Är målet uppnått?

Den 5 april skrev jag i ett inlägg jag döpt till ”Skrivmusik och planering” att jag hade som mål att vara klar med första utkastet av hela manuset idag, den 2 juli. Jag behövde skriva cirka 1-1 ½ sida per dag för att komma dit jag antog behövde.

Nådde jag målet?

Ja! Strukturen hjälpte mig. Genom den visste jag hur vägen framåt såg ut. Därför var det inte heller svårt att ta upp skrivandet från gång till gång.

Och ”När hinner du skriva?” är en fråga jag ofta får. På kvällen. Allt från cirka 15 minuter upp till 60-90 minuter. Det ger allt från 300 ord upp till över 4000 ord.

target-2045924_1920.jpg

Nu ska manuset (nummer 2 i ordningen) få ligga och vila i några veckor innan jag åter tar upp det, läser igenom från början till slut och gör snabbanteckningar längs vägen. I andra vändan kommer jag lägga till miljöbeskrivningar – något jag lägger lite tid på i första utkastet – och även stryka och lägga till ord/scener. Stryka sådant som sänker tempot. Lägga till sådant som gör att manuset känns trovärdigt och hjälper hålla den röda tråden ännu bättre. Läsaren ska inte behöva läsa om för att hänga med.

Hur planerar jag tiden framöver? Till att börja med måste som sagt manuset vila, något jag inte tummar på då det ger mer effekt att läsa igenom ett manus med utvilad blick än om man stirrat sig blint på det i flera månader. När veckorna passerat påbörjas redigeringen. Därefter försöker jag få vänliga själar att testläsa manuset för att se om det håller.

Om redigeringen samt testläsning går bra under hösten, skulle det vara bra att försöka skicka in manuset till eventuellt förlag/agent under våren 2019. Tidigare när jag skickade in mitt första manus som blev lektörsläst av ett förlags anlitade lektörer tre gånger om, och då jag med samma manus även fick feedback från en litterär agent från en av landets större agenturer som bad mig att gärna återkomma om jag skrev ett mer samtida manus, så kanske – om jag gjort jobbet tillräckligt bra, kan det gå vägen. Man får väl aldrig sluta kämpa?

Meningarna från bland annat agenturen får mig att fortsätta tro. Tack vare att jag minns dem slutar jag aldrig hoppas, drömma eller försöka:

Du är en duktig berättare med tydlig framtidspotential. Skriver du något mer samtida får du dock gärna återkomma.”

wood-3157395_1920

[Bilder från Pixabay]
Annonser

OneNote – organisera ditt skrivande

Ju mer jag använder OneNote för att organisera mitt andra manusprojekt, desto mer inser jag vad jag missat. Bättre sent än aldrig! Det finns en hel del man kan skriva om där OneNote kan hjälpa skribenter/författare att hålla koll på sin produktivitet.

Här nedan är ett exempel. I ett tidigare inlägg berättade jag om hur man på A3 kan organisera sina kapitel/händelser genom att flytta runt/lägga till/slänga bort post-it-lappar. Genom OneNote (liksom Excel och Word) kan man som nedan (se bild) skriva en numrerad punktlista, där varje händelse/kapitel får en egen siffra. Och självklart följer det händelserna i tur ordning, så man kan se hur historien växer fram.

Skillnaden på OneNote jämfört med Excel-dokument eller Word, är att OneNotes sida är väldigt rörlig av sig och man kan börja skriva var som helst. Växla storlek, typsnitt, färg. Lägga till bilder, ljud, checklistor som fixar till en perfekt bock när man trycker på rutan.

blur (1)

Här ovan på bilden, kan jag enkelt lägga till pilar, där jag spånar om  en scen/händelse/kapitel (beroende på hur detaljerad du föredrar att vara när du stakar upp manuset). Frågor som dyker upp, idéer som tar form. En idé eller fundering kan få en följdfråga och genom ett enkelt knapptryck uppe på menyn, kan man få till en ”följd-pil”.  Nedanför pilarna visar jag ett exempel på en checklista och hur det blir att se ut med sina bockar. Också väldigt enkel att få dit och man kan placera den var som helst i dokumentet.

Om ni ser flikarna i grönt och blått högst upp, kan man enkelt strukturera upp sidor som är lämpliga för just det man skriver om. I mitt fall en sida döpt till ”Scenöversikt nutid” följt av idéer till nutid. Sådant jag inte har scener till ännu och kan lägga till i scenöversikts-fliken. Där kan man även lägga till viktiga saker att komma ihåg, trådar man måste följa upp, etc. Likaså har jag samma upplägg för ”Dåtid” eftersom manuset utspelar sig både i nutid samt dåtid.

Ett knapptryck bort (genom att trycka på en svart pil på vänster hand i menyn) kan jag växla dokument och få fram persongalleriet, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Där kan jag snabbt och enkelt lägga till information om personerna som dyker upp i texten och deras kopplingar till varandra.

Nya böcker in: ”Fängsla dina läsare” samt ”Story engineering”

Två böcker har kommit in i min samling under slutet av 2017. Den första boken som fick göra entré var Catrine Tollströms (med gäster) bok: ”Fängsla dina läsare”. Jag har läst de första tio sidorna, sedan börjat hoppa till olika kapitel och läst, beroende på intresse just här och nu. Med det sagt är det en bok man inte behöver sträckläsa från pärm till pärm, utan kan slå upp det man mest i stunden känner att man behöver få gotta ner sig i.

Till en början funderade jag på titeln där det står ”Fängsla dina läsare” och att ordet ”berör” används i innehållsförteckning samt löpande text – inte fängsla, mer än på enstaka.  En tanke som kröp sig på var om titeln borde ha varit ”Berör dina läsare”  för att känna av en röd tråd (ordet ”berör” står dock i undertiteln på framsidan), men det här med titlar är viktigt. Eftersom det även handlar mycket om ”spänning” i innehållsförteckningen (liksom ”berör”) så är titeln ”fängsla” mer passande och lockar mig som läsare att faktiskt köpa in boken. Och den gör mig inte besviken, när jag väl börjar läsa den heller. Genom att beröra läsaren fängslar man dem, helt enkelt. Och om du som skribent vill få en mängd tips samlat mellan en hård pärm, så kan jag tipsa om Catrines ”Fängsla dina läsare”. Man får mycket för pengarna.

Extra roligt är det också att jag fått lyssnat på Catrine på bokmässan, tror det var 2015 där hon presenterade sin bok ”Experimentet”. Där fick jag en känsla av att hon är en driven person som brinner för det hon gör. Även där fängslade hon oss i publiken, där hon med inlevelse berättade om sin första roman: ”Experimentet”.

fängsla

I Catrines bok ”Fängsla dina läsare” tipsar hon om ”Story engineering” av Larry Brooks. När Catrine tipsar om denna bok kan man inte göra annat än att lägga den i varukorgen och invänta leveransen. Den tar upp dramaturgiska knep som varje författare har nytta av för att få till vändpunkter, intriger, tempo, etc. Sådant som gör att läsaren återvänder till författaren, just för att denne levererar.

Jag har ännu inte börjat läsa i denna, utan får återkomma om innehållet och vad den ger mig som skribent. Att den är på engelska är helt okej för mig, då jag är van att läsa litteratur på engelska (dock inom specifika ämnen) och ser det som ett tillfälle att erövra fler begrepp på engelska inom den skrivande världen. Flera vinster på samma gång!

Boktips ”…perfekt manus”

För några veckor sedan beställde jag boken ”Steg för steg till ett perfekt manus” av Sissel Myrup. Den riktar sig till de som skrivit ett första utkast av ett manus och vill styra upp redigeringsarbetet.

Min första tanke när jag fick den var att den inte såg mycket ut för världen. 69 sidor i ett litet format. Men nu när jag granskat innehållet kan jag varmt rekommendera denna redigeringshandbok till alla som skriver. Och inte bara de som ska inleda en redigeringsfas. Innan man ger sig i kast med ett manus, kan man ögna igenom boken för att få rätt sorts frågor till sig som bygger kommande manus på ett stabilare sätt redan från start. T.ex få till ett synopsis, ställa sig rätt frågor om vad man vill med manuset. Hålla fokus och inte sväva iväg, så att säga.

Boken tar upp många verktyg och begrepp. Dramaturgi är ett sådant och det förklaras kort vad det innebär. För att grotta ner sig mer behöver man uppsöka andra källor för att få mer kött på benen, men denna lilla bok tar upp ett stort innehåll som hjälper en författare att hålla koll och bygga upp ramar. Hitta tips och trix som underlättar. Steg för steg.

Bullet Journal (Bujo)

Har ni hört talas om ”Bullet Journal”? Ett sätt att organisera sitt liv i en anteckningsbok. Här är en hemsida som berättar mer. Kreativiteten i Bujo (Bullet Journal) finner inga gränser.

Jag har beslutat mig för att testa och har köpt ett kit från Tidformera och har precis satt igång att anteckna och hitta mig fram till ett system som passar mig bäst.

IMG_3785

Det finns massor av varianter att välja mellan, för att inte tala om egna lösningar. På You-tube finns även filmer som instruerar sätt att organisera sig på. Här nedan är en ”nyckel” – en lathund för vad olika tecken i Bujo betyder.

IMG_3950

I framtidsloggen tänkte jag anteckna händelser eller evenemang som jag kommer att närvara vid eller utföra. I januari kan jag skriva ned att jag ska delta på Jorun Modéns distanskurs nr. 3. Det har precis blivit spikat! 🙂

IMG_3951

Här nedan visar en bild på mitt första utformande av en månadsplanering, där jag på vänstersidan antecknar saker som blivit gjorda, alt. saker som ska ske. På högersidan antecknar jag mina mål för månaden och längst ner utvärderar jag.

IMG_3954

Längre fram i min journal tänkte jag ha utrymme för att anteckna idéer och andra infall jag kan få i mitt skrivliv eller må hända i det privata. Det ska bli spännande att se om jag använder den som det verktyg det faktiskt kan vara, eller om det läggs på hyllan. Jag hoppas på det förstnämnda!

Skrivtipsens vara eller icke vara

Mitt i mitt arbete med att komma tillbaka på banan och läsa om manus, tänka till och fundera över mitt upplägg, läste jag på Sara Lövestams blogg om hennes skrivtips som ligger under rubriken: ”Råd till aspirerande författare”

Det fick mina axlar att sänka sig lite. Slappna av. Och sätta igång. Låta det knapprande ljudet av tangenter ta plats och visa mig vägen till målet.

Det Saras inlägg lärde mig var att ta till mig de råd jag anser passar mig och får mig att fortsätta skriva. Det är det jag gör. Jag fortsätter.

Läs gärna hennes inlägg för att få inspiration.

Tack Sara!

Ljuset i tunneln

IMG_3700 Efter att ha haft en rivstart på arbetet, stöttat och finnas där för barnen som börjat skolan med ny miljö/nya lärare och sedan bli sjuk under nästan 3 veckor, så kan jag lugnt påstå att ljuset i skrivtunneln har varit dunkel. Men det är helt okej! Jag börjar se ljuset. Och även om livet faktiskt får komma emellan, så är det just att ha haft något influensaliknande/bihåleinflammation med magiskt otäck värk i huvud och ögon som känns onödigt ”i vägen” för skrivandet och som gör att jag prisar friskheten. Arbete är sådant som måste till och barnen har alltid en självklar plats här i livet.

Nu gäller det att nå fram till dörren, öppna den och hitta tankarna som gäller för det manus jag lever i just nu. Rensa bort onödiga vägar och drömmar som inte får ta plats just nu. Och hur gör jag det mest effektivt efter ett uppehåll på några veckor?

IMG_3705

 

Genom att läsa om manuset. Allt! Så enkelt är det. Jag måste få alla skrivande delar på plats i mitt sinne och minne igen. Vilka ord som valts, känslor som gestaltats (och markera de jag upptäcker som ännu inte gestaltats). Minnas vilken stig jag senast var inne på och försöka trampa upp den igen. Först då kan man öppna manuset nästa gång och känna att det lever och andas på egen hand.

IMG_3702                                                                                                                                                                        (bilder: Pixabay.com)

Skrivtid

Att få till skrivtid under semestern var svårare än vad jag trodde. Jag har läst tips från skrivande själar om att sätta en fast tidpunkt på dagen då det kommer att ske, prioritera och prioritera igen. Men semestern saknar den vardagliga rutinen man annars har när man arbetar. Eller är det bara jag som inte är tillräckligt enveten? Hur gör ni andra som lyckas?

IMG_3231 (1)

Medan barnen tittar på ”Sommarlov” sätter jag mig ute i kvällssolen. Kanske jag hinner komma till min 80:e sida innan det är dags för läggning?

Vem skriver du för?

Efter ett tips från en av skrivarträff-deltagarna har jag börjat lyssna på podden ”Skrivarpodden – för dig med författardrömmar” som Kerstin Önnebo håller i. Jag kan snabbt se att jag har en hel del att ta igen och att ett flertal avsnitt lockar till omedelbar lyssning. 

I avsnitt 66 (Efter manus med författarskolefolk), ställdes denna fråga till examinerade från Lunds universitet: Vem skriver du för?

Genast kände jag själv att de två manus jag arbetar med, skriver jag av samma anledning… För att få berätta huvudkaraktärernas historia. Visst är det väl trevligt att skriva för att bli läst, skriva för ens egen skull och kanske går allt det där samman. Men motivationen som driver mig allra mest är känslan av att få förmedla liv som levts av någon och tankar/känslor som någon gång funnits och kanske även finns här och nu bland oss. Även om mina manus är fiktiva, så är de i mitt inre verkliga. Jag bygger dem på samhällsfrågor och människoöden som faktiskt existerar även om miljön eller tiden har förändrats. Jag skriver för att ge en röst till den ”lilla” människan, som annars lätt glöms bort. Och det ger mig ett driv.

Vem skriver du för?

Att våga släppa taget

Jag skriver just nu på mitt andra (nutida/historiska -> år 1947) spänningsmanus. Alla lärdomar jag samlade på mig genom mitt första, gör att det andra manuset känns väldigt mycket lättare att närma sig och styra upp. Några misstag jag inte gör om är att skriva alldeles för omfattande och omständigt runt en scen. Exempelvis hur HP tar sig fram till situationen där rörelsen som driver manuset framåt inträffar och sedan fortsätta beskriva hur den mynnar ut. Sådant som verkligen saktar ner tempot i ett manus. Istället försöker jag till stor del så att säga ”komma in sent” och ”lämna tidigt” i scenerna för att öka spänningen.

Ett annat misstag var att inte planera sin berättelse tillräckligt från start och ha alldeles för många idéer att pressa in. Spretigt – minst sagt. Jag tog säkert bort hundra sidor av skriven text som inte längre tillförde något då jag ändrat premissen för manuset. Detta var ett par av misstagen.

Så till det andra manuset tog jag med mig lärdomarna. Nu har jag planerat fram till slutet – men jag märker att jag måste släppa taget om planerna till viss del och låta manuset leva ut dit det vill. Våga låta karaktärerna visa vägen och styra om siktet mot målet. Grundpremissen finns däremot kvar och grundhistorien – därför kommer nog inte hundra sidor strykas denna gång. Det ska bli spännande att se vilka lärdomar manus nummer två har att bjuda på.