Redigera med hjälp av kapiteldokument

Om du vill ha en bra, snabböverskådlig översikt på ditt manus under redigeringsfasen och där du samtidigt kan anteckna ner ändringar och idéer är kapiteldokumentet något för dig.

När jag kör igång med en redigering skriver jag ut (i Word) manusets kapitelnummer med en kort beskrivning bredvid vad kapitlet handlar om. Ex. Kap. 5, Sophia möter Carl första gången. Bredvid kolumnen med kapitelnumret samt den korta beskrivningen, finns en tom kolumn intill. På så sätt kan jag snabbt anteckna för hand eller på dator intill rätt kapitel, vilka ändringar som behöver göras längre fram. För min del var det aktuellt att i ett första led anteckna ner lektörens förslag på ändringar, som jag nappat på och därefter egna förändringar man vill utföra. Dokumentet är användbart under hela redigeringsprocessen.

Namnlös

I första vändan av redigering ”brukar man” (finns tusen olika sätt att göra det på) läsa igenom manuset och endast anteckna ner viktiga bitar man inte vill glömma bort. Första vändan vill man fånga känslan av manuset och se det som en helhet innan man dissekerar minsta stycke, som kan ske i vända tjugofem. Kapiteldokumentet är användbart såväl som i första vändan som i den hundrade. Längs vägens gång behövs det däremot skrivas ut på nytt och uppdateras ifall ordningen på kapitlen kastats om/lagts till/strukits, så man inte blir förvirrad av allt kladd.

Här kommer fler exempel på dess användbarhet: två karaktärer möter varandra i kapitel 12 och utvecklar samtalet i en annan miljö i kapitel 17. Under redigeringen inser jag att mötet i kapitel 12 måste strykas helt/flyttas eller ändra ton, som därmed påverkar mötet i kapitel 17. Då antecknar jag kort på raden intill kapitel 17 att ändringen måste ske så det passar förändringen som hände i kapitel 12. Det innebär att jag snabbt kan anteckna viktiga tankar på ändringar och följa kedjereaktionen, utan att behöva bläddra i mitt manus på datorn för att hitta rätt. Översikten av alla kapitel underlättar enormt, för att inte tala om snabbheten att få ner tankarna effektivt.

IMG_6353

När jag skrivit ner ändringar i mitt kapiteldokument och anser att jag är nöjd med ändringarna, så är det dags att öppna datorn. Och om jag redigerar början av manuset när en ny idé dyker upp som hör hemma längre fram i manuset, kan jag snabbt göra mig av med idén som förbättrar manuset, genom att skriva av den i dokumentet, intill rätt kapitel. Därefter ögnar jag igenom dokumentet och läser de korta kapitelbeskrivningarna, ifall jag kommer på att idén påverkar saker i fler led längre fram. Då måste även detta antecknas. Dokumentet är lättillgängligt och föränderligt, där ändringar lätt kan läggas till eller strykas. Funderingar som dyker upp och som inte kan lösas i en handvändning, antecknas. Andra idéer stryks. Det är bara att kladda på helt enkelt!

Struktur och planering – att nå målet

Jag har nu läst klart Larry Brooks bok ”Story Engineering” och kan varmt rekommendera den till alla som skriver. Den går igenom 6 viktiga pelare som varje manus bör beakta och att arbeta med struktur och planering är något han genomgående slår ett slag för. Jag tror att ju mer välplanerad man är och har koll, desto lättare kan kreativiteten ta vid och få göra sitt utan (större) hinder längs vägen.

Jag har strukturerat upp manuset ännu mer. Till hjälp har jag gjort en tidslinje som är uppdelad i de 4 delarna dramaturgiskt sett (varje del ska utgöra ca 25% av manuset, vilket är upp till varje person hur mycket man går efter dessa riktlinjer). Vid varje uppdelning har jag antecknat vad varje del bör innehålla dramaturgiskt. Som en faktaöversikt för att hjälpa mitt minne framöver. Se bild nedan. Larry Brooks menar att hos många stora författare m.fl. kan man hitta just den här strukturen (oavsett vilken genre man skriver i, i skönlitteraturens värld). Kanske kan detta bli en metod för mig? Det är något jag ska använda mig av resterande tid utav detta manus, så får jag utvärdera sedan.

180217 (1)

I delarna har jag antecknat detta (kortfattat):

Under första delen (1) presenterar man huvudpersonen (HP) och börjar känna empati för denne. Man får veta vad HP kan komma att förlora och del 1 pågår under ca 25% av manuset.

Efter del 1 kommer den första vändpunkten (VP1) som vänder upp och ner på tillvaron och HP:s liv tar en annan riktning än vad denne tidigare trott.

När VP1 skett tar del två (2) vid. Delen då HP reagerar på VP1 och försöker hitta lösningar utan att lyckas. Del 2 brukar man säga sträcker sig mellan 25-50% in i manuset.

Efter del 2 kommer ”mittpunkten” där ny information kommer in och nya dörrar öppnas för HP.

Efter mittpunkt-händelsen påbörjas del 3. Under del 3 (50-75% in i manuset) attackerar HP problemet och med mer framgång än tidigare. HP vet vilka de inre demonerna är och svagheterna och börjar använda sig av den kunskapen.

Efter del 3 kommer den andra vändpunkten (VP2) där den sista nya kunskapen får komma in i manuset och den sista ”jaga-scenen” tar plats. Sista knuffen in mot mål.

När den andra vändpunkten skett kommer den sista delen, del 4 (ca. 75-100% av manuset) och där tar upplösningen vid. HP övervinner sina demoner. Cirkeln sluts. Läsaren ska få uppleva känslor, jubla, gråta… Ja, hur man nu önskar att de ska känna.

Skriver man ett manus på 300 sidor, kan man dividera det med 4 och se på ett ungefär hur många sidor varje del får, där olika utgångspunkter tar plats.

Förutom att göra denna kom-ihåg-mall över ett manus, tillämpade jag kunskapen på manuset jag skriver här och nu. Jag radade upp mina scener i ordning till vänster i ett one-note-dokument (se bild nedan).

180217 (2)

Till höger skrev jag ut de olika dramaturgiska delarna (del1, VP1, del2, mittpunkt, del 3, VP2, del 4, vändpunkterna är fetmarkerade) och under varje rubrik, ex. under rubriken ”Del 1”, skrev jag kom- ihåg-rutor med det viktigaste som just den dramaturgiska delen skulle innehålla, (ex. Del 1: lära känna HP, visa vad denne kan förlora, känna empati med HP).

Kunde jag med scenerna till vänster bocka av någon av dessa viktiga kom-ihåg-rutor? Följde mina scener det dramaturgiska mönstret?

Tack vare mitt arbete med manuset som jag presenterade i ett inlägg tidigare, hade jag förstått vad som var mina viktiga delar, vändpunkter och mittpunkt. Där det saknades fyllde jag på scener som behövdes för att visa det som behövde ta plats. Och nu har jag dokumentet ovan att följa för att skriva scen efter scen. Nu vet jag vilken scen som kommer näst och kan lättare bädda för den, i scenen innan. Jag behöver inte köra fast. Och att ändra sig, stryka eller lägga till scener – inga problem! Jag ser bara till att scenöversikten här ovan uppdateras med jämna mellanrum. Nu får vi se om det blir så som jag hoppas!