Skrivandet i cirklar

Ljudet av klickande tangenter som hastigt upphör. Det är den miljonte redigeringen av ”Manus 1” som gått i graven. Manuset har härmed intagit ett viloläge och om ett par månader får det åter väckas till liv genom ”öppna-knappen” i Words menyflik. Då för att få genomgå en finputsning.

En stilla oro rör sig dock i mig. Under slutredigeringen har sidantalet ändrats. Från 334 till 350. Just i min fas hade jag en tanke att strama åt. Och visst har scener rykt, men nya har tillkommit. Något säger mig ändå att siffror inte avgör och har makten över manusets liv. Dirigeringen av scener, antal ord och kapitel måste få samspela med dramaturgi, premisser och trovärdighet, utan att sidantalen lägger sig i.

Tankarna får vandra vidare. Ett klick bort ligger ”Manus 2” redo att tas om hand. Det välbekanta ljudet av klickande tangenter ljuder upp igen. Och som om de aldrig varit borta fyller de (tom)rummet.

Ge aldrig upp. 🙂

technology-785742_1920

Annonser

Redigera med hjälp av kapiteldokument

Om du vill ha en bra, snabböverskådlig översikt på ditt manus under redigeringsfasen och där du samtidigt kan anteckna ner ändringar och idéer är kapiteldokumentet något för dig.

När jag kör igång med en redigering skriver jag ut (i Word) manusets kapitelnummer med en kort beskrivning bredvid vad kapitlet handlar om. Ex. Kap. 5, Sophia möter Carl första gången. Bredvid kolumnen med kapitelnumret samt den korta beskrivningen, finns en tom kolumn intill. På så sätt kan jag snabbt anteckna för hand eller på dator intill rätt kapitel, vilka ändringar som behöver göras längre fram. För min del var det aktuellt att i ett första led anteckna ner lektörens förslag på ändringar, som jag nappat på och därefter egna förändringar man vill utföra. Dokumentet är användbart under hela redigeringsprocessen.

Namnlös

I första vändan av redigering ”brukar man” (finns tusen olika sätt att göra det på) läsa igenom manuset och endast anteckna ner viktiga bitar man inte vill glömma bort. Första vändan vill man fånga känslan av manuset och se det som en helhet innan man dissekerar minsta stycke, som kan ske i vända tjugofem. Kapiteldokumentet är användbart såväl som i första vändan som i den hundrade. Längs vägens gång behövs det däremot skrivas ut på nytt och uppdateras ifall ordningen på kapitlen kastats om/lagts till/strukits, så man inte blir förvirrad av allt kladd.

Här kommer fler exempel på dess användbarhet: två karaktärer möter varandra i kapitel 12 och utvecklar samtalet i en annan miljö i kapitel 17. Under redigeringen inser jag att mötet i kapitel 12 måste strykas helt/flyttas eller ändra ton, som därmed påverkar mötet i kapitel 17. Då antecknar jag kort på raden intill kapitel 17 att ändringen måste ske så det passar förändringen som hände i kapitel 12. Det innebär att jag snabbt kan anteckna viktiga tankar på ändringar och följa kedjereaktionen, utan att behöva bläddra i mitt manus på datorn för att hitta rätt. Översikten av alla kapitel underlättar enormt, för att inte tala om snabbheten att få ner tankarna effektivt.

IMG_6353

När jag skrivit ner ändringar i mitt kapiteldokument och anser att jag är nöjd med ändringarna, så är det dags att öppna datorn. Och om jag redigerar början av manuset när en ny idé dyker upp som hör hemma längre fram i manuset, kan jag snabbt göra mig av med idén som förbättrar manuset, genom att skriva av den i dokumentet, intill rätt kapitel. Därefter ögnar jag igenom dokumentet och läser de korta kapitelbeskrivningarna, ifall jag kommer på att idén påverkar saker i fler led längre fram. Då måste även detta antecknas. Dokumentet är lättillgängligt och föränderligt, där ändringar lätt kan läggas till eller strykas. Funderingar som dyker upp och som inte kan lösas i en handvändning, antecknas. Andra idéer stryks. Det är bara att kladda på helt enkelt!

OneNote – organisera ditt skrivande

Ju mer jag använder OneNote för att organisera mitt andra manusprojekt, desto mer inser jag vad jag missat. Bättre sent än aldrig! Det finns en hel del man kan skriva om där OneNote kan hjälpa skribenter/författare att hålla koll på sin produktivitet.

Här nedan är ett exempel. I ett tidigare inlägg berättade jag om hur man på A3 kan organisera sina kapitel/händelser genom att flytta runt/lägga till/slänga bort post-it-lappar. Genom OneNote (liksom Excel och Word) kan man som nedan (se bild) skriva en numrerad punktlista, där varje händelse/kapitel får en egen siffra. Och självklart följer det händelserna i tur ordning, så man kan se hur historien växer fram.

Skillnaden på OneNote jämfört med Excel-dokument eller Word, är att OneNotes sida är väldigt rörlig av sig och man kan börja skriva var som helst. Växla storlek, typsnitt, färg. Lägga till bilder, ljud, checklistor som fixar till en perfekt bock när man trycker på rutan.

blur (1)

Här ovan på bilden, kan jag enkelt lägga till pilar, där jag spånar om  en scen/händelse/kapitel (beroende på hur detaljerad du föredrar att vara när du stakar upp manuset). Frågor som dyker upp, idéer som tar form. En idé eller fundering kan få en följdfråga och genom ett enkelt knapptryck uppe på menyn, kan man få till en ”följd-pil”.  Nedanför pilarna visar jag ett exempel på en checklista och hur det blir att se ut med sina bockar. Också väldigt enkel att få dit och man kan placera den var som helst i dokumentet.

Om ni ser flikarna i grönt och blått högst upp, kan man enkelt strukturera upp sidor som är lämpliga för just det man skriver om. I mitt fall en sida döpt till ”Scenöversikt nutid” följt av idéer till nutid. Sådant jag inte har scener till ännu och kan lägga till i scenöversikts-fliken. Där kan man även lägga till viktiga saker att komma ihåg, trådar man måste följa upp, etc. Likaså har jag samma upplägg för ”Dåtid” eftersom manuset utspelar sig både i nutid samt dåtid.

Ett knapptryck bort (genom att trycka på en svart pil på vänster hand i menyn) kan jag växla dokument och få fram persongalleriet, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Där kan jag snabbt och enkelt lägga till information om personerna som dyker upp i texten och deras kopplingar till varandra.

Ett sätt att redigera manus – mitt exempel

Att redigera är något som kan ta lång tid och till och med väldigt lång tid, beroende på hur strukturerad man är när man börjar redigera. Jag tänkte skriva ner här hur jag har gjort och vad som har fungerat för mig. Allra längst ner finns länkar med mycket användbara tips på redigering och planering av manus. De båda går hand i hand och påverkar varandra.

En första sak att tänka på är om man redigerar genom att läsa på en dataskärm eller pappersformat. För min del föredrar jag att läsa på papper, men att skriva ut ett 300-sidigt manus gång på gång (beroende på hur stora ändringar man har gjort under redigeringsvändorna), så blir det kostsamt både för författaren och för naturen. Därför försöker jag göra en första genomläsning på datorn och göra de ändringar jag tycker behövs göras. När jag sedan tycker att jag är nöjd, skriver jag ut det – och då börjar man se andra saker man tidigare missat. Vid en tredje, fjärde redigeringsrunda är jag sedan tillbaka på datorskärmen igen och med ett redigeringspapper vid min sida. Rent generellt redigerar man från stort till smått (från större korrigeringar till små detaljer). Här nedan beskrivs det mer utförligt. Från att börja skriva (mer kortfattat) till hur jag redigerar:

  1. Strukturera upp händelserna till bokidén genom post-it på A3.
  1. Lägga in samma struktur som jag har på post-it i ett Word-dokument, genom att använda mig av ”Navigering” (se tidigare inlägg).
  1. Börja skriva de scener som är tydligast i mitt inre. Behöver alltså inte vara från början till slut, utan hoppar dit jag vill. Ju mer jag vet om historien, desto mer kan jag hoppa runt i både början, mitten slut. Är något oklart stannar jag upp och tvingar mig tänka klart för att inte känna låsningar när jag skriver. Att vänta på inspiration… nja. Då kan man få vänta länge. Snarare tvinga sig till inspiration genom att se på bilder som triggar igång skrivandet, läsa i fakta böcker om något som florerar i just ditt manus, filmer, musik, etc.
  1. När jag skriver en första vända på manus, skriver jag så att säga ”skelettet” först. Jag oroar mig inte länge på ordval och om jag har tillräckligt med sinnesintryck eller dylikt i texten. Det ska bara kännas bra och jag måste låta kreativiteten få utlopp.
  1. Jag undviker att göra omläsningar och pilla i text som jag redan skrivit. Är jag osäker när jag sätter mig nästa dag framför datorn, på hur jag uttryckte mig innan för att kunna ta vid där jag slutade, måste jag såklart skumma igenom texten. Men jag undviker att stanna i ett redigeringsläge, då det stannar av flödet – att texten växer. Jag förlorar skrivtid.
  1. När man skrivit så pass mycket text att man behöver se efter om det finns en röd tråd som löper genom de olika händelserna/scenerna, läser jag igenom för att få en uppfattning vad jag missat att ge läsaren för att bättre hänga med i manuset. Här är jag med med post-it-lapparna som får uppdateras/läggas till/tas bort beroende på hur historien vuxit fram. Här lägger jag även till sådant som är självklart att det saknas, t.ex. en händelse, ett sinnesintryck o.d. för att ge scenerna kött och för att de ska kännas äkta. Lika mycket som jag kan tänkas lägga till i scener, kan jag även skala bort. Ofta kan det vara två meningar efter varandra som säger samma sak (även om jag med tiden lagt bort det olaten så det händer mer sällan). T.ex. ”Hon orkade inte se honom mer. Inte en enda sekund till ville hon se hans nuna.” Stryk en av dem – välj ut den som säger det bäst. Det räcker så. Båda säger samma sak Man vill gärna förstärka första meningen genom att ta i lite till i mening två, men stryk den första och ta i direkt istället. Skrivit rad på rad som saknar syfte eller drivet texten framåt? Stryk.
  1. Känner jag mig nöjd med texten i sin helhet börjar jag att flytta om mina scener dit jag vill ha dem. Anledningen är för att jag håller ordning på dem i min första vända i manuset för att tydligare lägga märke till den röda tråden. Sedan mixar jag upp de olika karaktärerna/tidslinjerna, så det känns som ett bra driv och man inte blir för mättad av en karaktär eller för att höja spänningen. Att flytta om scener/kapitel gör jag enkelt genom navigeringen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg).
  1. Beroende på om jag känner att jag läst igenom manuset en gång på datorn och känt mig nöjd, skriver jag ut det för att läsa det grundligare. Här måste manuset vila i flera dagar (det kan man med fördel göra även innan man läser igenom det på datorn). Gärna så man glömmer bort det något. Anledningen är för att ögonen bättre ska kunna redigera och inte läsa manuset genom minnet, då hoppas man lätt över saker eftersom man vet vad det står på raderna. Kan kännas frustrerande, men i själva verket sparar man sig tid. Medan man låter dagarna gå, kan man skriva upp händelser för nästkommande projekt.
  1. När dagarna, veckorna har gått: I pappersformat försöker jag sedan göra det som alla lektörer, författare och andra skrivande människor tipsar om – att läsa igenom manuset förbehållöst utan att föreslå ändringar längs vägen. Hur svårt är inte det?! Men jag försöker. Ett tips är att bara dra ett streck med blyertspennan i marginalen om det är något man känner att ändra för. Ord som blivit fel kan jag inte låta bli att markera/stryka direkt i meningarna. Det går snabbt och stör inte redigeringsläget i mig.
  1. När jag läst igenom manuset och bara gjort småmarkeringar som jag inte kan låta bli, är det dags att granska det mer noggrant. Här har lektörer olika sätt att ta sig an text. Olika frågor de fokuserar på i olika vändor. Det kan vara fokusområden så som: gestaltning, dialoger, sinnen, karaktärer, miljö… Har varje scen ett driv och är onödig information bortskalad? Finns det tillräckligt gestaltat, berättat, för att läsaren ska få precis tillräckligt att hänga med och inte ha blivit ”skriven på näsan”? Är snabba scener snabba? Eller för utdragna?

Till mitt första manus gjorde jag en egen mall som har varit mig till stor hjälp. Genom att använda sig av tabeller i Word utformar jag två avlånga rutor (se bild).

img_3106.jpg

 I den ena rutan står kapitelnummer samt kort beskrivning av vad som händer i kapitlet (ex. inbrott 1). I rutan bredvid kan jag göra små kommentarer på vad som behöver ändras i scenen. T.ex. ”för snabbt händelseförlopp”, ”för tråkig början”, ”för segt”, ”lite detaljer”, ”rimligt?” etc. Anledningen till att jag skriver anteckningar här är för att det första utkastet av manuset i pappersformat har sina anteckningar redan samt är ändrat sedan dess. Då läser jag scen för scen på datorn och har bara ett fokus i taget (det som känns mest angeläget av alla fokusområden börjar jag med). Tankarna/ändringarna som kommer till mig, för jag istället ner på papperet och jag kan skriva ut flera sådana papper som rymmer flera kapitels anteckningar än att behöva printa ut manus gång på gång. Sparar på VÄLDIGT mycket papper och är lättare än att kladda ner samma manus gång på gång (som dessutom är ändrat efter de tidigare redigeringarna). Är det något klurigt med en mening försöker jag ändra den direkt i datorn, känns det som fel tid att göra ändringar (om risken är att jag tappar flytet med själva redigeringen i stort för en liten ”skitsak”), så antecknar jag den i inledningsvis med citattecken i rutan ”Carl springer nedför…” i rutan, så vet jag vad jag anmärkt på och kan lösa problemet när andan faller på vid ett senare tillfälle.

På bilden ovan har jag även siffror bredvid rutorna. Det är antalet sidor varje kapitel är på. Jag vill gärna skriva kortare kapitel och vill att det ska vara ungefär lika många i varje kapitel – att det inte ska skilja på 10 sidor. Då delar jag hellre på kapitlet.

Likaså kan jag markera med olika färger vems perspektiv man följer. Markera ett kapitel (första rutan) med en färg från överstrykningspennor. Med färger ser jag bättre så att det är bra fördelat med perspektivskifte än att det bara står svart text på vitt papper.

IMG_3111

Genom att göra pilar i vänstermarginalen visar jag hur jag vill flytta kapitlen om det behövs. När jag nått manusets slut går jag sedan igenom redigeringspapperen och ändrar efter dem direkt i manuset. Genom denna metod antecknas mina redigeringstankar snabbt och hindrar inte genomläsningen, (och på väldigt lite papper), som det skulle ha gjorts om jag hade lagt tiden på att ändra dem direkt de dyker upp. Genom att genomläsa med redigeringsfokus i ett mer konstant flöde är minnet vassare och minns vad man läst de tidigare 150 sidorna. Men börjar man lägga tiden på att redigera samtidigt – att faktiskt göra ändringarna i manuset direkt – kan man lätt tappa fokus.

  1. Om många ändringar har gjorts skriver jag ut dessa redigeringspapper på nytt, med kapitlen i den rätta ordningen (om jag har ändrat deras ordning efter första vändan) och kan sedan välja ett annat fokus. T.ex. hur man kommer in i scenen och hur den slutar. Att försöka sig på ”Cliffhanger-metoden” att ”komma in sent i en scen och lämna tidigt” håller man nerven hos läsaren där. Eller bara fokusera på dialogerna. Miljön… Ja ett annat fokusområde helt enkelt. Då läser jag igenom scenerna igen. Här kan jag till och med känna mig väldigt nöjd med vissa kapitel – då gör jag en ”bock” i det kapitlets ruta. Då kan det kapitel få vila och slippa fler genomläsningar och fokus ligga på de kapitel som behöver det. Ju fler kapitel som har ”grönt ljus” desto närmare slutet av redigeringen anser jag mig. Har många ändringar kommit till mig krävs ett par vändor till för att se att ändringarna håller och blev bra.
  1. Känner man sig sedan helt nöjd… Så nöjd som är möjligt på egen hand, då är det dags för testläsare, kompisen med hökblick och med kunskap i grammatik samt som har språkkänsla. Har du ingen sådan kompis? Fråga bloggare som du lärt känna. Facebook har en grupp för testläsare (tack Carola för tipset i våras). Byt tjänster med varandra. Låt även noviser läsa igenom manuset och ge sin feedback. Lektörer skickar gärna med frågor eller punkter för genomläsarna att ha med sig. Jag har inte gjort det när de först får manuset. Istället har jag ställt frågor som bekymrat mig i efterhand. T.ex. ”Märkte du att han var ledsen där och att det berodde på…” ”Var den scenen för seg och tråkig?” Etc. Jag tycker att det känns bäst att de får läsa igenom mer förbehållslöst första gången och sedan djupdyka på vissa ställen där jag har funderingar. När de läser igenom första vändan får de gärna anteckna sådant som kommer reageras på spontant (både positivt och negativt), för att sedan gå tillbaka och ge en utförligare kommentar till vad de reagerade på. Det går fint att använda ”kommentarer” i Word, om de läser det genom datorn.

Detta är ett av tusen sätt att gå till väga på. Inget av ovanstående är skrivet i sten. Att försöka vara kortfattad när man beskriver sin redigeringsprocess kan vara svårt, men jag är nyfiken på hur andra gör. Skriv gärna och berätta!

Här nedan finns länkar till fler sidor jag skrivit om redigering. One-note har hjälpt mig en hel del och tagit mig längre ifrån A3-formatet och post-it. Båda har sina fördelar. One-note med att jag kan nå mina planer över ett manus var som helst, i mobilen, datorn, etc. Så när nya idéer eller ändringar uppstår är jag bara ett klick ifrån att få in det rätt i planeringen. Flera tips som kan förändra din struktur och planering:

Struktur och planering – att nå målet

Kapiteldokument som stöd

En framgångsstrategi,

Kört fast i ditt manus?

OneNote – organisera ditt skrivande

 

Hålla ordning i manus – mitt exempel

Här nedan har jag skapat en exempelfil i Word där jag lagt ut siffror som riktmärken som jag använder i denna text.

Genom att använda sig av olika sorters rubriker (vid siffrorna 1 och 2) som finns i word, kan jag lätt döpa mina scener från manuset till rubriker som gör att jag minns vad det handlar om (se scener till vänster under ”Navigering”).

IMG_3086_LI

Om jag kommer på att jag måste utöka en händelse i en scen jag skrivit tidigare, kan jag lätt trycka på scenrubriken (nr 4) till vänster (under Navigering) och komma direkt till rätt sida – där scenen startar. När manuset börjar bli långt är detta underbart, än att behöva bläddra och leta manuellt. Varje scenrubrik motsvarar min post-it-lapp från A3-papperet som jag skrev om i förra inlägget, här.

Hur gör jag för att få till dessa rubriker? Jo, lättast är att gå in på ”Visa”-fliken (nr 3) och kryssa i en ruta för ”Navigeringsfönstret”. En del av vänster sida kommer då att gå åt till ”Navigering” och där samlas alla dina rubriker som du kommer skapa.

När jag väljer ”Rubrik 2” (se nr. 2) blir texten i en annan stil än vad jag skriver själva manuset med. Det jag skriver efter att ha tryckt på den knappen, blir en titel till din scen och kommer att visas på vänster sida. Fungerar det inte i ditt word-program, kanske din är ”rubrik 3”. Pröva dig fram. Du ser att det du skriver syns till vänster i navigeringsfönstret. Varje rubrik kan man ställa in själv hur man vill ha den, storlek, typsnitt etc. genom att högerklicka på de olika rubrikerna ovan och välja ”ändra”.

Om jag har två eller flera olika platser/personer/tider man följer, kan jag med fördel börja med att trycka på ”Rubrik 1” Då brukar det stå ”Kapitel 1” men det namnet ändrar jag till det jag vill, i det här fallet ”Nutid”. Då kan jag lätt se att varje karaktär/miljö eller tid följer en röd tråd som känns naturlig, genom att kunna läsa igenom det löpande (utan att behöva hoppa).

Först när manuset börjar kännas helt klart börjar jag dra i scenerna till vänster (Navigering) genom att hålla dem intryckt med musknappen och släppa scenen dit jag vill – alltså blanda upp scenerna med varandra. Om jag nu inte vill skriva ex. en tid i taget som  läsaren får gå igenom, mer linjärt. Men i mina manus får man växelvis följa olika karaktärer och då vill jag börja lägga scenerna dit jag tror de bäst passar in.

När scenerna ligger i den ordning jag vill att läsaren sedan ska möta dem, kan jag därefter även lägga in ”riktiga kapitel” där jag vill ha dem genom att trycka vid nr. 1 (Rubrik 1). Dessa rubriker till kapitlen kan jag namnge till vad jag vill genom att sudda ut ”Kapitel 1) för att ha som navigation under redigeringsfasen och därmed lättare veta var jag är i manuset (ex. XX springer genom skogen) och när jag är nöjd får de sina kapitelsiffror som är brukligt i en bok.

På nr. 5 visar jag att där drar man in marginalerna, så den grå färgen kommer längre in i dokumentet för att mer likna en riktig boksida. Jag brukar dra in ca 4 cm på var sida.

Här nedan visas en bild på programmet ”One Note”, som Carola Strömstedt tipsade mig om vid en av våra skrivar-träffar.

IMG_3087_LI

Ett underbart verktyg där varje karaktär kan få en egen flik som man döper till deras namn (se nr. 1). Under varje flik kan man skriva in allt man vill ha som minnesanteckningar om karaktärerna, för att se till att hålla storyn trovärdig. Man kan klicka var som helst på sidan och skriva i ”öar” med egna rubriker (se nr. 2). På så sätt har jag karaktärerna med deras drag, utseende, fullständiga namn samt händelser – ja, vad du vill – samlat i ett dokument. En flik per karaktär!

Att skriva instruktioner kan vara knepigt. Är det något du undrar över, inte förstod, eller annat du tänker på, tveka inte att höra av dig. Våga testa och experimentera. Det var så jag gjorde för att komma på det här.