Boktips ”…perfekt manus”

För några veckor sedan beställde jag boken ”Steg för steg till ett perfekt manus” av Sissel Myrup. Den riktar sig till de som skrivit ett första utkast av ett manus och vill styra upp redigeringsarbetet.

Min första tanke när jag fick den var att den inte såg mycket ut för världen. 69 sidor i ett litet format. Men nu när jag granskat innehållet kan jag varmt rekommendera denna redigeringshandbok till alla som skriver. Och inte bara de som ska inleda en redigeringsfas. Innan man ger sig i kast med ett manus, kan man ögna igenom boken för att få rätt sorts frågor till sig som bygger kommande manus på ett stabilare sätt redan från start. T.ex få till ett synopsis, ställa sig rätt frågor om vad man vill med manuset. Hålla fokus och inte sväva iväg, så att säga.

Boken tar upp många verktyg och begrepp. Dramaturgi är ett sådant och det förklaras kort vad det innebär. För att grotta ner sig mer behöver man uppsöka andra källor för att få mer kött på benen, men denna lilla bok tar upp ett stort innehåll som hjälper en författare att hålla koll och bygga upp ramar. Hitta tips och trix som underlättar. Steg för steg.

Annonser

Ett sätt att redigera manus – mitt exempel

Att redigera är något som kan ta lång tid och till och med väldigt lång tid, beroende på hur strukturerad man är när man börjar redigera. Jag tänkte skriva ner här hur jag har gjort och vad som har fungerat för mig.

En första sak att tänka på är om man redigerar genom att läsa på en dataskärm eller pappersformat. För min del föredrar jag att läsa på papper, men att skriva ut ett 300-sidigt manus gång på gång (beroende på hur stora ändringar man har gjort under redigeringsvändorna), så blir det kostsamt både för författaren och för naturen. Därför försöker jag göra en första genomläsning på datorn och göra de ändringar jag tycker behövs göras. När jag sedan tycker att jag är nöjd, skriver jag ut det – och då börjar man se andra saker man tidigare missat. Vid en tredje, fjärde redigeringsrunda är jag sedan tillbaka på datorskärmen igen och med ett redigeringspapper vid min sida. Rent generellt redigerar man från stort till smått (från större korrigeringar till små detaljer). Här nedan beskrivs det mer utförligt. Från att börja skriva (mer kortfattat) till hur jag redigerar:

  1. Strukturera upp händelserna till bokidén genom post-it på A3.

  1. Lägga in samma struktur som jag har på post-it i ett Word-dokument, genom att använda mig av ”Navigering” (se tidigare inlägg).

  1. Börja skriva de scener som är tydligast i mitt inre. Behöver alltså inte vara från början till slut, utan hoppar dit jag vill. Ju mer jag vet om historien, desto mer kan jag hoppa runt i både början, mitten slut. Är något oklart stannar jag upp och tvingar mig tänka klart för att inte känna låsningar när jag skriver. Att vänta på inspiration… nja. Då kan man få vänta länge. Snarare tvinga sig till inspiration genom att se på bilder som triggar igång skrivandet, läsa i fakta böcker om något som florerar i just ditt manus, filmer, musik, etc.

  1. När jag skriver en första vända på manus, skriver jag så att säga ”skelettet” först. Jag oroar mig inte länge på ordval och om jag har tillräckligt med sinnesintryck eller dylikt i texten. Det ska bara kännas bra och jag måste låta kreativiteten få utlopp.

  1. Jag undviker att göra omläsningar och pilla i text som jag redan skrivit. Är jag osäker när jag sätter mig nästa dag framför datorn, på hur jag uttryckte mig innan för att kunna ta vid där jag slutade, måste jag såklart skumma igenom texten. Men jag undviker att stanna i ett redigeringsläge, då det stannar av flödet – att texten växer. Jag förlorar skrivtid.

  1. När man skrivit så pass mycket text att man behöver se efter om det finns en röd tråd som löper genom de olika händelserna/scenerna, läser jag igenom för att få en uppfattning vad jag missat att ge läsaren för att bättre hänga med i manuset. Här är jag med med post-it-lapparna som får uppdateras/läggas till/tas bort beroende på hur historien vuxit fram. Här lägger jag även till sådant som är självklart att det saknas, t.ex. en händelse, ett sinnesintryck o.d. för att ge scenerna kött och för att de ska kännas äkta. Lika mycket som jag kan tänkas lägga till i scener, kan jag även skala bort. Ofta kan det vara två meningar efter varandra som säger samma sak (även om jag med tiden lagt bort det olaten så det händer mer sällan). T.ex. ”Hon orkade inte se honom mer. Inte en enda sekund till ville hon se hans nuna.” Stryk en av dem – välj ut den som säger det bäst. Det räcker så. Båda säger samma sak Man vill gärna förstärka första meningen genom att ta i lite till i mening två, men stryk den första och ta i direkt istället. Skrivit rad på rad som saknar syfte eller drivet texten framåt? Stryk.

  1. Känner jag mig nöjd med texten i sin helhet börjar jag att flytta om mina scener dit jag vill ha dem. Anledningen är för att jag håller ordning på dem i min första vända i manuset för att tydligare lägga märke till den röda tråden. Sedan mixar jag upp de olika karaktärerna/tidslinjerna, så det känns som ett bra driv och man inte blir för mättad av en karaktär eller för att höja spänningen. Att flytta om scener/kapitel gör jag enkelt genom navigeringen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg).

  1. Beroende på om jag känner att jag läst igenom manuset en gång på datorn och känt mig nöjd, skriver jag ut det för att läsa det grundligare. Här måste manuset vila i flera dagar (det kan man med fördel göra även innan man läser igenom det på datorn). Gärna så man glömmer bort det något. Anledningen är för att ögonen bättre ska kunna redigera och inte läsa manuset genom minnet, då hoppas man lätt över saker eftersom man vet vad det står på raderna. Kan kännas frustrerande, men i själva verket sparar man sig tid. Medan man låter dagarna gå, kan man skriva upp händelser för nästkommande projekt.

  1. När dagarna, veckorna har gått: I pappersformat försöker jag sedan göra det som alla lektörer, författare och andra skrivande människor tipsar om – att läsa igenom manuset förbehållöst utan att föreslå ändringar längs vägen. Hur svårt är inte det?! Men jag försöker. Ett tips är att bara dra ett streck med blyertspennan i marginalen om det är något man känner att ändra för. Ord som blivit fel kan jag inte låta bli att markera/stryka direkt i meningarna. Det går snabbt och stör inte redigeringsläget i mig.

  1. När jag läst igenom manuset och bara gjort småmarkeringar som jag inte kan låta bli, är det dags att granska det mer noggrant. Här har lektörer olika sätt att ta sig an text. Olika frågor de fokuserar på i olika vändor. Det kan vara fokusområden så som: gestaltning, dialoger, sinnen, karaktärer, miljö… Har varje scen ett driv och är onödig information bortskalad? Finns det tillräckligt gestaltat, berättat, för att läsaren ska få precis tillräckligt att hänga med och inte ha blivit ”skriven på näsan”? Är snabba scener snabba? Eller för utdragna?

Till mitt första manus gjorde jag en egen mall som har varit mig till stor hjälp. Genom att använda sig av tabeller i Word utformar jag två avlånga rutor (se bild).

img_3106.jpg

 I den ena rutan står kapitelnummer samt kort beskrivning av vad som händer i kapitlet (ex. inbrott 1). I rutan bredvid kan jag göra små kommentarer på vad som behöver ändras i scenen. T.ex. ”för snabbt händelseförlopp”, ”för tråkig början”, ”för segt”, ”lite detaljer”, ”rimligt?” etc. Anledningen till att jag skriver anteckningar här är för att det första utkastet av manuset i pappersformat har sina anteckningar redan samt är ändrat sedan dess. Då läser jag scen för scen på datorn och har bara ett fokus i taget (det som känns mest angeläget av alla fokusområden börjar jag med). Tankarna/ändringarna som kommer till mig, för jag istället ner på papperet och jag kan skriva ut flera sådana papper som rymmer flera kapitels anteckningar än att behöva printa ut manus gång på gång. Sparar på VÄLDIGT mycket papper och är lättare än att kladda ner samma manus gång på gång (som dessutom är ändrat efter de tidigare redigeringarna). Är det något klurigt med en mening försöker jag ändra den direkt i datorn, känns det som fel tid att göra ändringar (om risken är att jag tappar flytet med själva redigeringen i stort för en liten ”skitsak”), så antecknar jag den i inledningsvis med citattecken i rutan ”Carl springer nedför…” i rutan, så vet jag vad jag anmärkt på och kan lösa problemet när andan faller på vid ett senare tillfälle.

På bilden ovan har jag även siffror bredvid rutorna. Det är antalet sidor varje kapitel är på. Jag vill gärna skriva kortare kapitel och vill att det ska vara ungefär lika många i varje kapitel – att det inte ska skilja på 10 sidor. Då delar jag hellre på kapitlet.

Likaså kan jag markera med olika färger vems perspektiv man följer. Markera ett kapitel (första rutan) med en färg från överstrykningspennor. Med färger ser jag bättre så att det är bra fördelat med perspektivskifte än att det bara står svart text på vitt papper.

IMG_3111

Genom att göra pilar i vänstermarginalen visar jag hur jag vill flytta kapitlen om det behövs. När jag nått manusets slut går jag sedan igenom redigeringspapperen och ändrar efter dem direkt i manuset. Genom denna metod antecknas mina redigeringstankar snabbt och hindrar inte genomläsningen, (och på väldigt lite papper), som det skulle ha gjorts om jag hade lagt tiden på att ändra dem direkt de dyker upp. Genom att genomläsa med redigeringsfokus i ett mer konstant flöde är minnet vassare och minns vad man läst de tidigare 150 sidorna. Men börjar man lägga tiden på att redigera samtidigt – att faktiskt göra ändringarna i manuset direkt – kan man lätt tappa fokus.

  1. Om många ändringar har gjorts skriver jag ut dessa redigeringspapper på nytt, med kapitlen i den rätta ordningen (om jag har ändrat deras ordning efter första vändan) och kan sedan välja ett annat fokus. T.ex. hur man kommer in i scenen och hur den slutar. Att försöka sig på ”Cliffhanger-metoden” att ”komma in sent i en scen och lämna tidigt” håller man nerven hos läsaren där. Eller bara fokusera på dialogerna. Miljön… Ja ett annat fokusområde helt enkelt. Då läser jag igenom scenerna igen. Här kan jag till och med känna mig väldigt nöjd med vissa kapitel – då gör jag en ”bock” i det kapitlets ruta. Då kan det kapitel få vila och slippa fler genomläsningar och fokus ligga på de kapitel som behöver det. Ju fler kapitel som har ”grönt ljus” desto närmare slutet av redigeringen anser jag mig. Har många ändringar kommit till mig krävs ett par vändor till för att se att ändringarna håller och blev bra.

  1. Känner man sig sedan helt nöjd… Så nöjd som är möjligt på egen hand, då är det dags för testläsare, kompisen med hökblick och med kunskap i grammatik samt som har språkkänsla. Har du ingen sådan kompis? Fråga bloggare som du lärt känna. Facebook har en grupp för testläsare (tack Carola för tipset i våras). Byt tjänster med varandra. Låt även noviser läsa igenom manuset och ge sin feedback. Lektörer skickar gärna med frågor eller punkter för genomläsarna att ha med sig. Jag har inte gjort det när de först får manuset. Istället har jag ställt frågor som bekymrat mig i efterhand. T.ex. ”Märkte du att han var ledsen där och att det berodde på…” ”Var den scenen för seg och tråkig?” Etc. Jag tycker att det känns bäst att de får läsa igenom mer förbehållslöst första gången och sedan djupdyka på vissa ställen där jag har funderingar. När de läser igenom första vändan får de gärna anteckna sådant som kommer reageras på spontant (både positivt och negativt), för att sedan gå tillbaka och ge en utförligare kommentar till vad de reagerade på. Det går fint att använda ”kommentarer” i Word, om de läser det genom datorn.

Detta är ett av tusen sätt att gå till väga på. Inget av ovanstående är skrivet i sten. Att försöka vara kortfattad när man beskriver sin redigeringsprocess kan vara svårt, men jag är nyfiken på hur andra gör. Skriv gärna och berätta!