En framgångsstrategi

Jag har utvärderat mina strukturella förändringar. Här nedan skriver jag om vad det har gett mig och min skrivprocess:

Tack vare att jag faktiskt fortfarande använder mig av min Bullet Journal som jag skrivit om i tidigare inlägg, har jag koll på hur skrivprocessen förändrats över tid. Genom korta anteckningar vet jag hur varje dag sett ut, likaså ser jag vilka dagar som varit blanka och då har det därmed inte blivit något skrivet. Jag kan även se tillbaka i mina sparade filer som jag skickar till min mail som säkerhetskopia, hur manuset sakta med säkert växt fram. Och OJ vad jag kan se en förändring! bricklayer-28805__340

Alla skrivande själar tar sig an sitt projekt på olika sätt. Jag lär mig fortfarande hur just jag fungerar och genom radikala förändringar på sistone, inser jag vad som lyft upp skrivprocessen ordentligt. Det kan sammanfattas med ett ord: Struktur. Under de år jag skrivit har strukturen funnits på post-it-lappar som uppdaterades sporadiskt. Även lösryckta A4-sidor med anteckningar som låg här och där, tankar utan någon ordentlig röd tråd från början till slut. Jag har lyckats skriva ett manus på detta sätt, samt påbörja mitt andra. Men det var inte förrän jag verkligen la strukturen ordentligt som skrivandet nådde sin högsta produktivitet.

Genom Bullet Journal kan jag nu jämföra mitt skrivande före och efter struktur. Innan en ordentlig struktur kunde jag ha skrivit 0-20 sidor per månad. I genomsnitt under 6 månader skrev jag 14,5 sidor per månad.

Efter att jag strukturerade upp mitt manus genom mitt egna sätt med tidslinje [som jag berättar om här] och med hjälp av Larry Brooks bok ”Story Engineering” [som jag berättar om här] har jag nu skrivit cirka 27 sidor på 10 dagar (!), vilket skulle kunna bli ca 90 sidor på 1 månad. Och då arbetar jag 100% med annat för att få inkomst, samt har en familj att finnas där till. (Att ha One-Note som ett levande dokument med persongalleri och detaljfakta om karaktärerna, sparar också tid, då informationen bara är ett klick bort. Jag behöver inte lämna datorn.)

En markant skillnad och varför är det så? Jag kan jämföra det genom detta: tänk dig att ta en sporadisk vandring i fjällen där du har en slutdestination men inga bestämda vägar eller stigar för att ta dig dit. Du går på känslan och någon form av intuition. Kanske enwall-3277652__340 kompass som du tror du vet att den fungerar. Du kan ta dig till mål, men omvägar och hinder längs vägen gör att det tar längre tid än förväntat och kanske du till och med ger upp och går tillbaka igen för att energin (inspirationen) hann ta slut. De scener du visste från början att du ville ha med, räckte inte ens till en tredjedel av ett manus.

Jämför detta med att ta en kartlagd och välplanerad vandring i fjällen, där du vet exakt vilken väg du ska ta. Du vet också vilken riktning du kan ta om kreativiteten i en scen överraskar dig (t.ex. du känner att du måste skriva om en oplanerad händelse som dyker upp) och för dig bort från den utstakade vägen för en stund – men det gör inget, eftersommountain-3325325__340 din utrustning du har med dig runtom, klarar av det och du hittar snabbt en lösning som tar dig ända fram till mål. Du är så säker på vad du vill med din vandring och vad du vill uppleva längs vägen, även om vissa överraskningar ändå sker. Att vara planerad och strukturerad innebär inte (för mig) att kreativiteten stryps. Snarare att den får komma till sin topp, då tankekraft inte behöver läggas på funderingar om riktning eller ”vad nu då?” efter varje skriven scen.

Jag förstår att i skrivprocessen måste jag även stanna upp och läsa igenom det jag skrivit när skelettet är klart, för att se om jag missat något eller om jag behöver lägga till en extrascen. Då blir det inte lika många ord tryckta som när man skriver sida upp och sida ner, händelse för händelse. Men var sak får ta sin tid och i slutändan får det inte handla om att jaga ett visst antal ord per dag, utan se till att kvalitén följer med längs vägen. Stanna upp. Låta manuset vila. Läs igenom. Fyll på. Men medan du skriver skelettet, med strukturen i ryggsäcken kan orden flöda på i hög hastighet.

Genom en genomarbetad struktur kan jag skriva ett manus MYCKET snabbare och med mer KVALITÉT. Ja, det är faktiskt så. Kan det bli bättre?

hiking-2618010__340

[Bilder från Pixabay.com]

 

 

Annonser

Kört fast i ditt manus?

Har du liksom jag kört fast i manusskapandet? Ju mer jag skrev, desto mer kände jag att en viktig pusselbit fattades i manuset. Och ju längre jag skrev på utan att ta itu med det, desto osäkrare blev jag. Tills jag stoppade mig själv.

Länge tänkte jag. Läste böcker om skrivandet som hantverk. Till slut kom jag på att jag måste strukturera upp manuset mer detaljerat. Vara helt på det klara med vad det är jag vill säga med det, samt finna den röda tråden – som dessutom ska vara motiverande och djup.

Hur gjorde jag nu då? Här nedan kommer en kortfattad sammanfattning [bra att känna till är att det aktuella manuset är indelat i två tidsperioder ”nutid/dåtid” med olika huvudpersoner i tiderna]:

  1. Jag skrev en kort sammanfattning av varje del nutid/dåtid som fick stå centrerat på varsitt papper. Runt omkring sammanfattningen skrev jag händelserna jag kände till i kolumner – precis som en mind map. One Note fungerar utmärkt till detta omkring-flyttande.IMG_4765
  2. Jag svarade även på frågan vad premissen var för historien. Vad var det jag ville med manuset? Vad berättade det?
  3. Jag strukturerade upp nutid och dåtid bredvid varandra i två kolumner, med nyckelhändelserna, för att se kopplingen dem emellan. Om det ens fanns någon? Varför fanns en händelse i dåtid och hade den en roll i nutid? Varför/varför inte? Är den viktig?IMG_4766
  4. Jag svarade på Larry Brooks frågedokument från Story Engineering. Och insåg vad jag inte kunde svara på. Just där var jag tvungen att fokusera och reda ut vad jag ville.
  5. Jag gjorde två tidslinjer på varsitt papper, en för nutid/dåtid. Där markerade jag de fyra delarna dramaturgiskt i varje tidslinje och bestämde mig för vad den första vändpunkten skulle vara för något i de olika tiderna, sedan mitten-delen och sista vändpunkten. Allt viktigt jag kunde få in. Här märkte jag att jag var osäker och att planering måste komma in. Vilken händelse skulle ligga var och varför? Vilken händelse saknade jag som var av betydelse?IMG_4764
  6. När jag sedan inte tänkte på historien ploppade det till i skallen på mig och jag fick den viktiga pusselbiten till mig! I medvetandet visste jag vilka delar som jag saknade och var de skulle ha för plats i historien. Då var det lättare att veta just vad det var för händelse/scener som måste till i varje tidsperiod. Och när man inte fokuserar hela tiden på samma bekymmer kommer svaret krypande, för med ovanstående verktyg hade jag precis sopat bort hindren för kreativiteten.

 

Bullet Journal – 1 månad senare

En månad har gått med att använda ”Bullet Journal” i mitt privata liv där skrivandet får stå i fokus. Genom att anteckna ner mina mål för en-två månader i taget kan jag känna att stressen minskat en aning, även om jag vet att det kan bli ännu bättre. Jag har medvetet valt att använda journalen till min mer kreativa sida som får ta plats privat, då jag har ett heltidsarbete inom ett annat område och där jag har andra kalendrar som fylls av saker att göra och komma ihåg. Att blanda in arbetslivet på flera ställen blir rörigt och kräver ständig uppdatering. Därför handlar min så kallade ”Bujo” enbart om skrivandet.

Kommer jag att fortsätta med journalen?

Ja! Än så länge känner jag att jag måste pröva på den ännu mer och strukturen i den gör att den blir tydlig och mer effektivare än kom-ihåg-lappar, eller anteckningar i mobilen etc.

IMG_4046

Jag såg till att jag antecknade antalet skrivna ord jag gjorde under november-månad. Varje dag har en egen rad att anteckna på. Först kändes det löjligt de gånger när jag antecknade 70 ord, 20 ord, 253 ord… Men när månaden slog över till december, räknade jag ihop alla bäckar små (även de lite större) och insåg att jag skrivit ca 10 boksidor under november. För mig och med den stress/tid arbete och privatliv för övrigt fyller, så känns det som en ordentlig framgång för manuset. Att anteckna antalet ord är något jag ska fortsätta med. Då jag får ett bättre perspektiv och ser hur det faktiskt går framåt.

Boktips ”…perfekt manus”

För några veckor sedan beställde jag boken ”Steg för steg till ett perfekt manus” av Sissel Myrup. Den riktar sig till de som skrivit ett första utkast av ett manus och vill styra upp redigeringsarbetet.

Min första tanke när jag fick den var att den inte såg mycket ut för världen. 69 sidor i ett litet format. Men nu när jag granskat innehållet kan jag varmt rekommendera denna redigeringshandbok till alla som skriver. Och inte bara de som ska inleda en redigeringsfas. Innan man ger sig i kast med ett manus, kan man ögna igenom boken för att få rätt sorts frågor till sig som bygger kommande manus på ett stabilare sätt redan från start. T.ex få till ett synopsis, ställa sig rätt frågor om vad man vill med manuset. Hålla fokus och inte sväva iväg, så att säga.

Boken tar upp många verktyg och begrepp. Dramaturgi är ett sådant och det förklaras kort vad det innebär. För att grotta ner sig mer behöver man uppsöka andra källor för att få mer kött på benen, men denna lilla bok tar upp ett stort innehåll som hjälper en författare att hålla koll och bygga upp ramar. Hitta tips och trix som underlättar. Steg för steg.

Ljuset i tunneln

IMG_3700 Efter att ha haft en rivstart på arbetet, stöttat och finnas där för barnen som börjat skolan med ny miljö/nya lärare och sedan bli sjuk under nästan 3 veckor, så kan jag lugnt påstå att ljuset i skrivtunneln har varit dunkel. Men det är helt okej! Jag börjar se ljuset. Och även om livet faktiskt får komma emellan, så är det just att ha haft något influensaliknande/bihåleinflammation med magiskt otäck värk i huvud och ögon som känns onödigt ”i vägen” för skrivandet och som gör att jag prisar friskheten. Arbete är sådant som måste till och barnen har alltid en självklar plats här i livet.

Nu gäller det att nå fram till dörren, öppna den och hitta tankarna som gäller för det manus jag lever i just nu. Rensa bort onödiga vägar och drömmar som inte får ta plats just nu. Och hur gör jag det mest effektivt efter ett uppehåll på några veckor?

IMG_3705

 

Genom att läsa om manuset. Allt! Så enkelt är det. Jag måste få alla skrivande delar på plats i mitt sinne och minne igen. Vilka ord som valts, känslor som gestaltats (och markera de jag upptäcker som ännu inte gestaltats). Minnas vilken stig jag senast var inne på och försöka trampa upp den igen. Först då kan man öppna manuset nästa gång och känna att det lever och andas på egen hand.

IMG_3702                                                                                                                                                                        (bilder: Pixabay.com)

Antal ord skrivna under semestern

Semestern är slut… Tiden bara rusar iväg. Jag hade tänkt mig att hinna med en hel del, både skrivande, kurs, renoveringar, böcker att läsa, barn att mysa med och så vidare. Hur har det gått, då?

Kurs: Check! I Jorun Modéns anda. Rekommenderar henne varmt, som sagt.

Renovering: Check! Nästintill klart med att brädfodra om friggeboden.

Lästa böcker: Niet! Tre halvlästa böcker. Hur är det möjligt att behöva kasta sig in i tre (!) böcker?! Irriterande och stressande. Men lästa böcker med barnen: ca 20-30 st! Och de flesta hade de läst av egen ”maskin” och på egen nivå.

Myst med barnen: Check! Även om man aldrig uppnår någon sorts kvot där, så har jag sett till att jag umgåtts och SETT barnen. Pratat och diskuterat med dem.

Sist men inte minst… Skrivandet då?

Jodå, om man tänker att jag under början av februari till början av april präntade ner 63 sidor á 20 074 ord, har jag under sex veckor semester (dessvärre inte under varje dag då resor och annat gjort det omöjligt emellanåt) lyckats pränta ner ord så manuset växt till 104 sidor á 33 548 ord (firade 100-sidors dagen för några dagar sedan med en skål genom en svingande hand uppe i luften, för att sedan fortsätta skriva några rader till).

41 sidor är inte illa pinkat. Även om det kunde ha varit mer.

Hoppas ni andra skrivande själar där ute också fått ner några rader och tillåta er att känna er nöjda med dem, oavsett hur många de än blev.

Inspiration vs produktion?

Familjens resa till Riga har precis avslutats. Inte ett enda skrivet ord har det blivit gjort, men däremot har inspirationen gett energi och idéer. Det finns alltid något man gör som man har nytta av i skrivandet. Så är det. Även om fingrarna saknat tangenter, måste hjärnan ändå leva i nuet och insupa detaljer, föra samtal och uppleva positiva och negativa upplevelser. Ju mer man upplever, desto mer kunskap/syn på livet införskaffar man sig – och i skrivandets värld kan man använda det – likaså vända på det.

IMG_3324

För min del vet jag hur det känns att inte njuta av att sova på färjor, detaljer man märker, tankar som väcks till liv. På min man kan jag se det motsatta. Irritation om man drar rädslor till sin spets, smått snarkande emellanåt som visar att sovandet inte är några problem. Lugnet som omger honom. (Tack och lov för det!)

I centrala Riga fanns det ett café som hette: Author Café. Dessvärre passade det inte en familj för en fika just där och då, men det gav mig ändå funderingar på caféer som är passande för att sitta ned och skriva på. Om ni har tips på caféer i olika städer, maila gärna (helen.wigh@gmail.com) eller skriv en kommentar. Det är sådant som alltid är bra att samla, för man vet aldrig när man behöver det.

IMG_3309

Förutom caféer man snubblar över, kan man även låta en stads historia lämna avtryck och öka fantasin och inspirationen till nya historier. Ju mer man vet, desto lättare är det att skriva om det. Och att uppleva saker på plats är såklart bättre än att läsa om platser. Det är lätt att missa viktiga detaljer som kan bli avgörande för äktheten, om man inte besökt platsen på riktigt. De som bor där måste tro på att man vet vad man talar om. Likaså om en läsare är en historiker, samhällsvetare, expert inom imperialismen. Det man skriver om måste ha en tyngd och enligt mig ligger tyngden i säregna detaljer som har sina rötter i kunskapen.

Slutsats: Genom inspiration får man ett rejält tillskott av produktion. Stressa av och njut!

IMG_3307

Här en bild tagen av mig på S:t Peterskyrkan från 1200-talet (utbyggd 1400-talet).

 

Disciplin & prioritet

I mitt förra inlägg  funderade jag på hur man ska få till skrivandet under semestertiden. Och det är ju som sagt en prioritetsfråga och att ha disciplin på sig själv. Under de senaste fem dagarna har jag lyckats knåpa ihop 10 sidor text. Genom att jag har tagit bort mitt tv-tittande och istället satt mig vid datorn har det ökat flödet i skrivningen enormt. Ju längre tid man håller sig borta från manuset, desto längre startsträcka behöver man när man väl kommer tillbaka. Och vad skönt det är att slippa den där startsträckan – att snabbt och effektivt ta vid där man slutade. Nu ska jag se till att minnas det (igen!).

Likaså får jag minska på att läsa skönlitteratur samt fackböcker. Jag har en nära vän, L.G, som tipsar mig om att lyssna på böcker istället. Då hinner man med det med, t.ex. när man städar, kör bil eller gör andra vardagssysslor där det är möjligt att tankarna kan få fokusera på berättandet. Mindfulness, vad är det 😉 . Prioritera åter igen! Vad är viktigast för mig just nu?

Det är mycket jag har missat då jag fått lov att prioritera annat. Medan jag klipper gräs passar jag på att lyssna på ”poddar” och lyssnar ikapp ”Skriv en bestseller – eller en annan bok” med Ninni Schulman och Caroline Eriksson (har ni inte lyssnat på deras podd, så gör det. Väldigt bra och med mycket matnyttigt där Caroline och Ninni är en genuin och naturlig duo tillsammans). I det sista avsnittet diskuterade de just vilka uppoffringar de har varit tvungna att göra för att skriva. De svarade även på frågan om det är möjligt att ha ett heltidsarbete samt barn och ändå hinna med skrivhantverket. De svarade ja, men att man måste ju välja bort något. Därefter gav de tips på sådant man kunde välja bort och där tv-tittandet är det första att radera ur sin tillvaro.

Mitt manus är nu på 90 sidor, när det kommit till 100 är det dags att fira (i mindre skala). Att ha små mål längs vägen underlättar för mig än att tänka att jag firar när jag är helt klar. Hellre tar jag mig små stunder av glädje längs vägen för att sedan brisera ut i lycka när manuset fått sitt sista redigeringsputs. Det är en bit kvar, men vad gör det med glädjestunder längs vägen…

Skrivtid

Att få till skrivtid under semestern var svårare än vad jag trodde. Jag har läst tips från skrivande själar om att sätta en fast tidpunkt på dagen då det kommer att ske, prioritera och prioritera igen. Men semestern saknar den vardagliga rutinen man annars har när man arbetar. Eller är det bara jag som inte är tillräckligt enveten? Hur gör ni andra som lyckas?

IMG_3231 (1)

Medan barnen tittar på ”Sommarlov” sätter jag mig ute i kvällssolen. Kanske jag hinner komma till min 80:e sida innan det är dags för läggning?

Ett sätt att redigera manus – mitt exempel

Att redigera är något som kan ta lång tid och till och med väldigt lång tid, beroende på hur strukturerad man är när man börjar redigera. Jag tänkte skriva ner här hur jag har gjort och vad som har fungerat för mig.

En första sak att tänka på är om man redigerar genom att läsa på en dataskärm eller pappersformat. För min del föredrar jag att läsa på papper, men att skriva ut ett 300-sidigt manus gång på gång (beroende på hur stora ändringar man har gjort under redigeringsvändorna), så blir det kostsamt både för författaren och för naturen. Därför försöker jag göra en första genomläsning på datorn och göra de ändringar jag tycker behövs göras. När jag sedan tycker att jag är nöjd, skriver jag ut det – och då börjar man se andra saker man tidigare missat. Vid en tredje, fjärde redigeringsrunda är jag sedan tillbaka på datorskärmen igen och med ett redigeringspapper vid min sida. Rent generellt redigerar man från stort till smått (från större korrigeringar till små detaljer). Här nedan beskrivs det mer utförligt. Från att börja skriva (mer kortfattat) till hur jag redigerar:

  1. Strukturera upp händelserna till bokidén genom post-it på A3.

  1. Lägga in samma struktur som jag har på post-it i ett Word-dokument, genom att använda mig av ”Navigering” (se tidigare inlägg).

  1. Börja skriva de scener som är tydligast i mitt inre. Behöver alltså inte vara från början till slut, utan hoppar dit jag vill. Ju mer jag vet om historien, desto mer kan jag hoppa runt i både början, mitten slut. Är något oklart stannar jag upp och tvingar mig tänka klart för att inte känna låsningar när jag skriver. Att vänta på inspiration… nja. Då kan man få vänta länge. Snarare tvinga sig till inspiration genom att se på bilder som triggar igång skrivandet, läsa i fakta böcker om något som florerar i just ditt manus, filmer, musik, etc.

  1. När jag skriver en första vända på manus, skriver jag så att säga ”skelettet” först. Jag oroar mig inte länge på ordval och om jag har tillräckligt med sinnesintryck eller dylikt i texten. Det ska bara kännas bra och jag måste låta kreativiteten få utlopp.

  1. Jag undviker att göra omläsningar och pilla i text som jag redan skrivit. Är jag osäker när jag sätter mig nästa dag framför datorn, på hur jag uttryckte mig innan för att kunna ta vid där jag slutade, måste jag såklart skumma igenom texten. Men jag undviker att stanna i ett redigeringsläge, då det stannar av flödet – att texten växer. Jag förlorar skrivtid.

  1. När man skrivit så pass mycket text att man behöver se efter om det finns en röd tråd som löper genom de olika händelserna/scenerna, läser jag igenom för att få en uppfattning vad jag missat att ge läsaren för att bättre hänga med i manuset. Här är jag med med post-it-lapparna som får uppdateras/läggas till/tas bort beroende på hur historien vuxit fram. Här lägger jag även till sådant som är självklart att det saknas, t.ex. en händelse, ett sinnesintryck o.d. för att ge scenerna kött och för att de ska kännas äkta. Lika mycket som jag kan tänkas lägga till i scener, kan jag även skala bort. Ofta kan det vara två meningar efter varandra som säger samma sak (även om jag med tiden lagt bort det olaten så det händer mer sällan). T.ex. ”Hon orkade inte se honom mer. Inte en enda sekund till ville hon se hans nuna.” Stryk en av dem – välj ut den som säger det bäst. Det räcker så. Båda säger samma sak Man vill gärna förstärka första meningen genom att ta i lite till i mening två, men stryk den första och ta i direkt istället. Skrivit rad på rad som saknar syfte eller drivet texten framåt? Stryk.

  1. Känner jag mig nöjd med texten i sin helhet börjar jag att flytta om mina scener dit jag vill ha dem. Anledningen är för att jag håller ordning på dem i min första vända i manuset för att tydligare lägga märke till den röda tråden. Sedan mixar jag upp de olika karaktärerna/tidslinjerna, så det känns som ett bra driv och man inte blir för mättad av en karaktär eller för att höja spänningen. Att flytta om scener/kapitel gör jag enkelt genom navigeringen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg).

  1. Beroende på om jag känner att jag läst igenom manuset en gång på datorn och känt mig nöjd, skriver jag ut det för att läsa det grundligare. Här måste manuset vila i flera dagar (det kan man med fördel göra även innan man läser igenom det på datorn). Gärna så man glömmer bort det något. Anledningen är för att ögonen bättre ska kunna redigera och inte läsa manuset genom minnet, då hoppas man lätt över saker eftersom man vet vad det står på raderna. Kan kännas frustrerande, men i själva verket sparar man sig tid. Medan man låter dagarna gå, kan man skriva upp händelser för nästkommande projekt.

  1. När dagarna, veckorna har gått: I pappersformat försöker jag sedan göra det som alla lektörer, författare och andra skrivande människor tipsar om – att läsa igenom manuset förbehållöst utan att föreslå ändringar längs vägen. Hur svårt är inte det?! Men jag försöker. Ett tips är att bara dra ett streck med blyertspennan i marginalen om det är något man känner att ändra för. Ord som blivit fel kan jag inte låta bli att markera/stryka direkt i meningarna. Det går snabbt och stör inte redigeringsläget i mig.

  1. När jag läst igenom manuset och bara gjort småmarkeringar som jag inte kan låta bli, är det dags att granska det mer noggrant. Här har lektörer olika sätt att ta sig an text. Olika frågor de fokuserar på i olika vändor. Det kan vara fokusområden så som: gestaltning, dialoger, sinnen, karaktärer, miljö… Har varje scen ett driv och är onödig information bortskalad? Finns det tillräckligt gestaltat, berättat, för att läsaren ska få precis tillräckligt att hänga med och inte ha blivit ”skriven på näsan”? Är snabba scener snabba? Eller för utdragna?

Till mitt första manus gjorde jag en egen mall som har varit mig till stor hjälp. Genom att använda sig av tabeller i Word utformar jag två avlånga rutor (se bild).

img_3106.jpg

 I den ena rutan står kapitelnummer samt kort beskrivning av vad som händer i kapitlet (ex. inbrott 1). I rutan bredvid kan jag göra små kommentarer på vad som behöver ändras i scenen. T.ex. ”för snabbt händelseförlopp”, ”för tråkig början”, ”för segt”, ”lite detaljer”, ”rimligt?” etc. Anledningen till att jag skriver anteckningar här är för att det första utkastet av manuset i pappersformat har sina anteckningar redan samt är ändrat sedan dess. Då läser jag scen för scen på datorn och har bara ett fokus i taget (det som känns mest angeläget av alla fokusområden börjar jag med). Tankarna/ändringarna som kommer till mig, för jag istället ner på papperet och jag kan skriva ut flera sådana papper som rymmer flera kapitels anteckningar än att behöva printa ut manus gång på gång. Sparar på VÄLDIGT mycket papper och är lättare än att kladda ner samma manus gång på gång (som dessutom är ändrat efter de tidigare redigeringarna). Är det något klurigt med en mening försöker jag ändra den direkt i datorn, känns det som fel tid att göra ändringar (om risken är att jag tappar flytet med själva redigeringen i stort för en liten ”skitsak”), så antecknar jag den i inledningsvis med citattecken i rutan ”Carl springer nedför…” i rutan, så vet jag vad jag anmärkt på och kan lösa problemet när andan faller på vid ett senare tillfälle.

På bilden ovan har jag även siffror bredvid rutorna. Det är antalet sidor varje kapitel är på. Jag vill gärna skriva kortare kapitel och vill att det ska vara ungefär lika många i varje kapitel – att det inte ska skilja på 10 sidor. Då delar jag hellre på kapitlet.

Likaså kan jag markera med olika färger vems perspektiv man följer. Markera ett kapitel (första rutan) med en färg från överstrykningspennor. Med färger ser jag bättre så att det är bra fördelat med perspektivskifte än att det bara står svart text på vitt papper.

IMG_3111

Genom att göra pilar i vänstermarginalen visar jag hur jag vill flytta kapitlen om det behövs. När jag nått manusets slut går jag sedan igenom redigeringspapperen och ändrar efter dem direkt i manuset. Genom denna metod antecknas mina redigeringstankar snabbt och hindrar inte genomläsningen, (och på väldigt lite papper), som det skulle ha gjorts om jag hade lagt tiden på att ändra dem direkt de dyker upp. Genom att genomläsa med redigeringsfokus i ett mer konstant flöde är minnet vassare och minns vad man läst de tidigare 150 sidorna. Men börjar man lägga tiden på att redigera samtidigt – att faktiskt göra ändringarna i manuset direkt – kan man lätt tappa fokus.

  1. Om många ändringar har gjorts skriver jag ut dessa redigeringspapper på nytt, med kapitlen i den rätta ordningen (om jag har ändrat deras ordning efter första vändan) och kan sedan välja ett annat fokus. T.ex. hur man kommer in i scenen och hur den slutar. Att försöka sig på ”Cliffhanger-metoden” att ”komma in sent i en scen och lämna tidigt” håller man nerven hos läsaren där. Eller bara fokusera på dialogerna. Miljön… Ja ett annat fokusområde helt enkelt. Då läser jag igenom scenerna igen. Här kan jag till och med känna mig väldigt nöjd med vissa kapitel – då gör jag en ”bock” i det kapitlets ruta. Då kan det kapitel få vila och slippa fler genomläsningar och fokus ligga på de kapitel som behöver det. Ju fler kapitel som har ”grönt ljus” desto närmare slutet av redigeringen anser jag mig. Har många ändringar kommit till mig krävs ett par vändor till för att se att ändringarna håller och blev bra.

  1. Känner man sig sedan helt nöjd… Så nöjd som är möjligt på egen hand, då är det dags för testläsare, kompisen med hökblick och med kunskap i grammatik samt som har språkkänsla. Har du ingen sådan kompis? Fråga bloggare som du lärt känna. Facebook har en grupp för testläsare (tack Carola för tipset i våras). Byt tjänster med varandra. Låt även noviser läsa igenom manuset och ge sin feedback. Lektörer skickar gärna med frågor eller punkter för genomläsarna att ha med sig. Jag har inte gjort det när de först får manuset. Istället har jag ställt frågor som bekymrat mig i efterhand. T.ex. ”Märkte du att han var ledsen där och att det berodde på…” ”Var den scenen för seg och tråkig?” Etc. Jag tycker att det känns bäst att de får läsa igenom mer förbehållslöst första gången och sedan djupdyka på vissa ställen där jag har funderingar. När de läser igenom första vändan får de gärna anteckna sådant som kommer reageras på spontant (både positivt och negativt), för att sedan gå tillbaka och ge en utförligare kommentar till vad de reagerade på. Det går fint att använda ”kommentarer” i Word, om de läser det genom datorn.

Detta är ett av tusen sätt att gå till väga på. Inget av ovanstående är skrivet i sten. Att försöka vara kortfattad när man beskriver sin redigeringsprocess kan vara svårt, men jag är nyfiken på hur andra gör. Skriv gärna och berätta!