att kunna ta vid där jag slutade, måste jag såklart skumma igenom texten. Men jag undviker att stanna i ett redigeringsläge, då det stannar av flödet – att texten växer. Jag förlorar skrivtid.

  1. När man skrivit så pass mycket text att man behöver se efter om det finns en röd tråd som löper genom de olika händelserna/scenerna, läser jag igenom för att få en uppfattning vad jag missat att ge läsaren för att bättre hänga med i manuset. Här är jag med med post-it-lapparna som får uppdateras/läggas till/tas bort beroende på hur historien vuxit fram. Här lägger jag även till sådant som är självklart att det saknas, t.ex. en händelse, ett sinnesintryck o.d. för att ge scenerna kött och för att de ska kännas äkta. Lika mycket som jag kan tänkas lägga till i scener, kan jag även skala bort. Ofta kan det vara två meningar efter varandra som säger samma sak (även om jag med tiden lagt bort det olaten så det händer mer sällan). T.ex. ”Hon orkade inte se honom mer. Inte en enda sekund till ville hon se hans nuna.” Stryk en av dem – välj ut den som säger det bäst. Det räcker så. Båda säger samma sak Man vill gärna förstärka första meningen genom att ta i lite till i mening två, men stryk den första och ta i direkt istället. Skrivit rad på rad som saknar syfte eller drivet texten framåt? Stryk.

  1. Känner jag mig nöjd med texten i sin helhet börjar jag att flytta om mina scener dit jag vill ha dem. Anledningen är för att jag håller ordning på dem i min första vända i manuset för att tydligare lägga märke till den röda tråden. Sedan mixar jag upp de olika karaktärerna/tidslinjerna, så det känns som ett bra driv och man inte blir för mättad av en karaktär eller för att höja spänningen. Att flytta om scener/kapitel gör jag enkelt genom navigeringen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg).

  1. Beroende på om jag känner att jag läst igenom manuset en gång på datorn och känt mig nöjd, skriver jag ut det för att läsa det grundligare. Här måste manuset vila i flera dagar (det kan man med fördel göra även innan man läser igenom det på datorn). Gärna så man glömmer bort det något. Anledningen är för att ögonen bättre ska kunna redigera och inte läsa manuset genom minnet, då hoppas man lätt över saker eftersom man vet vad det står på raderna. Kan kännas frustrerande, men i själva verket sparar man sig tid. Medan man låter dagarna gå, kan man skriva upp händelser för nästkommande projekt.

  1. När dagarna, veckorna har gått: I pappersformat försöker jag sedan göra det som alla lektörer, författare och andra skrivande människor tipsar om – att läsa igenom manuset förbehållöst utan att föreslå ändringar längs vägen. Hur svårt är inte det?! Men jag försöker. Ett tips är att bara dra ett streck med blyertspennan i marginalen om det är något man känner att ändra för. Ord som blivit fel kan jag inte låta bli att markera/stryka direkt i meningarna. Det går snabbt och stör inte redigeringsläget i mig.

  1. När jag läst igenom manuset och bara gjort småmarkeringar som jag inte kan låta bli, är det dags att granska det mer noggrant. Här har lektörer olika sätt att ta sig an text. Olika frågor de fokuserar på i olika vändor. Det kan vara fokusområden så som: gestaltning, dialoger, sinnen, karaktärer, miljö… Har varje scen ett driv och är onödig information bortskalad? Finns det tillräckligt gestaltat, berättat, för att läsaren ska få precis tillräckligt att hänga med och inte ha blivit ”skriven på näsan”? Är snabba scener snabba? Eller för utdragna?

Till mitt första manus gjorde jag en egen mall som har varit mig till stor hjälp. Genom att använda sig av tabeller i Word utformar jag två avlånga rutor (se bild).

img_3106.jpg

 I den ena rutan står kapitelnummer samt kort beskrivning av vad som händer i kapitlet (ex. inbrott 1). I rutan bredvid kan jag göra små kommentarer på vad som behöver ändras i scenen. T.ex. ”för snabbt händelseförlopp”, ”för tråkig början”, ”för segt”, ”lite detaljer”, ”rimligt?” etc. Anledningen till att jag skriver anteckningar här är för att det första utkastet av manuset i pappersformat har sina anteckningar redan samt är ändrat sedan dess. Då läser jag scen för scen på datorn och har bara ett fokus i taget (det som känns mest angeläget av alla fokusområden börjar jag med). Tankarna/ändringarna som kommer till mig, för jag istället ner på papperet och jag kan skriva ut flera sådana papper som rymmer flera kapitels anteckningar än att behöva printa ut manus gång på gång. Sparar på VÄLDIGT mycket papper och är lättare än att kladda ner samma manus gång på gång (som dessutom är ändrat efter de tidigare redigeringarna). Är det något klurigt med en mening försöker jag ändra den direkt i datorn, känns det som fel tid att göra ändringar (om risken är att jag tappar flytet med själva redigeringen i stort för en liten ”skitsak”), så antecknar jag den i inledningsvis med citattecken i rutan ”Carl springer nedför…” i rutan, så vet jag vad jag anmärkt på och kan lösa problemet när andan faller på vid ett senare tillfälle.

På bilden ovan har jag även siffror bredvid rutorna. Det är antalet sidor varje kapitel är på. Jag vill gärna skriva kortare kapitel och vill att det ska vara ungefär lika många i varje kapitel – att det inte ska skilja på 10 sidor. Då delar jag hellre på kapitlet.

Likaså kan jag markera med olika färger vems perspektiv man följer. Markera ett kapitel (första rutan) med en färg från överstrykningspennor. Med färger ser jag bättre så att det är bra fördelat med perspektivskifte än att det bara står svart text på vitt papper.

IMG_3111

Genom att göra pilar i vänstermarginalen visar jag hur jag vill flytta kapitlen om det behövs. När jag nått manusets slut går jag sedan igenom redigeringspapperen och ändrar efter dem direkt i manuset. Genom denna metod antecknas mina redigeringstankar snabbt och hindrar inte genomläsningen, (och på väldigt lite papper), som det skulle ha gjorts om jag hade lagt tiden på att ändra dem direkt de dyker upp. Genom att genomläsa med redigeringsfokus i ett mer konstant flöde är minnet vassare och minns vad man läst de tidigare 150 sidorna. Men börjar man lägga tiden på att redigera samtidigt – att faktiskt göra ändringarna i manuset direkt – kan man lätt tappa fokus.

  1. Om många ändringar har gjorts skriver jag ut dessa redigeringspapper på nytt, med kapitlen i den rätta ordningen (om jag har ändrat deras ordning efter första vändan) och kan sedan välja ett annat fokus. T.ex. hur man kommer in i scenen och hur den slutar. Att försöka sig på ”Cliffhanger-metoden” att ”komma in sent i en scen och lämna tidigt” håller man nerven hos läsaren där. Eller bara fokusera på dialogerna. Miljön… Ja ett annat fokusområde helt enkelt. Då läser jag igenom scenerna igen. Här kan jag till och med känna mig väldigt nöjd med vissa kapitel – då gör jag en ”bock” i det kapitlets ruta. Då kan det kapitel få vila och slippa fler genomläsningar och fokus ligga på de kapitel som behöver det. Ju fler kapitel som har ”grönt ljus” desto närmare slutet av redigeringen anser jag mig. Har många ändringar kommit till mig krävs ett par vändor till för att se att ändringarna håller och blev bra.

  1. Känner man sig sedan helt nöjd… Så nöjd som är möjligt på egen hand, då är det dags för testläsare, kompisen med hökblick och med kunskap i grammatik samt som har språkkänsla. Har du ingen sådan kompis? Fråga bloggare som du lärt känna. Facebook har en grupp för testläsare (tack Carola för tipset i våras). Byt tjänster med varandra. Låt även noviser läsa igenom manuset och ge sin feedback. Lektörer skickar gärna med frågor eller punkter för genomläsarna att ha med sig. Jag har inte gjort det när de först får manuset. Istället har jag ställt frågor som bekymrat mig i efterhand. T.ex. ”Märkte du att han var ledsen där och att det berodde på…” ”Var den scenen för seg och tråkig?” Etc. Jag tycker att det känns bäst att de får läsa igenom mer förbehållslöst första gången och sedan djupdyka på vissa ställen där jag har funderingar. När de läser igenom första vändan får de gärna anteckna sådant som kommer reageras på spontant (både positivt och negativt), för att sedan gå tillbaka och ge en utförligare kommentar till vad de reagerade på. Det går fint att använda ”kommentarer” i Word, om de läser det genom datorn.

Detta är ett av tusen sätt att gå till väga på. Inget av ovanstående är skrivet i sten. Att försöka vara kortfattad när man beskriver sin redigeringsprocess kan vara svårt, men jag är nyfiken på hur andra gör. Skriv gärna och berätta!

 

 

Ett manus födelse

Skriver du ett manus från början till slut? Eller är du en sådan som skriver de scener som lockar mest? De som är klara i huvudet? Får du en grundidé med någon scen, eller kommer du i stort sett på hela händelseförloppet i större drag direkt?

I samtal med skrivarvänner har jag lärt mig att varje individs process ser olika ut. Med process tänker jag från idé till färdigt manus. Vägen dit kan nås genom många olika vägar. Frågan är vilken väg du föredrar.

I detta inlägg tänkte jag skriva om hur jag arbetar från början med ett nytt manus:

Ett manus födelse kan komma från en bild i en tidning, en händelse, eller ett öde som man tagit del av i olika sorters medier. Här är det viktigt att man förstår att jag inte tar en annan människas upplevelse och skriver om (då måste man fråga och jag gillar att använda fantasin och bygga upp egna världar, men med ett startskott någonstans ifrån). Första manuset var det själva platsen (miljön) som gav mig inspiration till skrivandet. Andra manuset var det en bild som triggade igång en historia.

Under mina två manus har jag aldrig haft precis hela historien klar för mig. Däremot vet jag under vilken premiss jag vill skriva. Vilket tema manuset ska ha, t.ex. ”Styrka som leder till rättvisa”. Den tonen får sedan genomflöda manuset på olika nivåer.

Under skrivandets gång växer mer och mer fram till mig. Ibland måste jag ta en paus, för att sedan tvinga mig att tänka flera steg längre och därmed kunna fläta samman mina scener och få till en slutprodukt som inte spretar.

Apropå spretar, ett manus brukar ofta spänna över ett par hundra sidor och några till i mitt fall… Säg tre hundra. För att hålla ordning och reda på scenerna använder jag mig av post-it-lappar. På en post-it kan det stå ”XX flyttar in”. Varje HK (huvudkaraktär) får en egen färg. Sedan sätter jag upp dessa post-it i ordning på stora A3-papper. En stor fördel med detta arbetssätt är att man inte behöver sitta vid en dator och ha all information där. Jag vill gärna ha en lättöverskådlig blick och något mer handfast än vad en skärm kan ge. Förkastar man en scen skrynklar man ihop lappen och ersätter med en annan, ändrar om i strukturen och flyttar om. Andra kan gilla skrivprogram till datorn, så som Scrivener.

I mitt nuvarande manus har jag tre stycken A3-papper igång. Ett för 1947:s historia (så den har en röd tråd och är trovärdig), ett andra papper för nutiden samt ett tredje för tankar jag har om själva manuset, men som inte kan sättas i scener ännu utan måste gro.

IMG_3081
A3-papper som ger överblick över scenerna i manuset. Varje huvudkaraktär har egen färg.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp hur jag börjar skriva på ett nytt manus…

Vässade verktyg

IMG_3071 (1)

Kursen med Jorun Modén (som driver Författarkurs.se) är nu avslutad. En intensiv vecka med daglig lärar- och kamratrespons är över och kvar sitter jag med både nya och gamla skrivverktyg. De gamla har blivit vässade och jag har fyllt på med nya begrepp som florerar i skrivandets värld.

Efter kursen känner jag mig rik på lärdom samt fylld av glädje att ha fått lärt känna flera skrivar-vänner där vi ska försöka hålla kontakt och stötta varandra. Jag kan rekommendera alla att pröva på en av Joruns kurser. De är gedigna!

Nu är det dags för mig att komma i mål med mitt senaste manus som utspelar sig i nutid samt 1947. Genom att avsätta små stunder varje dag, ska jag ro det i land. Precis som jag gjorde med mitt första manus. Medan skrivandet tar fart igen kommer bloggen att uppdateras mer frekvent än hittills. I början var jag oerhört skeptisk till att blogga, men det hjälper mycket att få ordning på tankarna och se klarare i var man är på väg. Så jag tackar Carola Strömstedt för sparken i baken. Den gjorde nytta! Och i ärlighetens namn så är det inte så farligt att blogga…