Hur bygger jag upp ett manus från början?

I tidigare inlägg har jag skrivit om boken Story Engineering” av Larry Brooks. Har ni inte läst den, så gör det. Jag har även läst ”The writers journey” av Christopher Volger. Båda böckerna är spännande och ger mig något för att förfina skrivandet. Avskyr man planering och struktur för att skriva – läs dem inte. Men om man är alltifrån lite nyfiken till helsåld – läs. Ta till dig det du vill. Något ger det dig. Det kan jag garantera.

IMG_1144.jpg

Hur gör jag nu när jag för ”första gången” ska strukturera upp ett manus från start?Inte mitt i som jag gjorde med mitt andra manus. (Bör tillägga att jag använt mig av post-it-lappar till både manus ett och två, så någon form av struktur har funnits, även om jag inte hade koll på premisser, teman och koncept vid det laget)

  1. Jag har en idé om vad det ska handla om. Idén kan ha kommit från en bild, en nyhet, en film eller bok, något någon sa på jobbet, en sko som ligger ensam längs en landsväg, ett övergivet hus… MASSOR av frön ligger runt omkring oss och som väntar på att få planteras. Och om en idé bara ploppar upp, så har man säkert undermedvetet samlat på sig någon känsla från något, som växt sig starkare med tiden.
  2. OneNote kopplat till molnet! Däri kan jag närsomhelst anteckna vidare på idén när fler saker kommer till mig. Öppna mobilen och hitta anteckningsboken som du gett en arbetartitel. Få allt samlat på ett och samma ställe.
  3. I OneNote skapar jag sedan olika sidor som jag namnger. Det kan vara: bakgrund, idéer, konceptet, temat, karaktärer, struktur, scenöversikt, beat sheet. Dessa flikar har jag hittills och måtte det räcka. Koncept, tema, beat sheet – de begreppen kommer från Larry Brooks. Läs! Jag går endast igenom kort och det är (för mig) kraftfulla verktyg att få igång en spinn-off på.
  4. Under bakgrund och idéer skriver jag ner mina första tankar som jag burit med mig ett tag. Därefter går jag vidare till att fylla i koncept och tema. Viktiga delar! Hur gör jag det? I konceptet ställer jag en rad ”Vad om…”-frågor. Här får man mycket till sig. Ordna dina frågor hierarkiskt. Vilken blir den första Vad-om-frågan? Ursprungstanken? I temat försöker jag svara på frågor som: ”Varför finns din berättelse till?” Vad har den att säga oss kopplat till verkligheten?” ”Vad betyder din berättelse?” För mig kopplas tema-frågorna till att svara på manusets premiss. Vad är det egentligen det handlar om och varför? Kan du svara kort på dessa frågor? Hur ser svaret ut om du bygger ut det? Ger dina svar dig fler infallsvinklar du kan använda dig av för att bygga scener? Karaktärer? Parallella historier som länkas samman på något spännande sätt?
  5. Hittar jag någon polaritet i idéerna? Om jag skriver om en gullig hund som tror att verkligheten är rosa, så får jag till en spänning, en twist, genom att det då finns en annan hund som inte är så gullig och bara ser världen svart. Där finns en spänning att bygga vidare på. Vad händer om de möter varandra? Vad lär sig karaktärerna av de olika verkligheterna? Och kom ihåg att onda människor blir bättre om man ger dem mänskliga drag och inte enbart ondska och elände.
  6. I ett tidigare inlägg visade jag min tidslinje där jag markerat ut de dramaturgiska kurvorna. Var är första vändpunkten (där något avgörande händer hp), var är mittpunkten (där ytterligare något sker och hp börjar kämpa tillbaka) samt var är andra vändpunkten (sista avgörande händelsen som leder till slutet)? I den skriver jag in mina centrala idéer (scener) som jag fått från start. Sedan är det dags för brobyggandet mellan dessa scener så manuset känns komplett (brobyggande = fler scener som länkas samman med de stora händelserna/scenerna)
  7. Vilken bihistoria ska få finnas med? Jag drar mig ofta åt mer historiska händelser/personer, har jag märkt. Hur många perspektiv ska man få följa? Minst två, max tre, känns det för mig. Koppla då alltid till dina viktiga frågor under temat – varför finns din historia till? Vad tillför den? Förhoppningsvis något nytt som inte blivit läst, utan som sticker ut. Lättare sagt än gjort.
  8. Vet du slutet på manuset, mer eller mindre? Börja bakifrån från det du vet och lägg ut ledtrådar, twister, karaktärer som bär olika masker för att förvilla läsaren och hp.
  9. Anteckna det du vet om karaktärerna. Lär känna dem. Hur reagerar de? Vilka synliga uttryck hade de? Vad lever i deras inre? Vilken polaritet finns inom dem?
  10. Fyll på en scenöversikt. Fyll på parallella scenöversikter på de perspektiv du har med. Se om de har någon koppling till varandra. Har du olika tider med i manuset? Lägg deras scenöversikter bredvid varandra och se hur de kan relatera till varandra. Varför finns scenerna med, vilket syfte fyller de? Försök använd vad-om-frågan till skapandet.
  11. Scenöversikten kan lätt kopplas till ”beat sheet”. Se var de olika scenerna hamnar till den dramaturgiska kurvan. Länkar till tidigare inlägg om detta här. Saknas någon scen? Känns händelserna för givna? Vad kan du ”kasta in” som överraskar och som får en betydelse, men som samtidigt finns där på ett logiskt sätt? Upprepa ovanstående punkter tills du nått i mål med en scenöversikt.
  12. Här gissar jag att det är dags att börja skriva på scenerna. Medan du skriver kommer du komma på fler saker och vilja ändra något. Gör det. Uppdatera scenöversikt/beat sheet m.m. Det tar inte så lång tid.

Jag har kommit till punkt 6–8. Jag går fram och tillbaka mellan de olika delarna och fyller på allt eftersom. Post-it-lappar kommer också fram för att snabbt lägga upp scener och flytta runt med lätthet på golvet eller på en A3. Olika färg på post-it på olika karaktärer/perspektiv. Min ordning för jag sedan in i OneNote för att lätt kunna se hur jag tänkt upplägget och ändra om ifall det behövs.

Säkert kommer jag ändra något i min punktlista ovan. Då uppdateras inlägget. Hoppas den är till någon hjälp för att få igång skapandet. Lycka till!

IMG_3702

Redigera med hjälp av kapiteldokument

Om du vill ha en bra, snabböverskådlig översikt på ditt manus under redigeringsfasen och där du samtidigt kan anteckna ner ändringar och idéer är kapiteldokumentet något för dig.

När jag kör igång med en redigering skriver jag ut (i Word) manusets kapitelnummer med en kort beskrivning bredvid vad kapitlet handlar om. Ex. Kap. 5, Sophia möter Carl första gången. Bredvid kolumnen med kapitelnumret samt den korta beskrivningen, finns en tom kolumn intill. På så sätt kan jag snabbt anteckna för hand eller på dator intill rätt kapitel, vilka ändringar som behöver göras längre fram. För min del var det aktuellt att i ett första led anteckna ner lektörens förslag på ändringar, som jag nappat på och därefter egna förändringar man vill utföra. Dokumentet är användbart under hela redigeringsprocessen.

Namnlös

I första vändan av redigering ”brukar man” (finns tusen olika sätt att göra det på) läsa igenom manuset och endast anteckna ner viktiga bitar man inte vill glömma bort. Första vändan vill man fånga känslan av manuset och se det som en helhet innan man dissekerar minsta stycke, som kan ske i vända tjugofem. Kapiteldokumentet är användbart såväl som i första vändan som i den hundrade. Längs vägens gång behövs det däremot skrivas ut på nytt och uppdateras ifall ordningen på kapitlen kastats om/lagts till/strukits, så man inte blir förvirrad av allt kladd.

Här kommer fler exempel på dess användbarhet: två karaktärer möter varandra i kapitel 12 och utvecklar samtalet i en annan miljö i kapitel 17. Under redigeringen inser jag att mötet i kapitel 12 måste strykas helt/flyttas eller ändra ton, som därmed påverkar mötet i kapitel 17. Då antecknar jag kort på raden intill kapitel 17 att ändringen måste ske så det passar förändringen som hände i kapitel 12. Det innebär att jag snabbt kan anteckna viktiga tankar på ändringar och följa kedjereaktionen, utan att behöva bläddra i mitt manus på datorn för att hitta rätt. Översikten av alla kapitel underlättar enormt, för att inte tala om snabbheten att få ner tankarna effektivt.

IMG_6353

När jag skrivit ner ändringar i mitt kapiteldokument och anser att jag är nöjd med ändringarna, så är det dags att öppna datorn. Och om jag redigerar början av manuset när en ny idé dyker upp som hör hemma längre fram i manuset, kan jag snabbt göra mig av med idén som förbättrar manuset, genom att skriva av den i dokumentet, intill rätt kapitel. Därefter ögnar jag igenom dokumentet och läser de korta kapitelbeskrivningarna, ifall jag kommer på att idén påverkar saker i fler led längre fram. Då måste även detta antecknas. Dokumentet är lättillgängligt och föränderligt, där ändringar lätt kan läggas till eller strykas. Funderingar som dyker upp och som inte kan lösas i en handvändning, antecknas. Andra idéer stryks. Det är bara att kladda på helt enkelt!

Anlita en lektör

Har du någonsin funderat på att anlita en lektör för att få feedback på ditt manus? Längre ner på sidan kommer jag att ge tips på en lektör jag anlitat, som jag varit mycket nöjd med.

För många är det en stor ekonomisk kostnad att anlita en lektör för en genomläsning. Att det kostar pengar är egentligen inte så märkligt, då en lektör lägger ner ett gediget arbete på att läsa igenom manus och har förmågan att ge både övergripande feedback likväl som djupdykningar och petar på detaljer. Det är inget lätt arbete de tar sig an och har man anlitat en lektör som kan genren man skrivit inom, eller för den delen epoken, ämnet, etc., då får man värdefulla synpunkter som kan ge manuset den sista touchen för att bli precis så man önskat. Det kan till och med vara så att man inser att man har en hel del arbete kvar, att man varit otydlig eller rörig i sitt skrivande. Det sistnämnda

money-2180330_1920

är inget man önskar sig, därför är det bra om man utför sitt eget redigeringsarbete på fullaste allvar och att man låtit manuset vila innan man läser det med nya ögon för att påbörja redigeringen. Då sparar man sina egna pengar samt en lektörs tid, om man gjort så mycket man kan på egen hand.

Att ha låtit testläsare fått läsa igenom och gett respons ger också en hel del innan det är dags för en lektör. Och där gäller det att ge och ta. Läs i gengäld något testläsaren skrivit och återlämna tjänsten du själv fick.

Jorun Modén skriver på sidan författarkurs.se om saker man kan ställa sig själv innan man anlitar en lektör. Läs råden genom att klicka här. Stjärnmärk gärna sidan och gå in på Författarblogg uppe i menyfältet. Det finns massor att läsa och Jorun bjuder på många tips och idéer.

Som jag skrivit tidigare har jag just avslutat hela första utkastet av mitt andra manus som är ett mer samtida manus. Mitt första manus utspelade sig under mitten av 1800-talet och var av en historisk spänningsroman. Det var detta manus som kommit vidare i manushögen hos förlag och blivit granskade av lektörer. Totalt tre olika lektörer och som faktiskt haft olika åsikter, medan enstaka åsikter varit likartade – och det är de likartade man ska lyssna på ordentligt. Om flera lektörer har samma sorts åsikt, då måste man tänka ett varv till och försöka lösa det de anser som en svaghet eller brist.

En lektör som jag kommit i kontakt med genom att ha gått vidare i manushögen är Cajsa Winqvist. Första gången hade jag tänkt att mitt första manus skulle vara en av två delar. Jag anlitade Cajsa som är dramaturg och hon utförde en genomläsning på den första delen. Responsen både sved och gjorde gott. Det som sved insåg jag att jag var tvungen att göra något åt – jag höll med – och anledningen till att det sved var att det inte var något enkelt att fixa. Jag var tvungen att tänka om två delar till en och därmed göra förändringar i berättelsen/storyn.

feedback-1825515_1920

Jag följde de flesta av hennes råd och skickade in igen till förlag. Gick vidare ännu en gång och kom till lektörsläsning. Förlaget mailade mig responsen de fått från lektören de anlitat och tackade nej i slutändan. Jag lyssnade på det jag kände att lektören (nr. 2 i ordningen) hade rätt i. Skickade in återigen. Kom vidare och till lektörsläsning `numero tres`. Återigen skickade förlaget lektörens utsaga och tackade nej till utgivning. Denna lektör ville att jag skulle skriva på gammelsvenska – jag står fast vid att det inte är där mitt skrivspråk hör hemma. Jag tänkte att jag ändå behövde göra något åt ”manuset som aldrig nådde ända fram”. Att komma vidare tre gånger men aldrig riktigt få till det… Jag måste lyckas! Därför anlitade jag Cajsa Winqvist än en gång till manus nr. 1 i januari 2018. Jag var ju trots allt väldigt nöjd med första gången jag anlitade henne och tänkte att jag måste få hennes synpunkter igen, då jag förändrat manuset en hel del sedan sist.

Hon skickade mig lektörsutlåtandet två veckor senare och först nu när jag avslutat det andra manuset kan jag sätta mig ner och grotta ner mig i hennes kommentarer. Än en gång är jag väldigt nöjd med responsen hon givit. Och nej, det är inte bara solsken i det hon skriver, utan konkreta saker på vad som bör förbättras, förtydligas, strykas, höjas, sänkas, etc., liksom sådant som är bra. Det är inte ett tiotal sidor med respons, men de sidor jag fick var väl grundade och varje mening ger mig mycket att tänka på. Det är kritik och feedback bortom raderna, sådant som har en väsentlig tyngd i sig och som gör att man förstår vad duktig hon är i sitt yrke. Hon vänder och vrider och tänker längre runt manuset än man själv gjort emellanåt.

Därför är jag glad för att den bifogade filen inte var tio sidor lång, då varje mening har sin tyngd i ärlighet och ”mitt-på-pricken-kritik”. Hade jag haft sådan kritik på tio sidor, då hade jag nog inte kommit så långt i manuset som jag hade hoppats. De synpunkter jag fick är inte alla snabba saker för mig att få i ordning på och hade det varit det, då kanske ett förlag ändå sagt ja – eller hur?

Mitt tips på lektör är alltså Cajsa Winqvist. Du hittar hennes hemsida här.

Jag har anlitat en annan lektör också för flera år sedan – men vilket nybörjarmisstag. Där fick jag tiotalet (minst) sidor tillbaka. Jag skulle ha låtit manuset vila mer innan lektör fick arbeta sig igenom det (den stackaren), men jag lärde mig att jag inte var redo med min text. Hade jag låtit den vila utan att titta på det under några veckor eller månader, kunde jag ha släckt en hel del eldar själv. Nu fick jag hjälpen att göra det snabbare, men det kostade. Både i självförtroende och i pengar!

justice-423446_1920