Revidera synopsis

Under en tid har jag funderat över mitt synopsis till manus tre – manuset som är den första i en serie. På något sätt har jag känt att det är något som skaver någonstans. Till slut insåg jag att det beror på att det är för mycket som ska pressas in. För många händelser som inte knyter an till samma tema eller premiss. Manuset kändes helt enkelt spretigt.

Därför har jag idag suttit ned med några nya idéer och försökt styra om manuset. Få det mer bundet av samma känsla och röda tråd för att kunna gå djupare in i karaktärer och händelser, istället för att ha för mycket som händer och som därmed sker mestadels på ytan utan riktning.

För att få bukt på mitt dilemma har jag i löpande text skrivit om varje karaktär/historia som man möter i manuset och lyft upp vad det är som knyter de tre karaktärerna samman. I bakgrunden ligger en händelse som kommer påverka hp både i detta manus samt i uppföljarna. Samtidigt har hp en egen bakgrundshistoria som man får följa både i första och i kommande manus. Att ta reda på vad som är centralt med manuset och därmed knyta an karaktärerna tydligare till detta, är också något jag funderat på.

Förutom att skriva om karaktärerna och fundera runt den centrala betydelsen, har jag ritat upp en ny tidslinje och markerat ut de största händelserna och vändpunkterna. Det är ett arbete jag kommer fortsätta fila på tills jag känner att det verkligen sitter. Hela hjärtat måste med, först då får manuset en tyngd och betydelse för mig som jag kan stå för. Jobba på!

10D336BB-425D-4541-8FC1-BDE29E114649.jpeg

Planerandet av manus III

Medan man väntar på förlagens dom, fortsätter mitt arbete med manus III. Det får mig att tänka på hela skrivprocessen när man bygger ett manus från början till slut.

Jag kan inte säga vad som är roligast i det skrivande livet. Är det planerandet? Att få till en värld med livsöden som inte sett dagens ljus ännu? Eller är det att börja skriva, att väcka dem till liv? Se hur de växer för varje sida och som fångar mig vid genomläsning och driver på viljan att fortsätta skriva om dem? Eller är det redigeringen, när allt är ”klart” och man letar efter fallgropar och förbättringsmöjligheter som gör det vassare? Eller när man sätter sista punkten och är nöjd. Förhoppningsvis mer än nöjd?

Jag anser att varje del i byggandet av världar är lustfyllt och fångar mitt intresse. Vissa avskyr redigeringen. Jag ser det som en viktig del av hela författandet. Det som ger manuset chansen att glänsa, precis som det förtjänar. Att få krypa upp i soffan, läsa igenom sida efter sida. Läsa igenom igen och igen, varje gång med olika glasögon. Jag ser tjusningen i varje del av skrivandet. Och tur är väl det. Annars skulle det ta väldigt lång tid att skriva manus.

Nu åter till manus III. Ett nutida manus men med en parallell-linje i dåtid, som ger historien mer tyngd. Det här manuset har potential att bli det första i en serie. Jag har redan idéer på hur det kan växa vidare, men jag ser till att inte avsluta det för öppet, utan har istället en grund som lätt kan byggas på, om konceptet skulle vara tillräckligt intressant av läsarna (och förlag). Att inte ha det för öppet beror inte bara på hur stor potential manuset kan tänkas ha, utan jag vill gärna ge läsarna ett ordentligt avslut.

IMG_1804.JPG

Här ovan på bilden kan ni se de fyra huvudlinjerna (perspektiven i olika karaktärer). Jag har skrivit dem bredvid varandra för att lättare kunna se hur händelserna hör samman med varandra. Dessa fyra tabeller skriver jag sedan ut och klipper isär. De klistras fast centrerat på ett A3 (se nedan). Där fyller jag sedan på med tankar, frågor och funderingar, samt skriver varje perspektivs historia i löpande text på baksidan. A3-dokumenten fungerar som tankekartor. Jag kan lättare se luckor och skriva dit små detaljer som kan vara avgörande i byggandet av manuset.

IMG_1819

För mig är det viktigt att arbeta både digitalt (One-note och Word) och fylla på tankarna, men även med pennan i hand och skriva ner det på papper. Det viktiga är att jag ser till att både det digitala samt det handskrivna uppdateras mellan varandra. Digitalt är perfekt om man kommer på en idé och inte har tillgång till alla dokument där hemma. Och ju längre fram i processen jag kommer desto mer digitalt blir planen, medan mina tankar längs vägen – saker att komma ihåg- antecknas på papper bredvid.

Det viktiga är att hitta sitt sätt att hålla ordning på manuset.

Speciellt om man har flera parallella spår som vävs in i varandra.